Intensivt

Lövet använde jag som en färgreferens.

Med fokus på mina studier har bloggandet uteblivit, och sedan förra inlägget, har jag hunnit börja på ett nytt projekt, även det ett konstsömnadsprojekt. Denna gång har uppgiften varit en kvadratmeter, och temat varit micro/macro. I början av terminen hade vi en temadag då hala skolan skissade ute i naturen utifrån ovan nämnda tema, och jag kände mig oerhört inspirerad av mossa, eller närmare bestämt det som växte i den. Jag vet såklart inte vad det heter, men det ser ut som trattar som sticker upp ur mossan, nästan som känselspröt och jag gillade dem. När jag sedan satt och skissade inför projektet tog jag intryck av det symmetriska mönstret från kottar, och jag använde mig också av spindelvävens uppbyggnad. Det slutade så här:

Min stora skräck varje gång jag ställs inför ett sånt här projekt är att jag inte kan vara ärlig mot min stil, och risken finns hela tiden att jag tolkar allting bokstavligt, tar en genväg i något abstrakt tänk som jag inte förstår, för att senare sluta i nåt rörigt tjolahej som definitivt inte är jag. Jag har insett, speciellt under det senaste året, att jag inte kan vara abstrakt utan att vara konkret i grunden, samt att jag omedvetet strävar efter symmetri och ordning eftersom jag är i stort behov av det i mitt liv i övrigt. Det är nog vad som hände mig i det här projektet.

Två av sammanlagt sju färgbad.

Alla bitar utom en på våtspänning.

Men trots att nu formgivningen gick så bra, så var jag i vanlig ordning väldigt trögstartad, eftersom jag är så fruktansvärt kinkig med färger. Faran med en allt för fin blyertsskiss är just det att det inte blir bra när man färglägger. Men efter vecka ett in i projektet hade jag valt färgställningen och vecka två gick åt till färgning. Jag har nog aldrig haft så ont i tummarna som efter den färgningsveckan, alla tyger ska ju läggas i spänn medan de torkar. Vecka tre kom jag äntligen igång med själva arbetet, och vecka fyra har jag helt enkelt bara sytt, för att givetvis inte hinna klart i tid. Men jag vet att min lärare väntar på färdigheten, både på detta projekt och förra projektet, så jag kämpar för att dessa projekt inte ska hamna i ett UFO-skrymsle.

Bakgrunden tar form.

"Trattarna" sys på. Jag har i skrivande stund sex stycken kvar.

I mitten ska den här stjärnan in.

Så när jag inte skriver om vad jag planerar att göra för examensarbete eller om Karin Larssons konstnärsskap, eller för den delen lär mig lägga upp tre olika sorters budgetar samt bokföring, så ägnas tiden till detta. Efter nästa vecka hoppas jag att allt lugnat ner sig lite, men det tror jag knappast, med tanke på att det snart är jul efter det.

Yllepussel

Den senaste veckan har jag på allvar kommit igång med läsårets första projekt, och den här veckan har bestått av både fritt broderi, omfärgning och en hel del pusslande. Det första jag gjorde var att brodera mittbiten på min kudde, en flicka som omfamnar en strålande fågel. Den här biten, som nu är rund, broderade jag på en kvadratisk bit som jag våtspände för sig, innan jag sydde fast den med övriga bitar. Strålarna runt fågeln ska jag brodera i morgon, eftersom jag behövde övriga bitar på plats för det. Vad gäller den här biten är jag mest stolt över att jag faktiskt hittade ett tyg som var hudfärgat, enligt mig den svåraste färgen att bestämma, och hittills det enda förutom sytråden som jag inte färgat själv till det här projektet.

Mittbiten är färdig, pusslandet har börjat.

Första delen klar.

Efter omfärgningen.

Omfärgningen som jag gjorde var den bit som jag föreställt mig mörkröd. När den torkat efter färgningen, och jag lade ihop den med de andra tygerna upptäckte jag till min fasa att den var orangeröd. Jag återvände till färgeriet, och kom tillbaka med en mörkröd lite brunare än vad jag tänkt mig, men betydligt bättre.

