Mögel!

Ibland är man duktig och städar utrymmen som man aldrig städar annars, som till exempel förrådet, och för några veckor sedan hade jag fått nog av det kaos som just då rådde i vårat förråd inne. Hela lördagen roade vi oss med att tömma förrådet på allt utom det som hörde till min ateljé och sedan stuva in och stuva om det, för att sedan ta ateljélådorna på söndagen. Allt började bra och jag trodde på allvar att vi skulle klara det på en förmiddag. Men i vanlig ordning är ju allt sånt här mycket lättare sagt än gjort, i ordens rätta bemärkelse, för längst in mot väggen, bakom gesällprovet, var det fullt med mögel.

Inget som satt sig på själva gesällprovet, förutom lukt, men däremot i ett annat skolarbete, Fågelbo, som akut fick sprättas loss och klippas upp för att rädda det som räddas kunde. Monteringen, tyget på baksidan och MDF-skivan var bara att slänga, och broderiet fick tvättas så gott det gick. Om jag ska montera om det har jag inte bestämt mig för än, i nuläget känns det ganska bekvämt att slippa besväret med förvaringen. I synnerhet när vi nu kommit fram till att det inte går att förvara stora textila verk i vårat förråd.
Räddningsaktionen gick efter många om och men bra till slut, vad som ska hända med Fågelbo nu är inte bestämt.

Blir man färdig någon gång egentligen?

Först när jag trodde att det var klart.

Det fanns visst plats för fler stygn och fler former, jag inser att jag är farligt nära ett Horror Vacui - anfall, men det skiter jag fullständigt i. Jag får brodera hur många stygn på höjden och bredden jag vill, och jag kan brodera över hela ytan om jag känner för det. Ingen tvekan i kombination med tidspress ligger och flåsar mig i nacken, jag får tveka hur länge jag vill och jag har all tid i världen. Givetvis håller jag fortfarande med om att lite luft och andrum kan vara på sin plats också, men i det här fallet är det för mycket luft i själva motivet. Just nu letar jag efter kontraster som utan att skära sig med varandra gör att motivet blir tydligare. Jag kanske får ångra mig sen när jag är färdig, precis som jag har brukat ångra mig när jag avslutat ett projekt "i förtid". Oftast under tidspress. Just nu känns det bara roligt att få lägga till mer och mer. Det är också en längtan att undersöka, utveckla och prova mig fram. Sådant som man inte gör under tidspress.

Numera ser det ut såhär. Fortsättning följer.

Förutsättningslöst försök till skiss.

Jag har också insett att det är den invanda känslan av tidspress som hindrar mig från att börja formge igen, och den stressen som det tillför klarar varken min kropp eller sinne av längre. Men jag har faktiskt gjort ett tappert försök den här veckan, helt förutsättningslöst. Inte så tokigt kan jag känna, och bäst av allt är jag inte behöver städa efter mig förrän jag är färdig, eftersom ingen annan ska sitta där. Och med tanke på att jag inte har städat än så betyder det att jag inte är klar med mitt förutsättningslösa skissande heller.

Ett annat tappert försök.

Ett nytt slags handlag

Senast avbrutna nålen.

När jag var 15 år hade jag en PRAO i en textilateljé där jag för första gången råkade ut för fenomenet böjda synålar. Jag blev lite förvånad när jag plockade upp den och det var lite ovant att sy med, men det gick. Jag fick det förklarat att det handlade om handlag helt enkelt, och jag har inte tänkt så mycket på det förrän nu. För numera verkar jag själv anammat samma handlag utan någon större ansträngning, då jag i helgen bröt av en nål mitt i ett stygn (den var böjd). Och innan det broderade jag med en annan böjd nål som jag också bröt av. När jag sedan valde ut en ny nål, råkade jag välja ut en som redan blivit böjd av mig. Lite senare skulle jag sy något annat och behövde en annan slags nål, som även den var böjd. Har jag blivit hårdhänt? Har jag så mycket ångest?

Vi får väl se hur länge det varar.

Mitt gröna lapptäcke går framåt trots de avbrutna nålarna, om än långsamt. Jag har ju inte samma energi längre, till exempel så bakar jag inte så ofta längre bara för att jag inte orkar. Maria för 5 år sen hade fnyst åt mig. Trots det försöker jag sitta varje dag trots att det bär emot stundvis, jag skyller på mina negativa hjärnspöken som jag krigar med sedan länge. Men numera kan jag nästan känna mig nöjd och det får väl räknas som ett framsteg.

