Lanolinbalsam för textilsjälen

Efter en stressig påsklovsvecka var det dags för årets praktik. För min del innebar det en panikdag hemma innan jag skulle resa, den enda dagen jag faktiskt var hemma under mitt påsklov, då jag både skulle städa, packa, skriva en projektplan till enskilda projektet och allmänt vara nojig för resan jag skulle göra förra söndagen.

Färgad ull i på väg in i torkskåpet.

Jag hade nämligen fått min praktikplats i Dala Floda, på Wålstedts textilverkstad, en plats jag blev ordentligt nyfiken på förra våren när hela HV - skola åkte dit på studiebesök. Och det visade sig vara en av de bästa praktikplatserna jag haft hittills.

Ull som ska plysas.

Jag har både fått se så gott som alla delar av den praktiska verksamheten, samt fått delta i arbetet i spinneriet. Jag fick prova på många av de förberedande momenten som att sortera ull, blanda ull, packa ull och väga ull. Jag har sett hur en ulltvätt gått till, jag har fått ta upp ullen ur tvättvattnet, centrifugerat, och lagt på tork.

Plysmaskinen från framsidan.

Nästa del i processen från ull till garn var plysningen, ännu en syssla jag fick prova på. Det innebar att den torkade ullen spreds ut på golvet, och en blandning som innehöll spinnolja fördelades jämt över ullen. Därefter blandades allting om för att ytterliggare sprida spinnoljan, och sedan matades ullen i ett jämntjockt lager in i plysmaskinen, där den passerade diverse valsar med vassa knivaktiga föremål på, för att sedan hamna i ett utrymme bakom maskinen. Därinne väntade ett fantastiskt sockervaddsfluff av ull, som packades i plastsäckar för att inte spinnoljan skulle avdunsta.

På andra sidan maskinen lades den plysade ullen. Sedan väger maskinen upp lite ull i taget, som sedan matas in i kardverket.

Första kardverket.

Här har ullen passerat första kardverket, och blivit till ett smalt kardflor som ringlas ut till ett nytt lager som sedan går genom ännu ett kardverk.

Därefter lades sockervaddsfluffet i kardmaskinen. Där passerade ullen först ett kardverk, och blev till en smal matta av kardflor som ringlades i ett jämntjockt lager, för att sedan passera ännu ett kardverk innan det blev till ett förgarn.

Andra kardverket.

Slutligen har det blivit ett förgarn.

Rullar med förgarn i spinnmaskinen.

På andra sidan spinnmaskinen, där förgarnet blivit till en tråd.

Förgarnet togs sedan till spinnmaskinen, som sedan spanns till en tråd. Konerna med med trådarna togs sedan till tvinnmaskinen, där de spanns ihop till tvåtrådigt garn. Efter det skulle garnet vila på konerna över natten, innan de hasplades upp till härvor. Just hasplingen var en av mina huvudsakliga uppgifter, och personligen tyckte jag att det var den ultimata uppgiften, dels eftersom jag av någon konstig anledning gillar monotona arbetsuppgifter, och sen att jag hade garn över allt vart jag än vände sig. Bakom mig var förgarnet som spanns till tråd, till höger och ovanför mitt huvud passerade tråden vidare in i tvinnmaskinen som jag hade på min vänstra sida, och framför mig fanns haspeln. Aldrig någonsin har jag känt mig så omringad av garn någon gång. Underbart för en textilare som jag!

Vid hasplingen hade jag det här på min högra sida...

...och ovanför mitt huvud passerade trådarna...

...och på min västra sida blev de tvinnades trådarna till ett garn.

Haspeln.

Färgningsmaskinen.

Efter hasplingen tvättades garnet rent från spinnoljan, och sedan följde färgningen. Färgningen skedde i en cylinderformad maskin, som styrdes av en dator som skötte både temperatur och höll reda på färgningstiden. Garnet och ullen stoppades i en cylinderformad trumma som sänktes ner i färgbadet. I den fanns ett rör med många hål i, genom vilken färgbadet kunde pumpas igenom. Jag fick delta i färgningen, jag fick blanda till färgen, väga upp material och packa garn och ull i trumman inför färgningen.

Kroken man snodde ihop härvorna på, cykelkedjan sägs ska komma från Dalarnas första cykel. Härvorna i baljan snodde jag ihop under fredagseftermiddagen.

När sedan garnet tvättats ur och torkat efter färgningen, fanns det en speciell krok i en vägg där man kunde sno ihop härvorna. Kroken var kopplad till en pedal med en cykelkedja, och för att sno ihop en härva så hakade man fast den i kroken, vred den två gånger med handen, tryckte ner pedalen, och snodde ihop härvan. Hur roligt som helst, och inte minst smidigt då det finns många härvor att sno ihop.

