Utställningen på Kafé Station!

Den färdiga väven monterad och klar i utställningen på Kafé Station.

Med blandade känslor har jag sett framemot denna dag då vi skulle ha våran utställning. Först trodde jag inte att jag skulle bli färdig med vävningen, och sen trodde jag inte att jag skulle bli färdig med monteringen. Men jag blev färdig och jag hann vara med innan jag återvänder till mitt hemlän Jämtlands län, och min tidigare bostadsort Sveg, samt min tidigare bostadsplats Bäckedal.
Uppsättningen av utställningen gick bra, vernisagen blev välbesökt vilket var jätteroligt. Alla var representerade, och allt var jättefint. Denna kurs och mina kurskamreter kommer jag uppriktigt sagt att sakna en smula. Det har varit en trevlig stämning hela tiden, och mer kan jag nog inte begära. Så tack Helén, Merit, Thushara, Katarina, Ida, Malin, Frida och Petra för en inspirerande och lärorik tid som vi fick tillsammans!

Temaväv på gång

Äntligen är provvävar färdiga, och snart kommer The final väv att sättas upp. Äntligen, eftersom jag bara har en dryg månad på mig och den ska bli jättestor.

I övrigt börjar min lägenhet vara nerpackad i flyttkartonger, mitt hem är ett näste för dammråttor, och julklapparna börjar vara inköpta/tillverkade. Ganska lungt.

Imorgon ska jag tillsammans med min kurs på studiebesök hos Katarina Roos, som bland annat säljer garn som hon själv färgar.

Teoretisk textil

Varför kan man inte bara få SLÖJDA!!! kan jag tänka ibland. Och ärligt talat har jag tänkt väldigt mycket så de senatse månaderna då jag har gått på universitetet. Jag vet att många kurskamrater kan hålla med mig om att det kan vara grymt frustrerande att måsta sitta med research, historiska uppgifter, kulturbesök och annat man ska skriva om. Jag har däremot insett att det kan vara bra med researc, bara men vet VAD man ska researcha om. Tack och lov visste jag det.
Eftersom mitt undertema har med ljus att göra, kunde jag ganska lätt hitta intressanta saker att läsa om; ljusinstallationer, ljusfestivaler och ljusterapi till exempel. Jag har insett att research kanske inte är så dumt när allt kommer omkring.

Tema - arbete

Äntligen har vi fått temat för vårat arbete på Vävdesign, och jag har betämt mig för att mitt undertema ska vara Stadens Ljus. Några provvävar kommer att bli uppsatta framöver.
Mina provvävar i hålkrus är också färdiga och det känns bra att slippa sitta med det nu när andra saker pockar på min uppmärksamhet. Fast hålkrus var väldigt inspirerande att lära sig och jag önskar nästan att jag hade haft tid för en provväv till, eftersom jag inte känner mig helt färdig med exprimeterandet. Här följer lite av mina experiment på bild.

Ullgarn av olika slag.

Lite andra ullgarner.

I linnemattvarp, strängarn och ullgarn.

I linnemattvarp och mattrasor.

Hålkrus

Så kallas den bindning som jag har valt att experimentera med. Jag har tidigare stickat hålkrus och fått veta att stickningen är inspirerad av bindningen. Dessutom har jag redan vävt sånt som är basic, och jag vill helst gå vidare nu även om en del saker är värda att upprepas.
Hur som helst har hela veckan gått åt till detta hålkrus och det kommer det att fortsätta göra även nästa vecka då jag ska fortsätta att utforska denna bindning.

Äntligen slut!

Äntligen kan jag lämna kläddesign bakom mig och helt och hållet fokusera på vävdesign istället. Det känns himla bra, bara dom inte kommer på att jag var urkass på att skriva och vill att jag gör om allting från grunden.
Okej, nu ska jag inte tänka i domedagstankar, utan fokusera mig på frörepning istället.

Sammanfattande dokumetation

Äntligen tänkte jag att jag skulle vara färdig med Kläddesign som kursen som jag gick hette. Men så kommer dråpslaget: sammanfattande dokumetation. Blä. Jag vill gå vidare nu, och inte älta mer i vad jag har gjort, vad jag kunde ha gjort, vad jag borde ha gjort osv. Men jag tänkte att jag skulle bli klar i kväll, för jag började... i eftermiddags. Hmm, kanske jag borde lära mig planera.

Ny kurs

Äntligen, säger jag bara, äntligen är Kläddesign över och kollektionen är nästan färdig. Fast jag lämnade in den ändå, det var ett plagg som jag inte hann med.
Istället har jag börjat en ny kurs, Vävdesign- från idé till uttryck, som jag hoppas att jag ska trivas bättre på. Jag har gått två dagar och det mesta bådar faktiskt gott. Bara trevliga (hittills) och intressant innehåll.