Ett hörn.

Long time no seam

Med tanke på att förra inlägget fyller fyra år idag så var det kanske på tiden med en uppdatering. Faktum är att jag på grund av psykisk ohälsa inte orkat, varken blogga eller brodera. Men nu ska jag ju vara, som det heter, "frisk", och jag har börjat tycka om att brodera igen.
Har jag inte alltid tyckt om det? Jo, men först tog gesällprovet nästan knäcken på mig och senare blev jag sjukskriven för stress från ett arbete jag inte längre har tack och lov.
Nog om det för den här gången, idag mår jag hyfsat och broderar igen. Dock så är jag i en ny situation som arbetslös, precis som för fyra år sedan och i nuläget letar jag efter en hälsosam vardag där jag försöker att få in mitt skapande i mina dagliga rutiner igen.

Aktuellt projekt.

Just nu broderar jag i alla fall på ett lapptäcke i grönt, lite spontant och planlöst, men symmetriskt som det ofta blir för mig. Jag har satsat på att få användning för sådant jag redan har hemma i form av material, eftersom jag anser att lapptäcken i första hand är återbruk. Sen beror det inte minst på det faktum att jag har ett lager av diverse som jag tenderar att glömma bort.

Min fina flamskvävstol som jag fått av min morfars syster.

Sen har vi faktiskt bytt upp oss lite vad gäller boende, Börje och jag. Så numera bor vi i en tvåa, det vill säga att vi bor i det ena rummet och jag har en ateljé i det andra. Det egna utrymmet har visat sig vara avgörande för återkomsten av min lust att skapa igen, en egen plats att sprida ut sig på helt enkelt. Numera är ateljén i princip klar, det som är kvar är lite städning och småsaker. Och givetvis att jag ska börja arbeta där inne regelbundet. Fortsättning följer förhoppningsvis...

Utan tvekan en egen plats.

Gesällbrev

Mitt gesällprov och examensarbete, "Båtarna".

I våras var det tillslut dags för examensarbete och för mig var det även dags att avlägga gesällprov. Jag valde att inte blogga om det, det var en tung och jobbig period, med mycket stress och prestationsångest. Hela sommaren har förflutit med en lyckad examensutställning på Almgrens sidenväveri och jag har valt att inte tänka så mycket på det här. Men för tre dagar sedan fick jag beskedet: jag kommer att få gesällbrev i broderiyrket med inriktning mot konstbroderi och en liten silvermedalj.

Modifikation

Äntligen kan jag förklara ännu ett verk färdigt och i god tid innan öppet hus dessutom. Tanken är att min klass ska ställa ut just det här projektet, och inlämningen börjar i övermorgon. Jag känner mig riktigt nöjd tidsmässigt. Eftersom jag tycker om att hitta på namn till allt som jag gör, så har jag även gjort så med denna. Modifikation heter den, eftersom det är precis vad jag har gjort, det vill säga modifierat det som inspirerat mig, trumpetmossa, spindelväv och kottar.

Sista väven

I onsdags vävde jag den sista väven för min utbildning, psuedodamast och därmed kan man säga att sista vävprojektet också är över. Bortsett från att jag har en sjal att färga och fästa fransar i, något som jag hoppas kunna ta itu med under den här veckan eller nästa vecka, innan den stoppas undan någonstans och förvandlas till ett UFO.

Idag har jag sytt i sista stygnen på min kvadratmeter, jag kunde inte fotografera den eftersom den inte har haft något att hänga i. Detta hör till morgondagens projekt.

Färdighetsljuset i UFO-tunneln

Mina drömmars fågel.

Nu var det över två månader sedan som jag gjorde färdigt det här projektet, men detta gjorde jag min galning när jag hade som mest att göra och inte hann berätta om det. Det handlar om mitt individuella projekt från i höstas, då alla i klassen fick välja själv vilket projekt som man ville ägna sig åt. Under redovisningen fick jag visa upp ett knappt halvfärdigt resultat, eftersom jag har en lång startsträcka varje gång som jag ska påbörja ett projekt. Så medan jag väntar på att få slutföra min kvadratmeter, tröstar jag mig med att jag lyckats med att slutföra någonting alls det här läsåret.

Detalj från sidan.

