Det blir visst aldrig som man tänkt sig!

När jag slutade på HV för sommarlov, trodde jag i min enfald att jag skulle ha hur mycket tid som helst för att handarbeta/hantverka/slöjda när jag inte jobbade. Gissa hur fel jag fick.

För det första har mitt schema varit kaos, och är det kaos blir jag trött, till och med för trött för min passion. För det andra har jag inte varit i fred på nästan 3 månader, alltså helt och hållet omöjligt att få ro till någonting när man aldrig får vara själv med sina tankar (jag är extremt lättstörd). För det tredje fick jag massor att göra i huset där jag bott i form av hushållssysslor (HUR?! Vi är sex personer här!). Är man då trött för att jobbet är kaos, är man desto mer trött efter att behöva ta undan efter andra. Faktum är att jag sörjer den här sommaren, just av alla dessa anledningar, eftersom jag så gärna ville hinna någonting mer.

Nåja, slut på självömkan, dags för en nuläges rapport!

Fårfällarna fick ligga framme rätt så länge innan de blev nerpackade igen, lite fler sömmar sydda, men mer kvar att göra. Jag har efter denna sommar blivit övertygad om att jag får flytta till ett hus som jag kan vräka ut mig ordentligt i, innan mitt fälltäcke blir färdigt. Det här är ett typiskt exempel på "det-tar-jättelång-tid-att-släpa-fram-det-tar-jättemycket-plats-och-alla-i-huset-tycker-att-jag-är-skitjobbig-när-jag-pysslar-med-det-här-projektet".

Under sommarens gång, har jag fortsatt att känna ett stort sug efter yllebroderi. Och vid ett antal tillfällen i början av sommaren var jag ensam tillräckligt länge för att lyckas gör en ritning till en kudde till. Men när det var dags för färgläggningen var huset fullt igen. Såklart.

En ny mastodontstickning har jag också påbörjat. Denna gång inspirerades jag utav skånska spedetröjor, och bestämde mig för att sticka en kort tröja i reliefmönster i ett garn av merinoull och silke, med stickor 1,25. Jag har kommit en bit, så tröstlöst är det inte. Jag har dessutom lärt mig att just i ett sånt här fall är det nyttigt att varva med mindre stickningar som inte tar så lång tid. Jag har hunnit sticka ett par tvåändsstickade vantar och två par strumpor sen jag startade med den här tröjan för två månader sen.

I morgon bör det äntligen av söderut, och denna gång blir det flytt igen. Men nu har jag förstahandskontrakt på lägenheten jag ska bo i, så jag hoppas verkligen att jag är säker under den tid jag går på HV i alla fall. Roligt ska det bli att få återse morfar och hans fru också, samt min kreativa ensamhet.

Fårfällsmastodontens återkomst

Den hett efterlängtade trådrullen.

I förrgår när jag kom hem från mitt jobb, redo för två dagars ledighet, hade jag fått ett cylinderformat paket med posten. Innehållet var en rulle blekt lingarn 16/1, och det i sin tur innebär att jag nu äntligen kan fortsätta med mina skinn-UFOn. Ett av detta UFOn är mitt fälltäcke bestående av sex stycken hemgarvade fårfällar, och arbetet med dessa har legat nere på grund av dett faktum att jag saknat tråd.

Hörnet som Börje sytt färdigt.

En annan som längtat efter just denna tråd är Börje. Engagerad i fälltäckets arbetsprocess har han varit ivrig att få sy lite i det också, och en aningen motvilligt har jag gått med på det. Så idag har vi i sommarvärmen suttit ute på filtar med alla fårfällarna och arbetat i skuggan. Och Börje är i alla fall noggrann, och blir inte knäpp av att jag är det, så allt han har sytt har blivit nästan lika fint som mitt, och tack vare honom har ett hörn blivit helt färdigt idag.

Jag sydde ett insnitt.

Dessutom har jag plockat fram ett spinnmastodontprojekt, den rana som jag och Börje påbörjade för hur-länge-sen-vill-jag-helst-inte-tala-om, och idag har jag fokuserat på kardningen. I morgon är målet att spinna vitt inslagsgarn, och sedan karda lika mycket till.

När tråden tar slut

Tråden tog slut, och förskinnet har återvänt till nedersta byrålådan igen. Men jag hann i varje fall sy fast dekorationen och knytbanden.