Datatrubbel

En av mina största stressfaktorer just nu handlar om datorer. Dels för att min egna dator inte har Word, och därför har jag ingen möjlighet att göra skriftliga uppgifter hemma. Dels för att universitetet inte låter mig logga in på deras datorer och använda internet, och varför är för mig en gåta. Dessutom hade vi mösterkonstruktion på dator idag. Lektionen började kl. 9 och vi blev inloggade kl 10:30. Jag kan ju avslöja att jag inte var någon stjärna på att konstruera mönster på dator, hädanefter föredrar jag att göra det i verkligenheten, där det är lite mer överskådligt.

Opera, blussömnad och stress

Denna vecka har varit en jobbig vecka på universitetet. Ända sen i måndags har jag tänkt att idag är en bra dag för att sy blus, men nähä, då var det ju ett seminarium här och en föreläsning där, vilket tillslut resulterade i att jag klippte ut blusen i förrgår, sydde den igår och gjorde den färdig idag. Igår var jag dessutom på universitetet från tjugo i sju på morgonen till tjugo i tio på kvällen, så idag var en tung dag att försöka ta sig igenom.

I tisdags fick vi däremot göra något mindre jobbigt, nämligen kolla in klädförrådet på Norrlandsoperan. Hade jag fått bestämma själv hade jag varit kvar där än. Helhäftiga grejer gjorda för olika föreställningar, bland annat en jacka med tillhörande skor dekorerade med tillplattade skedar på, som tilltalade mig lite extra av någon anledning.

I helgen ska jag och Börje vara hemma hos mig, förhoppningsvis med en hel del kardning som resultat.

Ett nytt liv

Just vad jag har sysslat med på universitetet i veckan. Utifrån min förra toille på ett liv, har jag gjort något som på fackspråk kallas för blusgrund, och utifrån denna blusgrund har jag gjort något i stil med en blus/skjorta/tunikaaktig sak. Det enda jag vet om tygvalet är att det ska vara ett vävt och stumt tyg, och det är väll antagligast något i lin eller bomull. Syntetmaterial ligger inte för mig, därför har jag inte så många alternativ. Ylle finns ju givetvis, men känsliga som vi homo sapiens (borträknat Börje) är så vill man ju ha något lite lenare. Det vill säga om det inte är riktigt fint ylletyyg då såklart, men det lär man ju inte ha råd med. Färgval lär väll bli nåt rött som vanligt när jag väljer färg på saker jag gör själv.
Det bör nog nämnas att dockan på bilden och jag inte har samma mått. Jag är en aning frodigare än den huvudlösa damen.

Toileprovningen

Idag hade vi provning av toile, och jag var livrädd. Rädd för att jag skulle ha gjort ryggen för bred, rädd för att ha gjort ärmarna för smala, rädd för att ha höjt eller sänkt bysthöjden för mycket eller för lite, osv. Med andra ord, jag är rädd för att göra allting fel. Och ännu räddare för att få en tillsägelse om det.
Givetvis, invänder pedagoger, lär man sig av sina fel. Men lätt att få in det i sin lilla hjärna!

Okej, toileprovningen gick, trots mina farhågor, ganska bra ändå. Ingen sa att jag gjort fel. Mamma, du hade rätt IGEN!
Det som hände var att vi blev indelade i grupper om tre eller fyra personer. Vi fick turas om att prova vår personliga toile, varpå dom övriga fick stå runt en och dra, nåla och konferera om vilka åtgärder som borde vidtas för att få en så perfekt och veckfri toile som möjligt. Att sy haute couture är ett evigt veckjageri. Det var allt, egentligen. Och det var ett väldigt behagligt sätt att prova toile på, och kanske en av dom första gångerna som jag klarat av ett grupparbete.

Min toile framifrån. Det här är efter provningen.

Min toile bakifrån.

Efter lunch hade vi modellteckning, då vi i grupper fick utföra olika övningar. Jag tyckte att allt jag ritade var kladd. Jag var hela tiden övertygad om att det jag gjorde skulle betygsättas inför alla mina kurskamrater vid lektionens slut. Tack och lov blev det inte så, i stället lades alla teckningar ut på ett bord och vi fick välja ut den vi tyckte bäst om och berätta varför. Jag kanske skulle ta och göra något åt den där Prestations-Maria, som förpestar min tillvaro med skyhöga krav och dåligt självförtroende.

Men det får bli en annan dag. Just för tillfället befinner jag mig i Vännäsby, där jag har min pojkvän och mitt linland. Och denna gång är det delvis för linlandet som jag är här. Nattfrosten är på väg nu när det börjar bli höst, och innan den första nattfrosten måste linet ryckas. Tillsammans med min Börje har jag kommit fram till att denna linryckning måste ske imorgon om jag ska ha någon chans att få vara med om den. Därför kommer linlandet att vara prio ett på min lista imorgon.