En dikt inspirerad av broderiet.

Nåldynan i molateknik.

Annars forsätter jag med min nåldyna i molateknik. När jag sytt fast de här två bitarna med varandra, kommer jag att ge mig ut på jakt efter sand, alternativt fint sågspån, till fyllning åt min nåldyna.

En ny textilfavorit

Under gårdagen arbetade jag vidare med min kvadratmeter, som nu åter rullats in i sin skyddande plast i väntan på att min konstsömnadslärare ska återkomma till skolan och vägleda mig i det sista steget. Sen är den färdig. I väntan på att detta ska ske ägnar jag mig åt andra saker.

Mitt prov i beiderwand, med inspiration från gamla svenska stickmönster.

Idag har jag återgått till vävandet och lärt mig en ny teknik som heter beiderwand, en ny favorit bland vävtekniker. Det går ut på att man har varpat med fem trådar, i det här fallet fyra vita och en grå, där de vita trådarna är bottenvarp som solvas två gånger, dels genom mönstersolv och sedan genom en bottensolvning.

Vävstolen med vertikal harnesk.

De grå trådarna, som bildar en bindevarp, solvas enbart i bottensolvningen eftersom man mönstrar med de vita trådarna. Mönstersolven är knytna till en harneskvarp som i det här fallet gick ovanför mitt huvud när jag satt i vävstolen. Utifrån ett mönster på rutpapper drog jag sedan i trådarna i harneskvarpen för att mönstra i väven, trådarna fäste jag i krokar som jag hade framför mig i vävstolen. En tråd i varpen var knuten till ett visst antal mönstersolv, och när jag drog i en tråd lyfte jag ett "stygn", dvs en grupp trådar som var solvade i just de solv som jag valde att lyfta.

Harneskvarpen ovanför mitt huvud...

...och ner till mönstersolven längst bak. Här syns krokarna där man fäster trådarna under vävningen.

Kanten till nåldynan som jag håller på att sy.

Hemmavid har jag arbetat på min nåldyna i molateknik, som börjar närma sig färdigt stadium. Igår broderade jag det sista för att idag pressa arbetet på skolan. Just nu ligger det och "vilar" efter pressningen så att jag kan fortsätta imorgon.

Några steg mot färdighet

Tre meter blivande sjal.

Idag vävde jag ner min damastväv och det första jag gjorde var att lägga den i en ofin hög medan jag städade ur vävstolen. Kanske inte det mest ultimata, men just då vågade jag knappt titta. Anledningen till varför jag är så nervös är för att jag vävt två våder som ska sys ihop på mitten och då är ju mönsterpassningen viktig och därmed också storleken på mönsterformerna. Jag är högst osäker på huruvida jag lyckats med mina mönsterformer och när jag tog ovanstående bild undvek jag att titta närmare på just detta.

Fastnålat foder.

När jag inte vågade titta närmare på min väv, bestämde jag mig för att ta itu med min kvadratmeter istället. Igår klippte jag till bitarna till monteringen, som i det här fallet blir en mjuk montering med kanaler för en upphängningskäpp och idag sydde jag ihop de olika delarna. Jag har varit lite nervös inför det, men det var absolut obefogat, då det gick fort och smärtfritt. Varför tvekade jag? Nu är det i alla fall bara tre saker kvar på detta projekt, jag ska sy fast tyget, sy redningar och skaffa en käpp. I morgon blir dagens projekt att sy fast fodret, samt att rita mönster inför provvävarna i olika damasttekniker som jag snart ska ta itu med.

Jag känner för att börja bli färdig med någonting nu

Dragrustning med trettio drag som jag har till mitt förfogande.

Vävningen flyter på, idag vävde jag till och med mer än vad jag hade tänkt. I morgon har jag tre mönsterrapporter kvar att väva och sedan blir det nerklippning av min sista väv på HV. Just nu känns det inte så vemodigt, det är känslor som jag inte riktigt har tid med, då jag har en klasskamrat som ska väva efter mig och jag enbart fokuserat på att hålla mig till min tidsplan. Helt klar med monteringen blir jag inte förren hon vävt färdigt, då jag tänkt ta effsingarna som fransar till min sjal. Hela härligheten ska färgas mörkröd och i nuläget vet jag inte om jag ska montera eller färga först. Alltid lika spännande.

Damaststjärnor.

Från färgningen av fodret. Från vänster: fel färg och rätt färg.

