Broderimaran fortsätter

Fyra små ägg.

Senaste veckan har varit den intensivaste på länge, och broderiet växer på i samma intensiva takt, blandat med en lika intensiv jakt på en MDF-skiva att montera mastodonten på. Idag fick jag äntligen napp bakom skolan, hos Linhult & Jonsdotter där jag hittade den perfekta skivan för mitt broderi, utskuren i en datastyrd såg. Kraven på skivan var främst att den inte skulle vara för tung, eftersom broderiet skulle hänga på väggen, och de hade en MDF som var 6 mm. Hade det inte blåst så mycket, hade jag och skivan förmodligen skuttat fram till skolan. Nedan följer en bildkavalkad över hur projektet artat sig den senaste veckan.

Precis halvvägs.

Arkeologisk utgrävning.

I lördags.

Och i söndags.

I förmiddags.

När jag gick hem.

Den hett eftertraktade MDF-skivan, dagens stora glädjeämne.

Hemläxa

För bara någon vecka sedan var jag fortfarande allergisk mot applikationer, mycket på grund av en lärare från gymnasiet. Inget illa menat om denna lärare, som i övrigt var bra, men varje gång som jag avslutat ett sömnadsprojekt, tyckte jag alltid att hon sa: "Ska du inte ha en liten applikation på den här?". Till dessa applikationer användes flisofix och liknande, och sedan syddes de fast med sicksack på maskin. Det är fortfarande inte den sortens textil jag fastnar för.

Innan jag började idag såg det ut så här.

Men de flesta allergier verkar ju gå att bota nuförtiden, så även denna.
Vi hade formgivningen samma dag som vi fick påsklov, vilket var sämsta tänkbara timing. Accesoarprojektet var precis avslutat, jag var helt slutkörd eftersom jag hade haft så mycket att göra, och egentligen hade jag en annan idé när jag kom till formgivningen. Men eftersom den innefattade mitt favoritmaterial ull, som vi verligen inte fick använda som bottentyg i detta projekt, så gick hela idén i stöpet, i alla fall för det här projektet. Ursprungsidén har jag sparat till ett annat tillfälle.

För att jag ska veta vart jag ska lägga de olika bitarna, har jag kalkerat av hela skissen på ett mönsterpapper. Det ha jag sedan sytt fast i bottentyget, så att jag enkelt kan lägga det över applikationen när jag arbetar. Den fungerar som en karta, där alla mönsterbitarna är uppmärkta med bokstäver eller siffror, för att jag sedan ska kunna lägga rätt bit på rätt plats.

Men eftersom min tankeverksamhet låg på minus, gjorde jag bara något, utan mening, innehåll eller symbolik. Och just då tyckte jag att mina skisser var fulast i världen. Men påsklov kan göra underverk, mina skisser är inte precis i klass med Monet, men de dög uppenbarligen till ett applikationsbroderi.

Mönsterbitarna har jag även kalkerat av på ett annat mönsterpapper, uppmärkta givetvis. Dessa klipper jag ut, för att sedan använda som mall. Sträcken på bitarna visar hur trådraken ska gå i den utklippta biten.

Hittills har det bara varit roligt, trots att bara förberedelserna tog en hel dag. Men det var det värt, jag har insett tjusningen med att arbeta i ram, snacka om full kontroll eftersom jag plötslig kan använda båda händerna. Underbart.

Här passar jag in en utklippt bit under "kartan".

Så här långt kom jag i dag. Min lärare från gymnasiet hade kanske rätt i att applikationer kan vara snyggt ibland, men det beror nog på sammanhang förstås.

Döm inte färgen efter badet!

Resultatet av gårdagens provfärgning med brunt och oliv.

När jag kom till skolan idag såg jag såklart fram emot att få se resultatet av min provfärgning från igår. Vad besviken jag blev! Det var betydligt blekare än vad jag kom ihåg. Det var och är fortfarende fint, men alldeles för ljust. Jag ska prova att öka styrkan på färgbadet, från 2% till 5%, och därmed hoppas på mirakel. Färgen som jag ska prova är fjärde från vänster på bilden.

Dagens provfärgning med mörkgrönt och briljantgul. På bilden håller jag på med sista steget, där jag kokar ur överflödsfärg från proverna i vatten och Diadavin.

Annars blev idag lite otippat den första dagen som jag färgade "på riktigt", alltså något som var större än 5 g. Egentligen hade jag inte tänkt färga överhuvudtaget, men vissa schemaändringar gjorde det omöjligt för en del av oss att färga senare. Jag hade först tänkt att jag bara skulle provfärga, vilket jag också satte igång med.

