Ett nytt slags handlag

Senast avbrutna nålen.

När jag var 15 år hade jag en PRAO i en textilateljé där jag för första gången råkade ut för fenomenet böjda synålar. Jag blev lite förvånad när jag plockade upp den och det var lite ovant att sy med, men det gick. Jag fick det förklarat att det handlade om handlag helt enkelt, och jag har inte tänkt så mycket på det förrän nu. För numera verkar jag själv anammat samma handlag utan någon större ansträngning, då jag i helgen bröt av en nål mitt i ett stygn (den var böjd). Och innan det broderade jag med en annan böjd nål som jag också bröt av. När jag sedan valde ut en ny nål, råkade jag välja ut en som redan blivit böjd av mig. Lite senare skulle jag sy något annat och behövde en annan slags nål, som även den var böjd. Har jag blivit hårdhänt? Har jag så mycket ångest?

Vi får väl se hur länge det varar.

Mitt gröna lapptäcke går framåt trots de avbrutna nålarna, om än långsamt. Jag har ju inte samma energi längre, till exempel så bakar jag inte så ofta längre bara för att jag inte orkar. Maria för 5 år sen hade fnyst åt mig. Trots det försöker jag sitta varje dag trots att det bär emot stundvis, jag skyller på mina negativa hjärnspöken som jag krigar med sedan länge. Men numera kan jag nästan känna mig nöjd och det får väl räknas som ett framsteg.

Ett hörn.

Oväntat tillskott i min framtida maskinpark

I fredags tog första projektperioeden på HV slut, dock inte arbetet med kudden, som jag tänker få färdig snart. Här följer en liten bildkavalkad över veckans händelseförlopp.

I veckan har jag sytt intarsia, här en hjärttulpan innan läggsömmen.

 Hjärttulpanen med läggsömmen.

Efter att allt broderi var klart, var det dags för våtspänning nummer två, och denna gång gjorde jag en rund våtspänning för första gången. Det löste min handledare med att jag klippte ut arbetets önskade form och storlek i ett papper.

Denna lade jag sedan under den fuktade duken som mall att stifta fast arbetet mot.

Den här gången hade jag avigsidan upp, och det beror helt enkelt på sömsmånerna i skarvsömmen.

Den sista delen som ska sys på, en ram i skarvsöm.

I helgen har jag dock haft en liten paus från detta projekt, jag har passat på att hälsa på Börje i Brevens bruk, och tillsammans har vi farit runt på diverse loppisar i jakt på tekoppar, vilket vi inte kunde hitta överhuvudtaget. I stället kom vi hem med något helt annat, nämligen en trampsymaskin av märket Singer, som vi helt enkelt inte kunde motstå, av textila och för Börjes del även av mekaniska skäl. Jag längtar tills jag får prova ett sömnadsprojekt på denna goding.

Framsidan, med alla vackra dekorer som hör en gammal Singer till.

Vackra dekorer även på baskidan.

Detalj från baksidan.

Där tråden ska sitta.

Min dekorationssjuka blev definitivt tillfredsställd av den här detaljen.

Detalj från sidan.

Tex(s)til(tje)

Under sommarlovet har jag befunnit mig i Umeå, på samma gamla jobb. Givetvis med visionen om att "jag kan ju det där jobbet nu, så i år kommer jag kunna handarbeta järnet!" Samma vision har jag haft de senaste tre åren och alltid med samma resultat: jag har varit trött, haft annat att göra, något har strulat, jag har fortsatt vara trött, och sen måste jag gå och lägga mig för att orka upp till jobbet nästa dag, alltså inget handarbete. Häromdagen kom jag i alla fall på vad jag hädanefter ska använda för ord för sådana perioder, nämligen texstiltje. Textil och stiltje i ett, jag tror inte jag kunde beskriva det bättre.

Applikationer av en slips.

Broderiet tar form.

Våtspänningen.

Det har dock medfört vissa tidsproblem för mig, för jag har haft två saker som borde ha blivit gjorda vid det här laget. En av dessa är ett kuddfodral, till ett projekt jag fått en inbjudan till genom skolan. Ett jätteroligt projekt, som kort uttryckt gått ut på att slakta en kostym och göra ett kuddfodral av. I skrivande stund har jag broderiet på våtspänning, och baksidan lite mer än halvfärdig. Jag vill också hinna gör duskor också, samt hitta på en stängningsanordning. Det ska helst bli färdigt i morgon. Hej Slutspurt.

Golvet i min lägenhet.