Sen måste jag ta och börja bli klar med min kvadratmeter, eftersom den ska ställas ut under skolans öppet hus om lite mindre än en månad. I torsdags färgade jag ett oblekt linnetyg som ska bli foder till baksidan, och givetvis lyckades jag färga fel. Det i sin tur betydde ny jättegryta med mer av den kulör som inte var grön, mer salt och soda och ännu en timme till på plattan. Och efter ett oräkneligt antal tvättvatten och en bra stund till på plattan för urkokning samt flera timmar med våtspänning eftersom tyget både hade krympt och växt på fel ställen, så hade jag äntligen mitt fodertyg klart. Nu idag när jag inte vävt, har jag klippt till och nålat alla delarna till min hängmontering. Imorgon ska det sys för min del, när jag vävt klart vill säga.

Ovansidan av nåldynan i molateknik.

Ett annat projekt som jag dammat av är en nåldyna som jag påbörjat i höstas, när vi hade en heldag då vi provade på olika tekniker som skarvsöm, intarsia, mola och underläggssöm. Eftersom det enda jag då inte provat av alla dessa var mola, så valde jag att göra en sak av mitt prov. Men som många andra gånger så har andra mer brådskande projekt kommit i vägen, och detta projekt har blivit förpassat till UFO-stadiet.

Resttygsprojekt.

Inte nog med det så drabbades jag av broderilust under julhelgen när jag satt med rester efter provfärgningar inför examensprovet samt efter kvadratmetern och kände för att göra något som bara kunde vara roligt att ägna sig åt på fritiden. Vad det ska bli vet jag inte än, jag gör det egentligen bara på kul och för att jag kan. Jag (och Börje också till en viss del) har varit inne på dyna, väggtextil och skydd till den del av soffan som numera är sliten och smått söndersutten.

Det är roligt med alla dessa projekt, men nu börjar jag verkligen känna för att få färdigt någonting också. Jag är troligtvis ett levande bevis på att inspiration kommer när man minst har tid för den, det vill säga när man har andra saker för sig, men bara inte kan släppa varken det man har för händerna eller den plötsliga inspirationen man drabbas av ibland.

De senaste månaderna

Under våtspänningen.

Några riktigt stressiga månader har gått sen sist, jag har haft massor att göra både före och efter jul. Sista omnämnda projektet har jag inte hunnit färdigställa, men jag jobbar på det. Senast idag gjorde jag framsteg med min broderimastodont och klippte bort allt överflödigt blått tyg runt om och fållade in kanterna med flätstygn. För första gången såg jag hur det faktiskt kommer att se ut och med andra ord är det första gången som jag faktiskt börjar bli lite nöjd med vad jag åstadkommit med mitt projekt. Nu återstår att färga in linnetyg med vilket jag ska fodra baksidan på arbetet samt sy en kanal för upphängning. Jag börjar på allvar känna för att slutföra det här projektet nu.

Här börjar den se ut som den ska.

Under julmånaderna har jag haft min värsta period, inför examens-perioden. Det innebär att allt ska bestämmas och provas för att examensarbetet ska flyta på så smidigt som möjligt. Det var en stressig period,  jag jobbar ju jättelångsamt med förberedande moment, men nu har jag kommit fram till vad jag ska göra och egentligen så väntar jag bara på att få sätta igång.

Min damastskiss.

Men just nu ägnar jag mig åt vävning för första gången på hela läsåret och denna gång väver vi damast. Ingen vävuppsättning som jag har varit med om har bestått av lika många snören och specialutrustningar som den här, uppsättningen har tagit mer än en vecka och imorgon ska jag äntligen få väva på allvar. För min del är målet en storsjal som vävs i två våder och sys ihop på mitten och som sedan ska färgas röd.

Lite provvävning.

Intensivt

Lövet använde jag som en färgreferens.