Ett halvt hjärta i underläggssöm från avigsidan, och min vän skalpellen.

Intarsia i blått och underläggssöm i rött från avigsidan.

Men mestadels har ju veckan bestått av pussel, på grund av de tekniker som jag valt. Jag tyckte att det var svårt att med saxen klippa till mönsterformerna som jag skulle sy i intarsia och underläggssöm, även med broderisaxen, som jag helst bara klipper trådar med. Men jag kom på att jag fått i julklapp för några år sedan en skalpell för skinnsömnad, med rakbladsvassa blad. Det visade sig fungera ypperligt även till kläde.

Från rätsidan.

Imorgon börjar sista veckan på projektet, och jag har en förhoppning om att bli klar i tid, även om den inte är så stor. Då ska jag börja med en kant runt arbetet i skarvsöm, samt lite broderade detaljer.

Färgeriet

Tyger på tork.

De senaste två dagarna har jag färgat till senaste konstsömnadsprojektet, och det var på tiden, eftersom jag borde ha gjort det för senast en vecka sedan. Känns det som i alla fall. Nu har jag i varje fall färgat färdigt allting, med två fatala felfärgningar som ändå löste sig till slut. Även om jag lärde mig en del om hur man räddar en felfärgning, så kändes det lite onödigt, eftersom jag har lite ont om tid. Men nu är de färdiga, alla garner och tyger, så har de torkat tills i morgon blir det äntligen dags att brodera. Jag längtar.

Inte så många färger den här gången. Tre av färgerna har jag färgat i två kvalitéer, för att prova mig fram till vad jag vill ha.

Det fanns färg kvar i efterbaden, och för första gången provade jag att färga på dessa. Härvan längst till vänster är faktiskt ljusgul, även om den ser vit ut här. Dessa garner ska dock inte användas i broderiet.

Fredagsmys?

Den senaste tiden har jag haft jättemycket att göra, mycket på grund av bildväven som jag ska väva. Dessutom har färgeriet varit fullbokat, vilket resulterade i att jag passade på att ha maratonfärgning hela eftermiddagen och kvällen. Min förmåga att räkna är just nu inte så pålitlig, eftersom jag just nu är jättetrött, men jag tror att jag har färgat ungefär tio recept. Fördelen är ju givetvis att jag är klar med färgningen, men nu känns det som att hela huvudet är fullt med baylan. Jag tycker mig ha färtjänat en ledig helg med Börje nu.

Detalj av min kommande bildväv.

I en rasande fart

Sedan förra veckan har allting plötsligt gått jättefort. I torsdags och fredags var jag sjukskriven, och helgen gick åt till vila och återhämtning. I går när jag kom till skolan, hade mitt hett efterlängtade garn äntligen kommit! Gissa vem som sprang raka vägen ner till färgeriet. Där gick allting så fort att jag inte hann med att ta några bilder.

Provväningen. Här provar jag att väva flossa i två nivåer, med olika höjd på de röda fälten.

Tills idag hade jag dessutom lyckats med att få mitt garn torrt, vilket innebar nystning (1,7 kg sammanlagt) och provvävning. Provvävningen gick också väldigt fort, förklaringen till detta är att jag haft hela två veckor på mig bara att i tanken föreställa mig hur jag ska gå till väga och hur det ska se ut. Eftersom nu provvävningen gick så över förväntan fort, så har jag nu på eftermiddagen och kvällen har jag satt igång med Mattan. Alltså den riktiga, slutliga Mattan.

De tre första raderna flossa, och den oflossade delen för bandet.

Inprovning av bandet.

Jag har hunnit väva ca. 10 cm nu, vilket väll får anses vara bra, eftersom tekniken jag har valt, flossa, tar mycket tid. Givetvis kan min snabbhet i detta skede förklaras med att jag bara har använt mig av en enda färg till alla raderna, samt att jag vävt en oflossad yta för halva mitt band.

I morgon blir det fortsatt vävmaraton, förhoppningen är att ha hunnit fram till mönstret innan dagen är slut.

