Oinspirerad

Jag blev tvungen att repa upp swaggern igår, vilket har gjort mig totalt oinspirerad. Jag funderar på att göra om den, men jag har som sagt ingen inspiration till det. På skolan har jag skedat idag, vilket betyder att alla moment som har att göra med trädning av trådar är över. Men varpen är på skolan, så jag kan ändå inte arbeta med den. Jag har förvisso en nålbindning på gång, men då ska jag jag minnas vart jag var också, och det gör jag såklart inte. Såna här dagar suger, jag är så fruktansvärt rastlös att jag snart klättrar på väggarna.

Stackars älskade Pfiffikus!

Ett av de mest oumbärliga (och underskattade) textila redskapen som finns är Pfiffikus. En mätsticka som är 10 cm lång och 4 cm bred, som visar helcentimetrar på ena sidan och halvcentimetrar på den andra.

Det som hände här var att Börje tidigare i kväll hittade en spricka, och sen gick den av. Det är dåligt, på måndag har jag ett ärende på stan iallafall. Önskar så att saker som är bra kunde sluta gå sönder.

En dag utan handarbete

Det är helt otroligt, men jag har inte handarbetat på hela dagen! Det känns helt tomt inombords, dagar utan handarbete SUGER.
Anledningen till denna brist på handarbete idag, beror främst på att båda min skräckstickor 1,5 gick sönder med 48 timmars mellanrum. Min stickning fick räddas över till alla strumpstickor 1,5 som jag hade, vilket blev en ungefär 150 cm bred stickning. Den är allt annat än portabel efersom jag inte stickar runt. Men sen har jag börjat mitt sommarjobb igen, vilket denna vecka tar all min tid. Givetvis vävde jag en del på arbetet idag, men det var ju inte mitt projekt. Hoppas på tid åt mina egna proekt snart.

Skräckstickan!!!

Här är den, med största sannolikhet! Rundsticka 1,5 från Pony. Usch! Jag stickar gärna med så här tunna stickor, eftersom jag gillar tunna, fasta kvalitéer, och tidigare har jag stickat med jättemånga strumpstickor. Jag blev jätteglad då jag fann denna tunna rundsticka, eftersom jag tidigare fått påtryckningar om "hur jobbigt det är" med det sätt jag blivit tvungen att sticka på. Det tyckte jag egentligen inte, och nu är jag övertygad. Alla maskorna fastnade där sticka och nylontråd var sammanfogade, stickningen fick inget riktigt flyt eftersom jag hela tiden var tvungen att mata fram maskorna själv. Och rätt som det var så gick nylontråden av där maskorna hela tiden velat fastna, och jag hade knät fullt med hundratals minimala maskor. Så här är den, jag vill nu stolt presentera *trumvirvel* : Skräckstickan.