Med fokus på mina studier har bloggandet uteblivit, och sedan förra inlägget, har jag hunnit börja på ett nytt projekt, även det ett konstsömnadsprojekt. Denna gång har uppgiften varit en kvadratmeter, och temat varit micro/macro. I början av terminen hade vi en temadag då hala skolan skissade ute i naturen utifrån ovan nämnda tema, och jag kände mig oerhört inspirerad av mossa, eller närmare bestämt det som växte i den. Jag vet såklart inte vad det heter, men det ser ut som trattar som sticker upp ur mossan, nästan som känselspröt och jag gillade dem. När jag sedan satt och skissade inför projektet tog jag intryck av det symmetriska mönstret från kottar, och jag använde mig också av spindelvävens uppbyggnad. Det slutade så här:

Min stora skräck varje gång jag ställs inför ett sånt här projekt är att jag inte kan vara ärlig mot min stil, och risken finns hela tiden att jag tolkar allting bokstavligt, tar en genväg i något abstrakt tänk som jag inte förstår, för att senare sluta i nåt rörigt tjolahej som definitivt inte är jag. Jag har insett, speciellt under det senaste året, att jag inte kan vara abstrakt utan att vara konkret i grunden, samt att jag omedvetet strävar efter symmetri och ordning eftersom jag är i stort behov av det i mitt liv i övrigt. Det är nog vad som hände mig i det här projektet.

Två av sammanlagt sju färgbad.

Alla bitar utom en på våtspänning.

Men trots att nu formgivningen gick så bra, så var jag i vanlig ordning väldigt trögstartad, eftersom jag är så fruktansvärt kinkig med färger. Faran med en allt för fin blyertsskiss är just det att det inte blir bra när man färglägger. Men efter vecka ett in i projektet hade jag valt färgställningen och vecka två gick åt till färgning. Jag har nog aldrig haft så ont i tummarna som efter den färgningsveckan, alla tyger ska ju läggas i spänn medan de torkar. Vecka tre kom jag äntligen igång med själva arbetet, och vecka fyra har jag helt enkelt bara sytt, för att givetvis inte hinna klart i tid. Men jag vet att min lärare väntar på färdigheten, både på detta projekt och förra projektet, så jag kämpar för att dessa projekt inte ska hamna i ett UFO-skrymsle.

Bakgrunden tar form.

"Trattarna" sys på. Jag har i skrivande stund sex stycken kvar.

I mitten ska den här stjärnan in.

Så när jag inte skriver om vad jag planerar att göra för examensarbete eller om Karin Larssons konstnärsskap, eller för den delen lär mig lägga upp tre olika sorters budgetar samt bokföring, så ägnas tiden till detta. Efter nästa vecka hoppas jag att allt lugnat ner sig lite, men det tror jag knappast, med tanke på att det snart är jul efter det.

Text-il

Provsömnad på text.

Sedan sex år tillbaka har jag haft en förkärlek för att arbeta med texter i en del av mina broderier, ofta har det blivit låttexter som jag gillar. Den här gången blev det något eget eftersom jag sedan en tid tillbaka, medan jag arbetat med det senaste broderiet, gått och funderat på en dikt, men inte skrivit ner den. Igår blev det äntligen av, då jag äntligen hade lite lugn och ro för det.

Slutligen blev det ljusblå, dikten skrev jag själv utifrån tankarna jag haft kring mitt broderi.

Sen var det äntligen dags för lite beslutsångest igen, om vilken färg jag skulle brodera i. Eftersom jag inte kunde bestämma mig, så lät jag mina vänner på Facebook få säga sitt. Det slutade med ljusblått, som jag själv lutade åt hela tiden, och det blev nog rätt så bra. Det enda med texten som kanske inte blev bra var att sista ordet inte syns så bra.

Sista våtspänningen.

Nu ligger broderiet i våtspänning igen, förhoppningsvis för sista gången. Den kommer att få ligga där tills i övermorgon, och sen är det dags att på allvar avrunda och avsluta detta projekt.

Sömlösa veckan

En sen kväll tidigare i veckan, jag läser sällan innan jag går och lägger mig, så när jag behövde nedvarvning härom kvällen fick broderiet tjänstgöra.

Den här veckan har vi haft textilhistoria, ett ämne som absolut intresserar mig, men det har i sin tur inte gett mig så mycket tid att ägna mig åt mitt projekt som borde blivit klart förra fredagen. Inte nog med det så har jag sovit dåligt, och inte riktigt vågat greppa nålen. Men nu känns det lite bättre, och i kväll har jag ägnat mig åt att sy fast vita rundlar, och börjat brodera langettstygn runt dem. Senare i helgen, när jag har mer fokus och koncentration, ska jag brodera fåglar i dem också.

Rundlarna är på plats, alla tolv. Nu är det dags för de sista stygnen innan sista våtspänningen och monteringen.