Long time no seam

Med tanke på att förra inlägget fyller fyra år idag så var det kanske på tiden med en uppdatering. Faktum är att jag på grund av psykisk ohälsa inte orkat, varken blogga eller brodera. Men nu ska jag ju vara, som det heter, "frisk", och jag har börjat tycka om att brodera igen.
Har jag inte alltid tyckt om det? Jo, men först tog gesällprovet nästan knäcken på mig och senare blev jag sjukskriven för stress från ett arbete jag inte längre har tack och lov.
Nog om det för den här gången, idag mår jag hyfsat och broderar igen. Dock så är jag i en ny situation som arbetslös, precis som för fyra år sedan och i nuläget letar jag efter en hälsosam vardag där jag försöker att få in mitt skapande i mina dagliga rutiner igen.

Aktuellt projekt.

Just nu broderar jag i alla fall på ett lapptäcke i grönt, lite spontant och planlöst, men symmetriskt som det ofta blir för mig. Jag har satsat på att få användning för sådant jag redan har hemma i form av material, eftersom jag anser att lapptäcken i första hand är återbruk. Sen beror det inte minst på det faktum att jag har ett lager av diverse som jag tenderar att glömma bort.

Min fina flamskvävstol som jag fått av min morfars syster.

Sen har vi faktiskt bytt upp oss lite vad gäller boende, Börje och jag. Så numera bor vi i en tvåa, det vill säga att vi bor i det ena rummet och jag har en ateljé i det andra. Det egna utrymmet har visat sig vara avgörande för återkomsten av min lust att skapa igen, en egen plats att sprida ut sig på helt enkelt. Numera är ateljén i princip klar, det som är kvar är lite städning och småsaker. Och givetvis att jag ska börja arbeta där inne regelbundet. Fortsättning följer förhoppningsvis...

Utan tvekan en egen plats.

Flyttkaos och stickspår

Äntligen så var jag då tillbaka i Stockholm för lite drygt två veckor sedan, men jag hade förträngt det där med att flytta in i en ny lägenhet. Kaoset var ett faktum när flyttlasset kom, och återigen drabbades jag av handarbetstorka. Men nu har det mesta fått sin plats på mina 21 kvadrat, skolan började äntligen förra veckan och jag har fortsatt lite på min sommarmastodont, tröjstickningen inspirerad av en spedetröja. I kväll tog nystan nummer två slut, och jag bestämde mig för att sticka något annat ett tag. Så här långt har jag kommit hittills, det är ryggen som syns på bilden.

Dessutom passade jag på att ta en bild av min nya handarbetshörna, Den största fördelen är att ingen kan kolla över axeln på mig nu när jag bor på sjätte våningen.

Snart hoppas jag även på att få lära mig den ädla konsten att väva flossa och rya, det första projektet på skolan är matttekniker, ett projekt jag sett framemot länge nu.

En skatt i frysen

Invirad i en massa plastpåsar förvarar jag en liten nyförvärvad skatt i frysen, jag ska bara se till att göra något av den också. Tack Lillemor, hoppas att du hittade hela vägen till Handen.

Annat som hänt idag är att jag färdigställt mina svartvita vävprover, vilket tog ca tjugo minuter. Det betyder i sin tur att jag varit hemma hela dagen och gjort annat. Till exempel har jag äntligen befriat mig själv från min rosa stickning, och därför kan jag också pricka av en person från julklappslistan.

Det innebär att jag kan fortsätta med min garndiet, och med tömningen av mitt garnlager. Det finns något frigörande i att sticka upp garn man haft länge, som man bara tittat, klämt lite på, bollat med, för att sedan lägga tillbaka det igen. Men trots att jag stickat upp åtskilliga garnnystan, det känns det inte som att det har sinat någon avsevärd mängd. Jag hoppas att jag tills i morgon har hittat på ett projekt för det här nystanet, men det lutar åt att det blir en liten sjal.

Stockholm

På busstationen i Hammarstrand.

Så var jag äntligen installerad i Stockholm. Ny stad, ny skola, nya kurskamrater, nya  studieuppgifter, nya muséer att besöka, nytt hem, nytt trådlöst modem (med en tre meter lång sladd kopplad I DATORN), nytt ALLTIHOP!!! Det är första gången som jag bor riktigt själv, i Ume hade jag ändå Nikki som höll mig sällskap.
Resan ner till Stockholm var ett äventyr i sig. Sammanlagt hade jag två väskor på hjul som var hanterbara, en supermegajättestor hockeytrunk på hjul som säkert vägde lika mycket som mig, en vandringsryggsäck samt min kånken och en tygkasse. Hur vi klarade det på buss, genom Sundsvall till fots, på tåget, genom alla våningar i tunnelbanan, på tunnelbanan i rusning (där är det kanske alltid rusning?) till Kista, för att nästa dag åka tunnelbanan från Kista till Centralen, upp genom alla våningar i tunnelbanan, till pendeltåget och på pendeltåget till Skogås, det är en gåta. Jag gör helst inte om det. Särskilt trött är jag på att bära och släpa, det har jag gjort varje dag, på ett eller annat sätt, från onsdag förra veckan till tisdag den här veckan.
Att installera sig i lägenheten gick väldigt fort, för så mycket saker hade jag inte med mig egentligen. Men jag kan avslöja att de flesta av väskorna innehöll garn. Konstigt... Jag kan också berätta att det inte har blivit så väsrt mycket handarbete under de här dagarna. Det känns.
Att börja HV har också varit lite av ett äventyr, jag har blivit tvungen att lära mig att åka både pendeltåg och spårvagn, inget av det hade jag provat för en vecka sen. Sen har det varit den vanliga nervositeten, den som handlar om lärare, skoluppgifter, studiemedel och studiekamrater. Det första vävprojektet har vi fått, med den upphetsande titeln Svart/Vitt. Kankse inte drömprojektet för en färgknarkare som jag, men det kan väll också vara nyttigt.
Jag har dessutom sett till att börja utforska de mest centrala delarna runt Sergels torg också. och två muséer har jag hunnit besöka, Medeltidsmuséet och Skansen. Men jag har fått så mycket intryck redan, så jätte mycket har jag inte kunnat ta in av det.
I morgon ska jag med resten av skolan bege mig till Rosendals trädgård, där vi ska ha temadag.