När jag började öppna min Kånken.

Givetvis kan en textilare som jag inte passera en sådan här plats utan att få med mig lite mer bagage hem, och jag hade ju en hel vecka på mig att komma underfund med vad jag ville ha. Jag uppskattade att jag sammanlagt fick med mig 2,4 kg garn med mig hem, vilket utökade min packning avsevärt. Efter lite ompackningar och envishet, så utmanade jag min Kånken på packningsduell. Alltihop gick faktiskt ner, utom en härva som jag tog i lilla facket. Och då fick jag ändå plats med ett kollegieblock, en pennskrin, ett skissblock i A5 - format, en bok och en mobilladdare utöver garnet.

Ta da!

När jag radade upp det här på golvet kände jag mig riktigt nöjd med mig själv och min förmåga att packa smart.

När jag kom hem igår så kunde jag såklart inte hålla mig från att prova ett av garnerna. Så jag började nästan genast efter att ha kommit hem sticka på en kofta i Vålberggarnet Höströnn, som jag blivit extra förtjust i. Om inte annat så det blir ett bra projekt att varva skolarbetet med i veckan, då jag ska återse bilväven som jag inte var så nöjd med sist jag såg den. I morgon blir det nog lite diskussioner med min lärare om vad som bör göras. Men efter en vecka i ullhimmelen på Wålstedts textilverkstad, där både själen och händerna blivit smorda med lanolin, så går jag till skolan med nya, friska och inspirerade tag i morgon.

En begynnande kofta i Vålberggarnet Höströnn.

Jag har lärt mig att smocka

Äntligen dags för ännu ett konstsömnadsprojekt, och denna gång är det smocksöm och maskinbroderi som ska avverkas. Idag har vi enbart sysslat med smock, något helt nytt för mig. Och något som jag faktiskt fastnat lite för (den som känner mig borde inte bli överaskad av detta faktum). Just nu provar jag mig fram med olika sätt att smocka på, eventuellt att det leder fram till en produkt lite senare. Idag har jag hunnit med sex olika tekniker, och jag har också provat med olika sätt att rynka på. Det här vill jag såklart fortsätta med, hur många specialinriktningar kan en textilare ha?

På kvällen unnade jag mig ett besök på Nordiska muséet för årets sista stickkafé. Det är något särskilt att träffa andra och helt kravlöst handarbeta tillsammans. Det var sommarens mastodont spedetröjan som fick följa med idag.

Något som jag härom dagen blivit påmind om att jag ska ta itu med är mitt Liljevalchslöv. På grund av mattprojektet har det blivit lidande, och för att inte helt tappa gnistan har jag tagit mig för att rita av det i syfte att göra en arbetsritning. Efter helgen hoppas jag på fler framsteg vad gäller detta löv.

En massa göra

Här syns tydligt de två varparna, den övre varpen är en mönstervarp. 

I fredags var det återigen dags att klippa ner väven och solva, skeda, knyta fram och knyta upp trampor. För tredje gången på samma varp. Och som inte det vore nog så varpade jag en till liten varp (den vägde bara 14 gram) som jag satte på en separat pådragningskäpp, som jag senare knöt fast på den gamla varpens pådragningskäpp. Med andra ord: I morgon ska jag väva Moorman, en teknik utvecklad på 1970- talet för bildvävning. Vad jag förstått av mina lärare så är det inte fullt så meckigt att sätta upp en Moorman egentligen, utan att mycket av mecket nu beror på att det är en provväv med många olika tekniker.

Två uppsättningar skälspröt krävdes också.

Förvävningen.

Prov på hexagonlapptäcke.

I övrigt har jag blivit sjuk under helgens gång, men har som tur är min alldeles egna gentleman Börje som pysslar om mig, medan jag själv pysslar på med mitt textila utövande. Bland annat har jag börjat prova på att sy lapptäcken för hand efter att ha fått en massa pappmallar i form av hexagoner i somras när Börjes morföräldrar hade utrensning i samband med en flytt. Det jag sytt här är mest på prov, eftersom jag planerar något större och mer välkomponerat sedan. Mina tidigare erfarenheter med lapptäcken har inte gjort mig särskilt sugen tidigare, så det var roligt att faktiskt hitta en teknik för lapptäckssömnad som jag gillade.

Ett begynnande påsömsbroderi. Hoppas jag.