Dagens avklarade jobb.

Självstudievecka

En vecka helt (eller nästan) utan lärare, har förflutit, och mycket och lite har hänt på en och samma gång. Givetvis har nästan ingenting gått enligt min ambitiösa planering.

Det gråa garn jag färgade.

Veckan började bra i alla fall, i färgeriet av alla ställen. I måndags var jag väll förberedd med sammanlagt 900 g garn och noggranna och av mig kontrollerade uträkningar. Och allt gick faktiskt hur bra som helst, garnerna bytte snällt färg från grått och vitt till krapprött, mörk rostorange och rött. Jag hann färga allt innan eftermiddagen, vilket var lite för bra flyt uppenbarligen.

Grått garn som blir rostorange.

Grått garn som blir krapprött.

Vitt garn som blir rött.

Alla mina fina garner (de röda endast) som hänger på tork.

Det var nämligen inte allt garn som jag skulle färga. Jag behöver ytterligare 1200 g garn för att kunna väva min flossamatta, och just det garnet är typ förevigt restnoterat! Företaget som säljer garnerna vet med andra ord inte när de får in det igen, och det i sin tur betyder för mig panik.

När det gått några år sedan sist är man lite ringrostig.

Men i förrgår kände jag ändå att jag måste göra något relaterat till mattprojektet, så jag började baklänges med att väva det band som jag ska montera på min matta när den är färdig (om jag får mitt garn), och då fick jag chansen att lära mig något nytt. Jag fick utav en av mina lärare en liten snabblektion i hur man trär en bandvävstol, vilket ju var en rätt så okomplicerad historia. Komma igång med bandet gick det med efter ett tag, när jag plötsligt kom i håg hur man gjorde nu igen. Tekniken är ett band med ett plockat mönster, och mönstret i det här fallet är ett budskap jag vill framföra med min matta.

Det felaktiga budskapet som blev när jag inte hann väva färdigt ordet "fanns".

Och nu ser ordet "förr" inte längre ut som "porr" (hoppas jag), men när jag slutade för dagen kunde sista ordet ändå misstolkas lite, vilket inte var min mening. Men en sak kan jag lova, och det är att trots min panik över ett restnoterat garn så ska min matta inte bära omkring på ett band med svordomar. Fortsättning följer...

Garngalenskap, färgfrenesi och varpvånda

De flesta garner som ska gå åt till projektet.

Under den tisdag och onsdag som passerat denna vecka har projektet i princip pendlat mellan hopp och förtvivlan, inte minst när det handlat om garnerna och färgval. Garnerna har inte minst varit ett problem för många då en av varpgarnerna varit restnoterade, och en massa andra garner måste beställas. Allt detta fick jag veta genom lösryckta meningar från min lärare, så när jag väll kom till den punkt då jag skulle ner till skolans kansli för att vittja skolans garnförråd var jag nästintill illamående. Sen visade det sig att av alla de garner jag behövde, så var det bara ett som saknades, och min varp fanns det tillräckligt av.

Men mina bekymmer började egentligen innan jag kunde bestämma mig för garnerna, för innan det var möjligt var jag tvungen att bestämma mig för hur "pixliga" mina olika ytor skulle vara, grovleken på garnet bestämmer det. och till det skulle jag välja färger. Eller rättare sagt färgrecept, vilket inte var så enkelt som jag hade trott. Det är många effekter att ta hänsyn till, till exempel ville jag ha ganska små skillnader på färgnyanserna i garnerna, medan min lärare propsade på om att stora färgskillnader skulle göra susen. Jag tvivlar fortfarnade.

Varpflätorna.

Idag började i alla fall snacket bli till verkstad, jag övergav färgfunderingarna ett tag och övergick till uppsättning av väven i stället, och det första och värsta momentet i vävningen, nämligen varpningen. Det är inte så att jag våndas av tristess, faktum är att när jag är lugn och skärpt är det ganska trevligt. Det är bara det att jag lätt blir störd, och jag är skiträdd för att något ska gå fel. Denna varpningen klarade jag mig ur utan problem, vilket jag fick bevis för i uppsättningen.