Den andra saken jag borde ha gjort i sommar är skissen till första projektet, ett individuellt projekt, så jag får göra vad jag vill. När man då får göra vad man vill, är det svårt att välja när det finns så mycket som är eller verkar roligt. Men tillslut vart jag praktisk, och valde att inrikta mig mot underläggssöm, intarsia och skarvsöm, tre tekniker som jag känner mig osäker på eller aldrig provat. Jag började få en idé i förrgår, men jag har ingen aning om vad det ska bli än. I morgon ska jag träffa mina handledare, så det känns inte så kul att komma dit med en halvfärdig idé.

Från kavaj till kvadrat

Kavajen innan slakten.

I våras blev elever på min skola inbjudna till att delta i ett projekt som går ut på att återbruka kostymer; kavajer, västar och byxor till en kvadratisk kudde. Tanken med projektet är att utforska vad som händer om man blandar ett manligt uttryck med ett kvinnligt, och när jag började tänka på vad en kostym var i mina ögon såg jag något grått eller svart framför mig. När jag kom på detta kom jag att tänka på att färg också kan vara manligt, en gång i tiden hade män betydligt mer grannlåt när man visade upp makt och rikedom. Detta hade jag i åtanke när jag gav mig ut på jakt efter material, och det slutade med att jag i en second hand-butik fann en grönblå kavaj i ett vackert ylletyg, väl använd. I samma butik hittade jag även en jättehemsk slips, mönstrad med stora rutor med olika motiv, bland annat med två vita hästar på en sommaräng. Jag kände direkt att jag bara var tvungen att ha den.

Troligtvis den fulaste slipsen jag sett, men jag förälskade mig i hästarna.

Första kvadraten klar.

Så de senaste veckorna har jag suttit på min favoritarbetsyta golvet och sprättat, klippt, pusslat, sytt och nu äntligen har jag fått ihop till en första kvadrat som jag tänker applicera och brodera på. I skrivande stund häller jag på att tråckla sömsmåner på hästmotiven från den gräsliga slipsen jag hittade. När jag sprättade upp denna slips, hittade jag för övrigt tvättrådslappen. Materialet i slipsen är uppenbarligen 100% poly, vilket jag som läst materiallära tycker låter som en spännande beteckning. "Poly-vad?" undrar mitt textiljag.

De första stapplande stygnen

Kanske inte någonsin, men de första stygnen är för mig alltid lite stapplande, och nu är det ju så speciellt att det är mitt färgångestladdade löv som äntligen fått sina första stygn. Hittills känns det bra, även med den tveksamma bakgrundsfärgen, och jag hittade ett nytt motiv medan jag satt och broderade, så som det ser ut på bilden. Egentligen är det en blomma som inte är färdig, men den skulle kunna vara färdig såhär, kanske i en lite mer förädlad form.

På skolan har det dock inte varit fullt lika positivt, jag hade ett planeringsmöte först av allt som hände, för att sedan sitta och vänta hela dagen på att få expertutlåtande av min lärare. Något som gör mig stressad och "på nålar". Men jag var lite smart och tog med mig min pausgymnastik, en ny hexagon till lapptäcksmastodonten. Kanske inte vad jag gick till skolan för att utföra, men hellre brodera på ett privat projekt, än att inte göra någonting alls. Imorgon däremot blir det dags för varpning till senaste vävprojektet.

Jävlar anamma!

Nu har jag våndats färdigt över bakgrundsfärgen, och helt enkelt bestämt mig. Jag har inte tid att vela mer, och nu vill jag sätta nålen i ett riktigt yllebroderi. Jag funderar fortfarande över om det är rätt färg, men det får vara nu. I kväll har jag trådmarkerat var lövbitarna ska klippas ut, och i morgon hade jag tänkt mig att föra över motivet till tyget. Äntligen.

I väntan på detta har jag roat mig med min lapptäcksmastodont, och börjat sy ihop så smått. Det ser nog inte särskilt imponerande ut just nu, men det blir väll större snart. Jag hade i begynnelsen av detta projekt en idé om att vänta med att sy ihop tills jag hade sytt alla stjärnor och hexagoner, men jag har insett att mitt hushåll inte alstrar tillräckligt med kartonger för att det ska vara mänskligt för en sån som mig att vänta så mycket. Det svåra är bara att gå och lägga sig i tid.

Beslutsamhetens stund

Som bekant har jag haft en hel del färgångest i vanlig ordning, denna gången med Liljevalchslövet, men nu har jag bestämt mig för att köra på min idé som den är just nu, jag måste verkligen komma igång med lövet nu! Och jag längtar så efter att få sätta nålen i ett yllebroderi.