Jag har även tagit tag i lite UFO - eliminering samt mitt begär efter att få brodera, och bestämt ett motiv i något som ska föreställa påsöm. Det jag broderar på är ett par tvåändsstickade vantar, som jag stickade i somras då jag bestämde mig för att lära mig tvåändsstickning en gång för alla. Jag kommer troligtvis att behöva handledning från boken jag utgick ifrån ett bra tag till, och eventuellt någon slags läromästare innan jag kan säga att jag faktiskt KAN. Tack och lov för att jag fick boken av Börjes snälla föräldrar i sommargåva, så jag slipper vara beroende av ett bibliotek.

Flyttkaos och stickspår

Äntligen så var jag då tillbaka i Stockholm för lite drygt två veckor sedan, men jag hade förträngt det där med att flytta in i en ny lägenhet. Kaoset var ett faktum när flyttlasset kom, och återigen drabbades jag av handarbetstorka. Men nu har det mesta fått sin plats på mina 21 kvadrat, skolan började äntligen förra veckan och jag har fortsatt lite på min sommarmastodont, tröjstickningen inspirerad av en spedetröja. I kväll tog nystan nummer två slut, och jag bestämde mig för att sticka något annat ett tag. Så här långt har jag kommit hittills, det är ryggen som syns på bilden.

Dessutom passade jag på att ta en bild av min nya handarbetshörna, Den största fördelen är att ingen kan kolla över axeln på mig nu när jag bor på sjätte våningen.

Snart hoppas jag även på att få lära mig den ädla konsten att väva flossa och rya, det första projektet på skolan är matttekniker, ett projekt jag sett framemot länge nu.

Det blir visst aldrig som man tänkt sig!

När jag slutade på HV för sommarlov, trodde jag i min enfald att jag skulle ha hur mycket tid som helst för att handarbeta/hantverka/slöjda när jag inte jobbade. Gissa hur fel jag fick.

För det första har mitt schema varit kaos, och är det kaos blir jag trött, till och med för trött för min passion. För det andra har jag inte varit i fred på nästan 3 månader, alltså helt och hållet omöjligt att få ro till någonting när man aldrig får vara själv med sina tankar (jag är extremt lättstörd). För det tredje fick jag massor att göra i huset där jag bott i form av hushållssysslor (HUR?! Vi är sex personer här!). Är man då trött för att jobbet är kaos, är man desto mer trött efter att behöva ta undan efter andra. Faktum är att jag sörjer den här sommaren, just av alla dessa anledningar, eftersom jag så gärna ville hinna någonting mer.

Nåja, slut på självömkan, dags för en nuläges rapport!

Fårfällarna fick ligga framme rätt så länge innan de blev nerpackade igen, lite fler sömmar sydda, men mer kvar att göra. Jag har efter denna sommar blivit övertygad om att jag får flytta till ett hus som jag kan vräka ut mig ordentligt i, innan mitt fälltäcke blir färdigt. Det här är ett typiskt exempel på "det-tar-jättelång-tid-att-släpa-fram-det-tar-jättemycket-plats-och-alla-i-huset-tycker-att-jag-är-skitjobbig-när-jag-pysslar-med-det-här-projektet".

Under sommarens gång, har jag fortsatt att känna ett stort sug efter yllebroderi. Och vid ett antal tillfällen i början av sommaren var jag ensam tillräckligt länge för att lyckas gör en ritning till en kudde till. Men när det var dags för färgläggningen var huset fullt igen. Såklart.

En ny mastodontstickning har jag också påbörjat. Denna gång inspirerades jag utav skånska spedetröjor, och bestämde mig för att sticka en kort tröja i reliefmönster i ett garn av merinoull och silke, med stickor 1,25. Jag har kommit en bit, så tröstlöst är det inte. Jag har dessutom lärt mig att just i ett sånt här fall är det nyttigt att varva med mindre stickningar som inte tar så lång tid. Jag har hunnit sticka ett par tvåändsstickade vantar och två par strumpor sen jag startade med den här tröjan för två månader sen.

I morgon bör det äntligen av söderut, och denna gång blir det flytt igen. Men nu har jag förstahandskontrakt på lägenheten jag ska bo i, så jag hoppas verkligen att jag är säker under den tid jag går på HV i alla fall. Roligt ska det bli att få återse morfar och hans fru också, samt min kreativa ensamhet.