Tioskaftad dräll.

I stället tog jag itu med lite skolarbete, när vi hade teknikveckor valde jag att lägga till lite extra varp, så att jag kunde prova lite avslutningar. Och det tar tid. Mycket tid. Jag gjorde klart fyrflätor med hoptagning på den tioskaftade drällen, för att sedan övergå till fyrflätor med snoning på sålldrällsprovet. Just det där med snoning har visat sig vara en större vetenskap än jag först trodde, lägger man all snoning åt samma håll vill allting vrida sig till exempel. När jag till slut kommit fram till ett bra sätt insåg jag att det var en riktigt bra idé att ta till lite extra varp. Men jag längtar efter att få göra nåt nytt igen, och just nu är jag sjukligt sugen på yllebroderi.

Sålldräll.

Vad jag hittade i nedersta byrålåda idag

Egentligen hade jag bestämt mig för att pyssla med mitt Hallandsbroderi idag, men då jag upptäckte att jag slarvat bort det fick jag gräva efter något annat. I nedersta byrålåda hittade jag då detta lite drygt ettåriga UFO. Det var förra året, när jag gick Skinn - garvning och sömnad på Bäckedals folkhögskola, som jag bestämde mig för att jag ville ha ett förskinn. Jag blev inspirerad av förskinn med dekorationsband där man först skurit små snitt och sedan vävt in skinn eller kläde i snitten så att det bildades trekanter och romber, eller så kunde man skära ut figurer och sy underläggssöm i form av bl a hjärtan. Dessutom ville jag ha den lite formsydd vid bysten, eftersom jag tyckte att det skulle bli otympligt med flikar som stack ut och förmodligen skulle fastna någonstans och vara i vägen. Jag var helpepp på den här idén jättelänge, men så visade jag det för några vänner vars samlade åsikt var att mitt förskinn såg ut mer som framstycket på en klänning. Jag vet att de inte menade något illa så jag borde kanske inte tagit åt mig, men varje gång som jag tog fram det eller om det låg framme tänkte jag på det. Och det räckte för att jag helt och hållet tappade lusten för att sy färdigt förskinnet, varje gång jag sett det sen dess har jag kännt skam och olust till att fortsätta med det.

Men ibland, som just idag, är rastlösheten större än slappargenen, och när det här förskinnet var lagom stort projekt för dagen fick det bli så att jag fortsatte med det. Vi får väll se hur länge jag står ut den här gången.

Skräcksenariot antiklimax

Igår bestämde jag mig för att jag skulle skära till kanterna på mitt fälltäcke, det jag har fasat för sen jag satte första stygnet i första fällen. Jag har gått omkring och tänkt att det säkert skulle vara jättesvårt, jag har velat och dragit mig för dom oåterkalliga snitten som skulle krävas för att göra mitt fälltäcke fyrkantigt istället för oformligt.
Så igår bestämde jag mig. Men jag behövde linjaler, så jag gav mig ut på Stockholms sybehörsbutiker, i tron om att jag skulle hitta linjaler någonstans. Det gjorde jag också, men inte i syberhörsbutikerna. Jag skulle helst vilja ha en skräddarvinkel, och en sån hittade jag på Kreatima, men den kostade 455kr. Det var inget alternativ, och i synnerhet inte just nu, och inte ens med rabatt. Jag hittade till slut en duglig vinkelhake och en 60 cm lång, rak linjal på Matton.
Min jakt på linjaler tog mig hela eftermiddagen, men trots det började jag skära lite smått i mitt fälltäcke igår. Jag ledsnade helt enkelt på att vara rädd för mina egna verktyg, och när jag väll skurit första snittet var jag inte rädd längre.
Så nu känner jag att jag äntligen har kommit igång på allvar igen, mitt mål är att sy en söm per dag tills jag sytt färdigt. Vi får väll se hur det blir med den saken, jag har trots allt ett nytt konstsömnadsprojekt som börjar den kommande veckan. Huvudsaken är att det här UFOt blir färdigt innan året tar slut.

Hur tänkte jag nu igen?!

Det är dumt, dumt, dumt att glömma ett sånt här projekt i garderoben i sju månader! Jättedumt! För nu har jag glömt hur det skulle sitta ihop! Egentligen vet jag nog, men för tillfället velar jag om det verkligen var så jag tänkte från början. Varför gjorde jag inte det här för sju månader sen?! Jag ska låta det ligga tills i morgon, så får jag se om mina får kanske flyttar sig dit dom ska på egen hand.