I avsaknad av detta ännu inte befintliga yllebroderi, så har jag roat mig med min hexagon med Albertus Pictor - motiv, som i kväll blev helt färdigt. Med lite varsamt våld fick jag på den på hexagonmallen igen också. Vi får väll se hur mycket tid som kan komma att läggas på just lapptäcksmastodonten framöver, skolan började idag, och ett nytt vävprojekt med den. Den här gången handlar det om yta och struktur, ännu ett projekt bestående av spännande provlappar.

Det går trögt

Det här händer mig nästan hela tiden, att jag blir så nöjd med min formgivning att jag har svårt att färglägga, och just nu har jag fastnat på lövet. Dels är det en av blommorna, och sen har jag börjat tvivla på bakgrundsfärgen. Att fastna lite i det här med färgläggning är väll egentligen inte så farligt som jag får det att verka, men jag börjar känna att tiden rinner bort för mitt löv och jag måste börja innan det blir stressigt på riktigt.

När jag inte har haft ångest över mitt löv, har jag suttit med min Albertus Pictor - hexagon. Jag funderar allvarligt på att börja sy ihop de hexagoner jag har med några väl utvalda stjärnor snart, om inte annat som pausgymnastik när jag våndas över mitt löv.

Det kan bli bra, det kan bli kitsch

Låter kanske motsägelsefullt att jag som är dekorationssjuk inte gillar kitsch, men så är det. Och nu har min dekorationssjuka smittat av sig på lapptäcksmastodonten, och alla hexagonerna ska få ett litet motiv. Och när jag lade ut det tidigare i kväll såg det hoppfullt ut, inte för mycket av den kitsch som jag fasar för. Jag har rent av börjat fundera på att sy ihop det jag fått till, men det får nog vänta lite till.

Jag har dock lärt mig något nytt idag, nämligen atlassöm. På min senaste hexagon, där jag broderar ett motiv hämtat från en kyrkmålning av Albertus Pictor, har jag några ganska stora fält som ska fyllas, och som var för stora för bara plattsöm. Då provade jag atlassöm, vilket verkar fungera bra, så nu ska jag bara öva mig på det.

Jullovsverkstad

En del av det som jag färglade idag.

Efter julstök och nyårsfirande har jag äntligen kommit igång på allvar med det som var min tanke med att ha "jullov", nämligen handarbetandet. Givetvis har jag handarbetat under jul och nyår, men det blir som inte mycket tid till det då, även om man som jag firade utan familj i år. Det är två projekt som varit i fokus, ett av dessa är Liljevalchslövet, som jag borde ha och har velat sätta i gång med mycket tidigare. Men nu börjar det lossna för mig med utförandet, och idag har jag börjat färglägga arbetsritningen. Dekorationssjukan har givetvis tagit över i vanlig ordning, men det är alltid lika roligt. Jag bara hoppas att jag ska bli färdig i tid.

Middagspaus i färgläggningen.

En trave med tjugofem stjärnor, idag blev det en till.

Det andra projektet som jag ägnat lite kvalitetstid med är mitt påbörjade lapptäcke med stjärnor och hexagoner. Några fler stjärnor har jag sytt, och nu är jag uppe i tjugosex stycken. En hexagon har det också blivit, med broderier på, och dekorationssjuk som jag ju är, så har jag fått vansinne och tänker brodera alla hexagoner med olika motiv allteftersom.

Broderad hexagon.

Som det ska sys ihop.

Fler stjärnor som den överst i högen ska jag sy i morgon. Delarna till dessa stjärnor ligger i buntarna med gula gummisnoddar.

Platsnöden har ingen lag

Efter att ha sytt fösta stjärnan till mitt lapptäcke igår, så ville jag som brukligt få lite distans till resultatet och nålade därför upp stjärnan på närmsta vägg. Närmsta vägg råkade vara ovanför min röda byrå där min adventsljusstake står. Där nålade jag upp min nysydda stjärna, utan att tänka på hur det såg ut runtomkring. Döm om min förvåning när jag sätter mig i soffan tittar upp och ser julpynt. Definitivt inte min tanke, inte ens i färgvalet med stjärnan, som sen ska sys fast i ett lapptäcke att ha året runt. Kanske inte ett pynt som jag själv skulle ha valt, jag har lite svårt när quilt lämnar lapptäcket och blir något annat. Samtidigt skönt att ha dem lite ur vägen, och så länge de inte är ihopsydda så slipper man den värsta quiltkänslan. Lite motsägelsefullt att jag ska sy ett lapptäcke till mig själv när jag låter sådär negativ.