Hantverkstorka

Att börja jobba istället för att plugga var inte så enkelt i år, trots att det är fjärde sommaren på samma ställe. Men uppenbarligen inte, och det hela började med resan till Umeå från Stockholm. Det blev tungt och stressigt, och dagen efter var jag på jobbet för första gången sen augusti. Inte schysst timing. Att dessutom gå från att bo ensam till att bo i ett hushåll med sex personer (mig inräknad) och en hund gör sitt till. I alla fall om man kräver privacy för att kunna skapa.
Men lite stickning har jag börjat med, mest för stickandets skull. Vi får väll se om det blir något, jag ser det lite som en oambitös fortsättning på den garndiet jag så ambitiöst startade i höstas

Man måste få göra nått hjärndött ibland

Trots ett minst sagt krävande skolprojekt, så behövde jag inte en anti-textil semester, men åtminstone ett enkelt, snabbt och monotont projekt, utan någon som helst hjärngymnastik. Därför tog jag stickningen som jag använde under fotograferingen till accessoarprojektet då jag behövde en stickning till stämningsbilden, som nu fick bli ett par revlingar åt Börje. Enkel, snabb och monoton fortsättning på min garndiet också. Äntligen känner jag mig redo att gräva fram ett UFO igen.

Fritidsaktiviteter för en hantverkare

Ofta tycker jag om att sitta för mig själv med mina handarbeten, hemma i min soffa på min hemgarvade fårfäll i mitt alldeles egna kreativa kaos. Men för två och ett halvt år sedan insåg jag att det är ganska nyttigt att komma ut i offentligheten med sitt handarbete, när jag för första gången besökte ett stickkafé. Och sen jag flyttade till Stockholm, har jag haft turen att hitta ett sådant på Nordiska muséet, på onsdagkvällar en gång i månaden.
Precis som de flesta gånger som jag besökt olika stickkaféer, så hade den här dagen ett tema, bytesdag, och själv hade jag inget att byta bort. Däremot fick jag två finfina svenskullgarnshärvor ändå, som jag redan börjat fundera ut lämpliga projekt till.

Stickningen jag för tillfället håller på med ingår i min garndiet, av ett mörklila kamgarn med silke stickar jag en scarf.Om jag behåller den själv eller inte vet jag inte ännu, syftet med detta garndietsprojekt är att jag vill lära mig spetsstickning.

Det är inte varje dag

För ett tag sen svarade jag på en tävling där man kunde vinna ett garnpaket från Urban wool, och precis när jag hunnit glömma detta fick jag ett mail om att jag vunnit tävlingen. Hur ofta händer det på en skala... Idag har jag i varje fall hämtat ut garnpaketet, bestående av två nystan midnattsblått alpackagarn, strumpstickor 7 och en beskrivning på mössan Kurt. Vi får väll se hur slaviskt jag kommer att följa denna beskrivning, som är lite för enkel för mig.

De senaste två dagarna har jag annars ägnat mig åt att påbörja ett yllebroderi. Denna gång är jag återigen inspirerad av jämtländska brudkuddar, men jag har bestämt mig för att sy den i jämtlandssöm, som traditionellt broderats i linne och bomull. Under de här två dagarna har jag insett att det faktiskt är tillåtet och riktigt roligt att tänja på traditionernas gränser.

Inte för att jag är särskilt intresserad av aliens....

Trots ett bristande intresse för liv på andra planeter, så har jag ett hem som kryllar av UFOn. Och som om inte det vore nog har jag minst ett UFO hos Börjes familj, och en hel flyttlåda med UFOn i min mammas förråd!
Jag talar såklart om UnFinished Objekt, för er som inte förstod det från början. Veckan som varit har gått under temat UFOn, och jag har bestämt mig för att inte påbörja några nya projekt den här månaden (svårt!) eftersom jag verkligen borde få klart några av dessa UFOn. Eftersom alla mina skoluppgifter blivit klara den här veckan har jag dessutom haft gått om tid för mina ofärdiga projekt på hemmaplan.

Dessa tofflor efter ett mönster som jag hittade på Ravelry, var en del av min garndiet i höstas. Av oförklarlig anledning hade jag inte fäst trådarna, vilket var det enda jag egentligen behövde göra. Frågan är bara varför jag inte gjorde det tidigare.

Den här sjalen är också ett Ravelry - mönster, också en del av min garndiet och även här var det bara att fästa trådar. Återigen: varför gjorde jag det inte tidigare?!

Men trots att jag nu varit så duktig, så har jag fortfarande UFOn kvar som skräpar. Ett av dom är en hjärtvärmare, som först var tänkt som en julklapp åt någon, men jag visste inte vem. Men nu har det strandat igen, eftersom garnet är slut.

