Det blir visst aldrig som man tänkt sig!

När jag slutade på HV för sommarlov, trodde jag i min enfald att jag skulle ha hur mycket tid som helst för att handarbeta/hantverka/slöjda när jag inte jobbade. Gissa hur fel jag fick.

För det första har mitt schema varit kaos, och är det kaos blir jag trött, till och med för trött för min passion. För det andra har jag inte varit i fred på nästan 3 månader, alltså helt och hållet omöjligt att få ro till någonting när man aldrig får vara själv med sina tankar (jag är extremt lättstörd). För det tredje fick jag massor att göra i huset där jag bott i form av hushållssysslor (HUR?! Vi är sex personer här!). Är man då trött för att jobbet är kaos, är man desto mer trött efter att behöva ta undan efter andra. Faktum är att jag sörjer den här sommaren, just av alla dessa anledningar, eftersom jag så gärna ville hinna någonting mer.

Nåja, slut på självömkan, dags för en nuläges rapport!

Fårfällarna fick ligga framme rätt så länge innan de blev nerpackade igen, lite fler sömmar sydda, men mer kvar att göra. Jag har efter denna sommar blivit övertygad om att jag får flytta till ett hus som jag kan vräka ut mig ordentligt i, innan mitt fälltäcke blir färdigt. Det här är ett typiskt exempel på "det-tar-jättelång-tid-att-släpa-fram-det-tar-jättemycket-plats-och-alla-i-huset-tycker-att-jag-är-skitjobbig-när-jag-pysslar-med-det-här-projektet".

Under sommarens gång, har jag fortsatt att känna ett stort sug efter yllebroderi. Och vid ett antal tillfällen i början av sommaren var jag ensam tillräckligt länge för att lyckas gör en ritning till en kudde till. Men när det var dags för färgläggningen var huset fullt igen. Såklart.

En ny mastodontstickning har jag också påbörjat. Denna gång inspirerades jag utav skånska spedetröjor, och bestämde mig för att sticka en kort tröja i reliefmönster i ett garn av merinoull och silke, med stickor 1,25. Jag har kommit en bit, så tröstlöst är det inte. Jag har dessutom lärt mig att just i ett sånt här fall är det nyttigt att varva med mindre stickningar som inte tar så lång tid. Jag har hunnit sticka ett par tvåändsstickade vantar och två par strumpor sen jag startade med den här tröjan för två månader sen.

I morgon bör det äntligen av söderut, och denna gång blir det flytt igen. Men nu har jag förstahandskontrakt på lägenheten jag ska bo i, så jag hoppas verkligen att jag är säker under den tid jag går på HV i alla fall. Roligt ska det bli att få återse morfar och hans fru också, samt min kreativa ensamhet.

Hantverkstorka

Att börja jobba istället för att plugga var inte så enkelt i år, trots att det är fjärde sommaren på samma ställe. Men uppenbarligen inte, och det hela började med resan till Umeå från Stockholm. Det blev tungt och stressigt, och dagen efter var jag på jobbet för första gången sen augusti. Inte schysst timing. Att dessutom gå från att bo ensam till att bo i ett hushåll med sex personer (mig inräknad) och en hund gör sitt till. I alla fall om man kräver privacy för att kunna skapa.
Men lite stickning har jag börjat med, mest för stickandets skull. Vi får väll se om det blir något, jag ser det lite som en oambitös fortsättning på den garndiet jag så ambitiöst startade i höstas

"Vad mycket grejer du har!"

En liten, liten del av mitt gigantiska flyttkaos.

Jag väntar på det. Jag bara väntar med spänning påvem som ska bli den första att yttra dessa fem ord som får mig att framstå som någon sjuk saksamlare utan gränser. Kanske är jag lite paranoid, men jag blir inte hjälpt av dylika kommentarer.
Sista dagen på jobbet, och det har varit toppen. Bara trevliga människor har jag mött, och vi har passat på att har det lite extra trevligt tillsammans. Jag saknar redan mina kollegor, som hittills är det bästa gäng jag jobbat med. Det gjorde inget att jag hade sönder min tredje rundsticka 1,5.
I morgon blir det resa till Hammarstrand, en spännande och packad historia med ett byte.