Så i morgon medan mina får lägger sig där de ska, åker jag till skolan. Fast egentligen ska jag till Slöjdhuset, eftersom min klass ska ha spånadskurs i två dagar. Det ska bli roligt, det var alldeles för längesen som jag spann.

Inte för att jag är särskilt intresserad av aliens....

Trots ett bristande intresse för liv på andra planeter, så har jag ett hem som kryllar av UFOn. Och som om inte det vore nog har jag minst ett UFO hos Börjes familj, och en hel flyttlåda med UFOn i min mammas förråd!
Jag talar såklart om UnFinished Objekt, för er som inte förstod det från början. Veckan som varit har gått under temat UFOn, och jag har bestämt mig för att inte påbörja några nya projekt den här månaden (svårt!) eftersom jag verkligen borde få klart några av dessa UFOn. Eftersom alla mina skoluppgifter blivit klara den här veckan har jag dessutom haft gått om tid för mina ofärdiga projekt på hemmaplan.

Dessa tofflor efter ett mönster som jag hittade på Ravelry, var en del av min garndiet i höstas. Av oförklarlig anledning hade jag inte fäst trådarna, vilket var det enda jag egentligen behövde göra. Frågan är bara varför jag inte gjorde det tidigare.

Den här sjalen är också ett Ravelry - mönster, också en del av min garndiet och även här var det bara att fästa trådar. Återigen: varför gjorde jag det inte tidigare?!

Men trots att jag nu varit så duktig, så har jag fortfarande UFOn kvar som skräpar. Ett av dom är en hjärtvärmare, som först var tänkt som en julklapp åt någon, men jag visste inte vem. Men nu har det strandat igen, eftersom garnet är slut.

Sen är inte alla mina UFOn av stickad karaktär, det här tygbyltet är en linnesärk som jag började sy för ungefär två år sen. Varför jag inte sytt färdigt den beror på ångest över tyget. Tyget vävde jag 2007, när jag gick på Bäckedals folkhögskolas textillinje, och då ingick det att spinna allt inslag själv. Förmodligen är jag rädd för att det inte ska bli fint när det är färdigt, och när jag tänker på allt arbete jag lagt ner, all tid det tog att spinna, och hur fint tyget blev, blir det så ångestladdat att jag knappt kan titta på det.

Sen har jag ju det största UFOt av alla: mitt fälltäcke. Det har legat på en hylla i min garderob sen jag flyttade ner hit till Skogås, och jag bestämde mig i går för att det är dags att sy i det nu. Jag har egentligen inte så mycket kvar på den här biten som dessutom är den tredje och sista innan det är dags att börja sy i hop alla delar. I kväll blir det vad jag tänker ägna mig åt.

En skatt i frysen

Invirad i en massa plastpåsar förvarar jag en liten nyförvärvad skatt i frysen, jag ska bara se till att göra något av den också. Tack Lillemor, hoppas att du hittade hela vägen till Handen.

Annat som hänt idag är att jag färdigställt mina svartvita vävprover, vilket tog ca tjugo minuter. Det betyder i sin tur att jag varit hemma hela dagen och gjort annat. Till exempel har jag äntligen befriat mig själv från min rosa stickning, och därför kan jag också pricka av en person från julklappslistan.

Det innebär att jag kan fortsätta med min garndiet, och med tömningen av mitt garnlager. Det finns något frigörande i att sticka upp garn man haft länge, som man bara tittat, klämt lite på, bollat med, för att sedan lägga tillbaka det igen. Men trots att jag stickat upp åtskilliga garnnystan, det känns det inte som att det har sinat någon avsevärd mängd. Jag hoppas att jag tills i morgon har hittat på ett projekt för det här nystanet, men det lutar åt att det blir en liten sjal.

2 dagar kvar...

Kan det inte bli onsdag någon gång?! Jag håller på att bli galen, för nu vill jag härifrån. Nu på en gång. Givetvis inte från Börje, men från allt annat. Jag älskar ju att studera, och jag har dessutom privilegiet att ha kommit in där jag vill.

