För det första har mitt schema varit kaos, och är det kaos blir jag trött, till och med för trött för min passion. För det andra har jag inte varit i fred på nästan 3 månader, alltså helt och hållet omöjligt att få ro till någonting när man aldrig får vara själv med sina tankar (jag är extremt lättstörd). För det tredje fick jag massor att göra i huset där jag bott i form av hushållssysslor (HUR?! Vi är sex personer här!). Är man då trött för att jobbet är kaos, är man desto mer trött efter att behöva ta undan efter andra. Faktum är att jag sörjer den här sommaren, just av alla dessa anledningar, eftersom jag så gärna ville hinna någonting mer.
Nåja, slut på självömkan, dags för en nuläges rapport!
Fårfällarna fick ligga framme rätt så länge innan de blev nerpackade igen, lite fler sömmar sydda, men mer kvar att göra. Jag har efter denna sommar blivit övertygad om att jag får flytta till ett hus som jag kan vräka ut mig ordentligt i, innan mitt fälltäcke blir färdigt. Det här är ett typiskt exempel på "det-tar-jättelång-tid-att-släpa-fram-det-tar-jättemycket-plats-och-alla-i-huset-tycker-att-jag-är-skitjobbig-när-jag-pysslar-med-det-här-projektet".
Under sommarens gång, har jag fortsatt att känna ett stort sug efter yllebroderi. Och vid ett antal tillfällen i början av sommaren var jag ensam tillräckligt länge för att lyckas gör en ritning till en kudde till. Men när det var dags för färgläggningen var huset fullt igen. Såklart.
En ny mastodontstickning har jag också påbörjat. Denna gång inspirerades jag utav skånska spedetröjor, och bestämde mig för att sticka en kort tröja i reliefmönster i ett garn av merinoull och silke, med stickor 1,25. Jag har kommit en bit, så tröstlöst är det inte. Jag har dessutom lärt mig att just i ett sånt här fall är det nyttigt att varva med mindre stickningar som inte tar så lång tid. Jag har hunnit sticka ett par tvåändsstickade vantar och två par strumpor sen jag startade med den här tröjan för två månader sen.
I morgon bör det äntligen av söderut, och denna gång blir det flytt igen. Men nu har jag förstahandskontrakt på lägenheten jag ska bo i, så jag hoppas verkligen att jag är säker under den tid jag går på HV i alla fall. Roligt ska det bli att få återse morfar och hans fru också, samt min kreativa ensamhet.
Oj så trist att du inte tycker att du kunnat göra så mycket som du tänkt, men så tycker jag att det alltid är; att man planerar mera än vad man någonsin hinner. Men det är inte skojsigt att hålla på och plocka efter andra - hoppas du kan bo på något annat sätt sedan, så du slipper känna så där att-du-är-liiiiiiiitet-grann-i-vägen!
SvaraRaderaJa då kanske vi ses så småningom...3-4 september är jag i varje fall på HV. Och jag "tjuvstickar" ju tvåändsstickning redan, men vill ändå gå för att det finns massor mer att lära.
Önskar att likt svamparna som växer ut gräsmattan kunde det växa upp tre små stugor...
SvaraRaderaMen i väntan på dem så är det tak över huvudet, sängplats och närkontakt på gott och ont som vi har.
Jag hann inte heller med mina projekt. Men skåpet står kvar i garaget och väntar, ogräset väntar också. Snopna de skall bli när snön kommer!
Kudden är dock nästan klar och har en perfekt fyrkantig form tack vare dig! De nya stygnen skall testas när jag syr ihop den. Tack för att jag får chansen att lära mig något nytt!
För att vara tydlig: jag tycker inte någon varit i vägen alls. Jag njuter av att se er alla här, sysslande och pysslande likväl som slappande.
SvaraRaderaStugorna-önskan är för att jag förstår allas behov av privatliv, ostördhet och utrymme.
Nu skall jag klippa färdigt hunden. Det är väl också en sorts hantverk?