"Vad mycket grejer du har!"

En liten, liten del av mitt gigantiska flyttkaos.

Jag väntar på det. Jag bara väntar med spänning påvem som ska bli den första att yttra dessa fem ord som får mig att framstå som någon sjuk saksamlare utan gränser. Kanske är jag lite paranoid, men jag blir inte hjälpt av dylika kommentarer.
Sista dagen på jobbet, och det har varit toppen. Bara trevliga människor har jag mött, och vi har passat på att har det lite extra trevligt tillsammans. Jag saknar redan mina kollegor, som hittills är det bästa gäng jag jobbat med. Det gjorde inget att jag hade sönder min tredje rundsticka 1,5.
I morgon blir det resa till Hammarstrand, en spännande och packad historia med ett byte.

1 dag kvar!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN är det bara en dag kvar tills jag lämnar mitt älskade Ume. Jaja, jag älskar faktiskt Ume, även om stan numera inte är lika spännande och stor som den var för två år sen då jag flyttade hit. Och Börje saknar jag redan, han är nog det jag kommer att känna att jag glömde kvar. Hoppas att det blir vi två i Stockholm nästa år.
Att det dessutom är en hantverkare som flyttar, går det nog inte att ta miste på. Medan alla mina kläder får plats i en halv stor ryggsäck, fyller jag med lätthet en hel hockeytrunk med garn, tyg och redskap. Jag kan riktigt höra hur hela min omgivning suckar: "Guuud vad mycket saker du har...."

Nedräkningen: 3 dagar kvar

Den officiella nedräkningen har börjat, och jag har inte packat färdigt. Jag började med det enklaste, garner och redskap och sånt. Men nu har jag börjat komma till kläder, och jag har insett att jag trost allt inte äger så mycket kläder. Det blir egentligen inte mycket att packa. Dessutom vill jag helst sticka.
Jag har börjat bli otålig också, jag vill iväg NU! Jag har egentligen redan gett mig av i tankarna, och därför blir jag så irriterad över att jag vaknar upp varje morgon och inser att jag är kvar här. Men jag kommer att sakna Börje, och att vi inte kan gå på muséer och slöjda tillsammans. Vem ska jag nu ha som bollplank?

Glädjespridare

I lägenheten i Umeå.

Det finns en sak som helt enkelt förgyller vardagen om man bor helt själv, förutom handarbeten, och det är husdjur. Själv har jag för längesedan insett att det vore extremt korkat att skaffa hund eller katt i nuläget, innan året är slut kommer jag att ha flyttat tre gånger. Och med flyttat menar jag mycket packning och adressbyten.
Trots det har jag ett husdjur sedan flera år, en nymfparakit som kallas Nikki. Nu är fågel kanske inte det första djur att förknippa mig med, de fäller ingen ull som man kan spinna och de har inget skinn man kan garva. Men fåglar är intelligenta varelser! Nikki blev nästan lite mänsklig under den tid då vi bodde i Ume tillsammans. Men tänker man efter är det svårt att flytta med en fågel, jag har provat och det är inte alls kul, varför hon nu är parkerad i mammas kök i Hammarstrand.
Och trots att Nikki kanske mest intresserar sig för solrosfrön, hirskolvar och skator på mammas balkong, upptäckte jag för ett och ett halvt år sen, när jag skulle sticka Börje ett par vantar till jul, att hon hade en liten, liten böjelse för garn. Eller möjligvis att korgen var god att tugga på. Fast jag hoppas fortfarande att det var garnet.

"Vad mycket grejer du har!"

Förrådet hos mamma.

En sak jag ofta får höra av alla möjliga sorters människor, undrar om de försöker skylla ifrån sig i vissa fall? Jag tror det finns de som äger betydligt mer än mig. Det är för övrigt något av det värsta jag vet att få höra av andra människor, som inte inser vidden av min passion för hantverk. Hantverk tar plats, med redskap, material och även böcker och arbetsplats.
I alla fall har jag och mamma varit ute i hennes lägenhetsförråd idag, där jag skulle gräva fram allsköns ting som jag kommer att behöva i Stockholm om några veckor när jag flyttar in. Nyttiga saker mest, Fast även böcker som jag tycker är relevanta, om hantverk och färglära främst.
Under dagen har vi hunnit med mycket annat, trots att jag gick igenom så gott som varenda låda, så var vi nästan klara innan tolv. Det betydde att vi kunde uträtta några ärenden på byn, på PROs loppis fyndade jag stålstickor och fina virknålar. Dessutom besökte vi Hammarstrands nya hamburgerhak, Smulans grill, som ägs av vänner till min familj.

Kängsko nummer två tar form.

I vanlig ordning när det gäller mig, har dagen innehållit ett mått hantverk också, ovandel nummer två håller jag på att sy fast, och i morgon beräknar jag att jag är färdig med det. Sen är det bara skaften kvar, innan formningen och smörjningen tar vid.