Medan jag väntar på min stundande avresa, kommer jag att arbeta två dagar till och sticka när jag får tid. Under sommarens gång har jag stickat på en swagger i ett underbart norskt garn som heter Hifa 2, i en rostorangeröd färg som fått många att tro att det varit handfärgat.

Dessutom har Börjes kängskor blivit färdiga! Och de blev inte för små. Sen blev dom av naturliga orsaker snyggare än mina egna, vilket fått mig att överväga om jag inte ska forma om de som jag sydde åt mig själv. Börjes blev ju så mycket snyggare. Färdiga blev de, och innan han for till Norge, vilket är huvudsaken.

Nu ser det ut som ett par skor

Kängskorna färdigsydda

Trots att flytten till Stockholm närmar sig (mindre än två veckor kvar!), så har jag mina hantverkliga plikter att sköta när jag är ledig från jobbet. Börjes kängskor är prio ett innan jag drar här ifrån, dom får inte under några omständigheter börja ruttna varför jag idag på min lediga dag bestämde mig för att slutföra sömnaden. Så nu har jag bara en sak att säga: Äntligen. Imorgon börjar jag forma och smörja.

"Vad mycket grejer du har!"

Förrådet hos mamma.

En sak jag ofta får höra av alla möjliga sorters människor, undrar om de försöker skylla ifrån sig i vissa fall? Jag tror det finns de som äger betydligt mer än mig. Det är för övrigt något av det värsta jag vet att få höra av andra människor, som inte inser vidden av min passion för hantverk. Hantverk tar plats, med redskap, material och även böcker och arbetsplats.
I alla fall har jag och mamma varit ute i hennes lägenhetsförråd idag, där jag skulle gräva fram allsköns ting som jag kommer att behöva i Stockholm om några veckor när jag flyttar in. Nyttiga saker mest, Fast även böcker som jag tycker är relevanta, om hantverk och färglära främst.
Under dagen har vi hunnit med mycket annat, trots att jag gick igenom så gott som varenda låda, så var vi nästan klara innan tolv. Det betydde att vi kunde uträtta några ärenden på byn, på PROs loppis fyndade jag stålstickor och fina virknålar. Dessutom besökte vi Hammarstrands nya hamburgerhak, Smulans grill, som ägs av vänner till min familj.

Kängsko nummer två tar form.

I vanlig ordning när det gäller mig, har dagen innehållit ett mått hantverk också, ovandel nummer två håller jag på att sy fast, och i morgon beräknar jag att jag är färdig med det. Sen är det bara skaften kvar, innan formningen och smörjningen tar vid.

Hem till byn...

... och till min ordinarie sida!

Precis som dagens rubrik antyder, har jag åkt på blixtvisit till Jämtland, närmare bestämt till Hammarstrand där jag har växt upp. Detta är en nödvändig visit inför min flytt till Stockholm, eftersom det är här jag har alla mina saker som jag ska ta med mig. Nu ska väll inte det bli så mycket, eftersom jag blir tvungen att ta tåget till Stockholm med hela bohaget. Tur att min nya hyresvärd är snäll, jag får låna hennes möbler. Det är guld!

Kängskon, ännu genomblöt, med ovandelen fastsydd.

Annars har jag antagit mig en lite kortare resa idag, från Vännäsby till Hammarstrand, och jag har varit så trött att jag inte ens orkat sticka. Tacka för det, när jag varit tvungen att sitta uppe till ett varje natt. Dags att sova nu. Men här hemma hos lilla mamma har jag sytt fast den första ovandelen på första kängskon. En kängsko vars rynktråd inte ruttnar innan jag är färdig i vart fall. Men jag har inte sytt på den andra ovandelen, så än har jag inte pustat ut.
Imorgon kommer jag i vart fall inte sy på kängskon i första taget, då ska jag och lilla mamma ut och klättra i förrådet.

Jag hatar datorer!

Igår nämnde jag något om att jag tillfälligt skulle byta adress idag och fram till på söndag. Fel, fel, fel. Jag har fått fel adress och kan inte blogga på Kravallslöjd idag. Så istället för att få ännu mera panik och bli ännu mer stressad och ännu mer irriterad, väljer jag att blogga på hemmaplan idag. Vi får se imorgon.

Därför får jag berätta här på min ordinarie adress vad jag har hittat på idag:

Skinnet ser onekligen lite skojigt ut. man kan inte tänka som med tyg, att man ska spara och börja i ytterkanten.