Resultatet av dagens provfärgning. Jag tänkte färga den som är längst till höger, men det blev den som är tvåa från vänster.

Denna gång blev det en färgstege från Mörkgrön E-3BLA till Briljantgul E-3G. Och det visade sig vara en lyckad stege, så när tvättmaskinen blev ledig blev jag såklart ivrig på att få sätta igång själv. Kanske lite för ivrig, för jag kastade såklart om de två siffror som angav hur många gram jag skulle ha av vardera färg, och det kom jag på precis när jag startat maskinen! Det såg bokstavligt talat mörkt ut, det var alldeles svart inne i maskinen, och jag som skulle ha en mellangrön nyans. Dessutom var jag inte helt vid mina sinnens fulla bruk när jag startade denna färgning, den tog hela eftermiddagen och nästan hela kvällen. Men denna gång blev jag förvånad av resultatet, trots att jag mätt fel. Det såg betydligt mindre blått ut än mitt prov! Jag får se hur det ser ut i morgon, men det såg betydligt ljusare ut än i maskinen i alla fall.

Min första stora färgning, men här är det vått och det ser säkert ljusare ut i morgon.

Färgterapi

Nu har vi på allvar börjat montera de runt 600 (har min lärare uppskattat det till) olika nyanser som vi färgat under två veckor. Det hela är ett ytterst monotont arbete, men det blir så himla vackert. Jag skulle vilja ha ett jättebadkar med alla dessa färger så att jag skulle kunna bada i dom. Det vore väll härligt. men det är långt ifrån färdigt, jag tror inte vi hann halvvägs äns en gång.

Riktigt så här fluffigt är det inte egentligen, men när jag satte ihop provkartona såhär såg det så härligt ut.

Givetvis har också hjulen i mitt huvud snurrat på vad gäller trasprojektet, jag har redan börjat ringa in mitt undertema och börjat samla material. Igår fick jag träffa en jättetrevlig kvinna som jag fått kontakt med via skolan, som skänkte mig en halv sopsäck med mattrasor plus en burk med krapp. Jag var hur lycklig som helst, eftersom jag inte riktigt vetat var i hela stora Stockholm man kan hitta mattrasor. Det finns hur många second hand - butiker som helst, och alla har inte mattrasor eller tyger man kan klippa trasor av. Men jag hittade Myrorna på Södermalm idag, och en massa fina tyger som både ska bli mattrasor och kanske fodral till mina stickor. Jag tror mitt nuvarande tillstånd kallas flyt.

Mina halvfulla kassa med mattrasor och tyg till mattrasor.

Slutet är nära

Inte bara det nya året är på väg mot sitt slut, utan även min mastodontväv. Jag har 30 cm kvar, vilket jag har som mål att väva imorgon. Det är ett mirakel att jag kan få den ur vävstolen innan nyår.

Bomullen blommar!

Saken är den, att jag har bett om att aldrig få kläder i julklapp igen. Anledningen är att jag vill ha lite kontroll över innehållet i min garderob, så att den inte blir överfylld av sånt som jag inte vill ha eller använda. Därför kom min minst sagt fyndiga mamma på att hon skulle ge mig råmaterial till kläder istället.
Och det gjorde hon verkligen. Jag fick en påse med bomullsfrön.
Experimentell som jag är så ville jag såklart prova lyckan som bomullsodlare, så jag och Börje var iväg till COOP Forum i Umeå och köpte fem stora lerkrukor och kilovis med jord att plantera dessa frön i. Alla fem frön som vi satte grodde, vilket jag tyckte var ett mirakel i sig, och jag har väntat ivrigt hela sommaren. Plantorna har växt, men inget annat har hänt. Bortsett från att en av plantorna fick löss, och numera är den nästan lika svart som den är grön.
Men så igår, efter en helg i Vännäsby, så kom jag hem till min lägenhet med hela Börjes fikasugna familj. Plötsligt påpekar Börjes mamma att bomullen blommade, och jag insåg att det hade inträffat ett mirakel.
Av detta kan vi lära oss att man inte behöver vara bosatt på varmare breddgrader än Umeå för att lyckas med att få en bomullsplanta att blomma.

På universitetet har det varit ett seminarium om designprocessen, och jag har gjort nödvändiga ändringar på mitt liv *ordvitsvarning*. Dessutom ska jag snart börja sy ett liv, en blus eller liknande. Det gäller bara att komma i rätt stämning och hitta inspiration för det. Och gärna vill jag att livet ska ingå i en senare kollektion, som jag också lite smått ska börja leta inspiration efter.