Sen är inte alla mina UFOn av stickad karaktär, det här tygbyltet är en linnesärk som jag började sy för ungefär två år sen. Varför jag inte sytt färdigt den beror på ångest över tyget. Tyget vävde jag 2007, när jag gick på Bäckedals folkhögskolas textillinje, och då ingick det att spinna allt inslag själv. Förmodligen är jag rädd för att det inte ska bli fint när det är färdigt, och när jag tänker på allt arbete jag lagt ner, all tid det tog att spinna, och hur fint tyget blev, blir det så ångestladdat att jag knappt kan titta på det.

Sen har jag ju det största UFOt av alla: mitt fälltäcke. Det har legat på en hylla i min garderob sen jag flyttade ner hit till Skogås, och jag bestämde mig i går för att det är dags att sy i det nu. Jag har egentligen inte så mycket kvar på den här biten som dessutom är den tredje och sista innan det är dags att börja sy i hop alla delar. I kväll blir det vad jag tänker ägna mig åt.

En födelsedagspresent

 

Börje poserar i sina revlingar.

En fördel (och även nackdel) med att ha textil, hantverk och slöjd som främsta intresse, är att man kan göra många presenter själv. Åtminstone till de som uppskattar det, och en sådan person som uppskattar sånt är min pojkvän Börje. Han är den i min närmaste krets som flitigast beställer och önskar sig saker av mig, i utbyte mot att han gör saker till mig förstås!

I födelsedagspresent önskade han sig revlingar, en slags handledsvärmare för fiskare på västkusten förr i tiden, som fanns besrivna i Hemslöjden 2009/1. Personligen var jag inte överlycklig över hans önskan, det var en enkel sak att göra, men jag vill ju gärna hitta på själv! Jag har lite smått börjat inse att man kanske inte behöver göra allting till mästerverk och konstverk, utan att det faktiskt går bra att utgå från en enkel beskrivning och ändå göra en fin present till någon. Uppskattade blev de i varje fall, och det vär ju bra. Börje har själv börjat röra sig mera till sjöss, eftersom han går en båtbyggarlinje på folkhögskola, vilket var bakgrunden till hans önskan. Det var efter en utfärd med skolan, på segelbåtar, som han insett fördelen med att ha något skydd för handlederna. Garnet jag använde var ett tunnare tvåtrådigt ullgarn som jag hittade på en loppis.

Äntligen ett stickkafé!

Idag tog jag mig äntligen iväg till ett stickkafé för första gången sen jag flyttade från Umeå i januari, och det var på tiden. Vad jag har saknat det, och Kia som höll i det visade sig dessutom vara en bekant från just Umeå. Stickkaféet var på Nordiska muséet, och bara det lockade såklart. Det delades ut gammla mönster, vi stickade och fikade och jag pratade med trevliga människor som jag annars aldrig skulle ha mött. Synd att det bara var en gång i månaden.
På HV har vi fortsatt med färgningen idag fick vi börja med syrafärgning på yllegarn, vilket var ´betydligt slappare än bomullsfärgning. Imorgon hoppas jag på en betydligt mer färgglad rapport.

Nöden har ingen lag

I min omständiga flytt till Stockholm fick jag inte med mig alla de nödvändiga saker som en textilare kan behöva i form av redskap och material, vilket jag fick erfara idag. Mitt projekt som jag stickade på igår tog slut, och jag bestämde mig för att sticka av garnet som jag köpte igår på Skansens höstmarknad. Då kom jag på att jag inte hade någon härvkrona, varken någon hopfällbar eller min jättebra på fot. Jag fick använda stolarna, lagom roligt och ergonomiskt, och tidsödande, och i hörnet stod nystalätten och hånlog. Men jag har ändå hunnit starta ett nytt projekt, eventuellt en julklapp. Det beror på.
Imorgon är min långhelg slut, och jag återvänder till mitt kära HV. Jag har faktiskt längtat lite, imorgon börjar vi på nya projekt. Då ska vi börja med stygnövningar, något som jag verkligen ser framemot.

Julklappsgarn ingår väll inte i en garndiet?!

Jag föll för frestelsen idag. Jag handlade garn trots min diet, men julklappsgarn räknas väll inte, eller? Jag tänkte väll det. Jag besökte Skansen höstmarknad idag, i hopp om att hitta lite julklappar och födelsedagspresenter. Och jag hade tur, Skansen hade lite kvalité på det som såldes på marknaden. Mer hantverk och inget krimskrams.

Garndieten fortsätter dock, trots mitt återfall idag. Sjalen som jag håller på att sticka är halvägs färdigstickad nu, och det är ju bra då jag har fler projekt på gång. Rätt skönt att ha julklapparna på gång, nu kanske jag kan ta det lungt i december.