Det mesta har denna dag kretsat kring Börjes kängskor. Jag har tvinnat och beckat tråd, burit ett blött skinn tvärs genom Börjes familj trädgård, legat på ett kallt cementgolv på mitt blöta koskinn och skurit ut sulor och ovandelar samt snören, tvinnat och beckat ännu mera tråd och klippt ut skaft i renskinn. Imorgon hoppas jag på att kunna påbörja sömnaden, den roliga biten som man sliter så mycket för att få hålla på med.

Börjes kängskor i utskuret format. De små delarna är ovandelarna som ska sys uppe på foten.

Börje syr kärlekstältet.

Dessutom har vi bestämt oss för att sova ute i kåtan ikväll, vilket fick Börje att sy kärlekstältet som vi pratat om så länge. Nu varken ser det eller är det så romantiskt som det låter, i själva verket är det lakan ihopsydda till ett minitält att ha innanför kåtan för att hålla borta myggen.

Färdigt, uppmonterat i hallen.

Ny tillfällig adress

Från och med i morgon måndag fram till nästa söndag kommer jag att blogga på Kravallslöjds hemsida. Länken dit är http://www.kravallslojd.se/.
I dag har jag återigen varit på vift, jag följde med Börje och hans familj till Rismyrliden, ett nybygge frpn 1800-talet, med diverse intressanta byggnader, fika, och trevlig personal. Önskar bara att jag fått en guidning av området, det är så mycket som man missar.
Koskinnet som jag lade i blöt i förrgår ska tas upp i morgon, då jag återigen sätter kniven i det. Alltid lika otäckt, det enda man tänker på är allt jobb som ligger bakom, saker man verkligen inte vill ha ogjorda.

Avslutet

I fredags var det tillslut dags att avsluta skinnkursen. Vart tog den vägen?! Jag som skulle göra så mycket. Precis sådär på slutet fick jag samma känsla som när jag gick på MNT, att det skulle kunna fortsätta i evigheter, det fungerar ju så himla bra! Men inget som är roligt verkar ju vara för evigt, oturligt nog. Jobbigt nog. Tråkigt nog. Oinspirerande nog. Eller så kan jag få ut något inspirerande av det här en dag, men knappast just nu. Vi grät hela klassen under kursavslutningen i fredags, och jag var på väg att börja gråta hela resten av den gemensamma avslutningen och lunchen också. Under lördagen tog jag sedan mitt sista avsked, och sen orkade jag inte mer, utan isolerade mig på mitt rum, i villan där vi suttit och sytt och i det ovanligt, otroligt rena garveriet. Jag arbetade för övrigt med mina barkbad in i det sista, i lördags tog jag upp mina bäversvansar ur mitt sista barkbad. Sen kom Börje, och vi gjorde den mest effektiva packning jag varit med om i hela mitt liv.
På söndagen for vi till Hammarstrand, där vi rensade i packningen. I går for vi till Vännäsby, och hela tiden kändes det som att min (kanske) sista termin på Bäckedal aldrig hade hänt. Nu känns det defenitivt så (undrar vart den fina bävern kommer ifrån?).
Denna dag har bara gått åt till lite skinnsömnad och vila. Undrar vad jag ska göra i morgon, nu när jag inte har några skinn att lufta...

Länge sen sist...

Kängskorna, nästan färdiga.

...men jag har haft en del att göra också. Förlimmning är en av dessa saker, alltså det som man vanligtvis försöker undvika att skinnen ska råka ut för. Vi fick varsin bit ko, en plastskål, kniv och snöre, använde dessa saker till vad man skulle använda dem till, sen stoppade vi ner det i kokande vatten.
En annan sak som har hunnits med är ett besök på Sätergläntan förra helgen, då jag och Carro hälsade på vår kompis Pinglan. Ett besök vi Helvetesfallet blev det också på hemvägen.
Mest har ändå det mesta kretsat kring kossan som äntligen är färdiggarvad. Skorna skar jag ut i måndags. jag började sy i tisdags, och jag sydde dom nästan färdigt idag. Vid tillfälle ska även Börje få ett par.

Second hand-fynd och nålbrevet

Koftan från Indiska som jag hittat på Eken i Sveg.