Fler smockor

Igår fortsatte jag med smockandet efter en väldigt produktiv dag vid symaskinen. Faktum är att även om jag tyckte att det var jätteroligt med maskinbroderi, så är jag nog mer förtjust i handsömnad. Och igår provade jag dels alla smocksömmar som jag tidigare provat, men i mindre rutor, och jag lärde mig två typer av nordamerikansk smock. Skillnaden mellan den smock jag visat bilder på tidigare och den nordamerikanska, är att den nordamerikanska smocken är stum.

Dels har jag gjort en smock som ger ett flätat intryck, och eftersom jag föll offer för min egen nyfikenhet, så har jag provat så mycket jag bara hunnit och orkat. Här blev det två färgkombinationer.

När jag först såg det här tyckte jag att det skulle bli en utmärkt kjollinning.

Tre varianter smocksöm.

Hemma har jag fortsatt experimentera med den andra varianten av nordamerikansk smock, en sort som är mer rutig, och resultatet av min nyfikenhet är tre olika färgkombinationer. På köpet har jag dessutom fått en till effekt, hur det ser ut om man byter rutan som ska synas.

Nu har jag dock börjat känna att jag experimenterat färdigt med smocken för en stund, varpå jag tog fram mitt lapptäcksprojekt. Jag har nyligen massproducerat mallar, och jag tänkte att jag skulle roa mig med att sy några fler romber. Men istället fick jag lust att sy ihop några av dem, som en slags arbetsmotivation och för att jag ville se hur det blir. Just den här stjärnan blev ju helt okej, men jag kan inte riktigt känna mig nöjd, jag vet ju inte hur hela täcket kommer att se ut.

Och jag som trodde att jag avskydde lapptäcken...

Romber till lapptäcke.

Hela kvällen har jag pysslat med att klippa tyger till romber och sytt dessa lappar runt mallar i papp. Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle göra detta och tycka om det hade jag troligtvis skrattat, jag sydde ett för mig väldigt stort lapptäcken när jag gick i ettan på gymnasiet, och efter det bestämde jag mig för att det där med lapptäcken inte var min grej. Dels var allting som jag fick se i lapptäcksväg så kitschigt, tygerna var kitschiga och alla mönstren var kitschiga, och i värsta fall var lapptäcken som presenterades för mig även dekorerade med kitschiga applikationer eller broderier i form av kantiga, avlånga hjärtan. Och mitt egna lapptäcke var inte så mycket bättre det, trots att det nu kanske inte är lika kitschigt som mycket annat.
Men så i somras flyttade Börjes morföräldrar, och den stora utrensningen som följde resulterade i att jag blev ägare till Börjes mormors hexagonmallar till lapptäcken. Faktum är det gjorde mig intresserad, och jag började fundera på allvar om det där med lapptäcken inte var ganska roligt i alla fall. Och sen när jag återvände till HV hittade jag i skolans bibliotek en bok om gamla svenska lapptäcken, betydligt mer rustika och vackra än det jag fått se tidigare. Ett lapptäcke kombinerat med romber och hexagoner, fick mig att fatta beslutet att ge det där med lapptäckssömnad en ny chans, och än så länge ber jag intensivt till lapptäcksgudinnorna, så att mitt lapptäcke inte ska bli en enda stor orgie av kitsch den också. Jag inser att bilden här ovan inte ger så mycket hopp åt den saken just nu, jag tror att det som behövs är struktur, ordning och enhet. Inte mina tre starkaste sidor.

När alla proverna var färdiga, nålade jag ner alla kanter.

På skolan har vi precis avslutat applikationsprojektet, där vi provat olika tekniker för att sy ridåer. Ett projekt som inte alls motsvarade mina rätt så pessimistiska förväntningar, tvärtom har jag haft en riktigt bra vecka och lärt mig jättemycket!

Kanterna syddes ner med flätsöm.

En av monteringarna som jag provade var sydda kanaler. Här utan redningarna.

Den andra var underredning, eller Liciumredning som den också kallas.

Det enda som skvallrar om stygnen är vecken, får man bort dem är sömmen osynlig.

Färdiga applikationsprover. Ovan från vänster är sammet och ull. Nedan från vänster är lin/bomull och blanka tyger.

Veckan som följer kommer nästan helt och hållet handla om formgivning, eftersom vi på allvar drar i gång med mattprojektet. Vilken teknik jag kommer att välja är än så länge oklart, eftersom jag vill att min formgivning ska välja teknik.