Fredagen har för min del bestått av diverse arbete i garveriet, däribland har jag flått öron, mjukgjort pungar och avhårat en ädelostdoftande ren. Men varje fredag är vanligtvis en halvdag här i Hantverkshimlen, vilket innebär att man faktist kan gå ner på Sveg under vettiga tider på dygnet. Idag gjorde jag dessutom ett otroligt fynd, en stickad kofta från Indiska i 100% shetlandsull, för ynka 30 kr. Det enda problem som jag skulle kunna stöta på är väll om de som känner mig börjar tro att jag stickat själv. Det är tyvär ett problem man får stå ut med när man i vanliga fall "gör allt själv". Sanningen är faktiskt att jag inte gör allt själv, av den enkla anledningen att jag varken hinner eller har tid. Fast visst önskar jag att jag kunde.

Som en avslutning på mitt inlägg idag visar jag bilder på mitt nålbrev i bäversvans, som inte är helt färdigt då det saknar stängningsanordning av något slag.

Ungefär så här ska nålbrevet se ut när det är ihopvikt.

Mellan fjällen har jag broderat med blå entrådig vaxad linstråd. Det hade varit coolt att brodera över hela, så att hela bäversvansen skiftat i blått och brunt! Varför ska jag behöva ha tidsbrist?!

Insidan är klädd med mörkblått kläde. Klädet och bäversvansen har jag sytt ihop med langettstygn, både dekorativt, enkelt och snabbt gjort.

Förskinn

Föskinnet är ett fårskinn som jag avhårat i kalk, och garvat i granbark.

Trots att denna dag har varit vikt åt garveriet, har jag lyckats få tid att sy lite ikväll. Det handlar såklart om förskinnet. Jag har mest sytt insnitt, men också hunnit klippa till lite kanter runthals och ärmhål. Jag tror att det blir bra,även om det har vissa tendenser till att se ut som en Madonna-bh för tillfället.
Morgondagen kommer att bestå av ytteliggare garveritjänst, och förhoppningsvis kan jag imorgon hämta ut bilderna som ska vara mina arbetsprover i min ansökan till HV-skola.

Detaljbild på insnitten. Traditionellt har man inte haft insnitt på förskinn, utan bara haft en ganska rak, platt lapp över bröstet.

Färgknarket

I en buske utanför garveriet hängde vi våra fägningsexperiment på tork.

Låter kanske lite fel, men beskriver ändå bäst det vi idag höll på med. Precis som det låter så har vi lekt med färger idag. Fiskskinn och diverse fettgarvat har vi färgat i lökskal, indigo, krapp och koschenill. Tråkigt nog blir det inte så värst hållbart, men det är ju vackert ett tag.

Ett av mina fiskskinn som legat i krapp. Det blå i bakgrunden har legat i indigo.

Givetvis har jag gjort annat, bävern har dock inte ingått så mycket i dagens göromål eftersom den torkar. Däremot har jag fått tre skinn färdiga idag, och en barkgarvad pung har jag börjat mjukgöra. Imorgon ska jag börja mjukgöra en fettgarvad pung, som just nu ligger i blöt.

Pungen som jag håller på att mjukgöra.

Bävern Berna.

Dessutom har koskinnet som jag ska göra kängskor av garvats färdigt, idag togs det upp, räcktes, fettades in och händes ut. Sammanlagt är det en halv kohud som jag delar med skinnfröken Aja.

Min och Ajas kohud "Rosa" till vänster. Till höger är det som vi tror är Rosas framdel, som tillhör två andra tjejer i klassen.

På sömnadsfronten har jag också lite nytt, jag har sytt lite på fälltäcket det vidunderliga och påbörjat mitt förskinn. Dessa två projekt ligger nu och mognar tills imorgon, då jag förhoppningsvis vet hur jag ska fortsätta.

Nya skinn

Givetvis tar jag tillfället i akt när jag får prova på nya skinn. Förra veckan flådde jag en mård som nu är helt färdig, och idag uppnådde jag en annan skinndröm som jag gått och haft i sådär 2-3 år: bäver. Jag har varit i extas över denna bäver hela eftermiddagen och kvällen, och jag känner hur jag står där med ulon i ena handen och insuper alla nya erfarenheter.
Imorgon blir det skinnsömnad, förhoppningsvis lite mera gjort på mitt gigantiska-mastodont-fälltäcke-projekt som jag har dragit igång. Och förhoppningsvis har jag snart ett nytt nålbrev i bäversvans att visa upp.