Uppsättningen fortsätter i morgon, och då ska jag förhoppningsvis ha bestämt mig exakt för vilka färger jag ska ha.

Färgeriet

De senaste tre dagarna har min klass HTU 1 tillbringat i den inte längre så okända lokalen färgeriet. Trots det började första dagen med allmän förvirring, i alla fall för min del. Allt det där med "hur-var-det-nu-man-gjorde-det-där-nu-igen?" samt min inte längre så stora fobi för kemikalier. Men efterhand har jag ändå känt att jag greppat det mesta igen, och jag har dessutom provat på att färga två för mig nya material, viscose och siden. Dessa färgningar kommer att delas ut som prover till resten av klassen, och är inte färgade till något särskilt projekt.

Viscosebast, vilket kändes nästan som soppåse, i vått och torrt tillstånd. Färgningen sedan gav ett intryck av alger.

En färgning som blev nästan rosa, inte heller någon favorit.

Den roligaste färgningen, blå och violetta nyanser.

Resultatet av ovanstående.

Roligt med rött!

Det var ett tag sen nu, men nu ska jag äntligen få arbeta med min älsklingsfärg röd igen. Och så här roliga specialeffekter kan man få av att råka spilla rödfärg på handen, det var faktiskt någon som trodde att jag hade gått och skadat mig på riktigt.

Garnet blev också bra, mörkrött. Idag har jag hunnit nysta, varpa, förskeda och dra på varpen. I morgon ska jag färga inslagsgarn, och förhoppningsvis jobba vidare med solvning.

Chokladgarn?

Kanske inte riktigt choklad, men jag blev lite sugen när jag såg mitt färgbad. Skummet får det att se nästan ut som varm choklad med skum på ytan. Garnet blev inte fullt så chokladbrunt, det blev nästan svart. Vilket var meningen i det här fallet. Egentligen hade jag inte trott att jag skulle färga idag, som alla andra gånger som jag färgar. Men så blev det, och nu känns det betydligt lugnare med väven. Kanske även jag får julefrid i år. Och varm choklad.

Garnet innan.

Det här ser inte så smaskigt ut.

Tillbaka till färgeriet

I maskinen.

Att arbeta med mattrasor är roligt och inspirerande, men det finns en otroligt stor nackdel: Det går inte att riktigt beräkna hur mycket som kommer att gå åt, ett faktum som idag skickade mig tillbaka till färgeriet. Som tur var fick jag färga i tvättmaskinen igen, annars hade det blivit både tungt och tröstlöst. Det blev brunt denna gång, och nu fick jag en annan brun nyans än förra gången, trots att det var samma procent. Men det blev en vacker chokladbrun i alla fall, och det är jag mycket glad för. Men jag var lite orolig, eftersom det såg så mörkt ut i maskinen.

Resultatet.

Före soda.

Samtidigt färgade jag guldgult i en gryta, som först såg apelsinorange ut. Men sen fick jag erfara vad lite soda kan göra för underverk. Det blev en otroligt stark färg, trots att jag bara hade 1% färgämne. Det beror på att färgpulvret var starkare, 150%, och trots att jag tog mindre än vad man vanligtvis gör av vanliga färgpulver så blev det en så stark färg att jag trodde att jag räknat fel.

Efter soda

Men båda mina färgningar har gått bra idag, imorgon ska jag koka ur den gula, vilket kan göära färgen en aning svagare. Sen ska jag också färga grönt.

Ny färg

I verkligheten är det lite mörkare, men inte ser det för blått ut.

Färgen jag råkade färga i tisdags, som jag trodde blev fel, blev betydligt bättre än jag vågade hoppas på. Istället för den blågröna nyans som jag trodde jag skulle få, fick jag en murrig mörkgrön, som blev alldeles underbar! Personligen tror jag att skillnaden mellan provet och tyget beror på två saker, dels att tyget som jag provfärgade var tunnare och dels att jag sedan färgade i tvättmaskin gjorde sitt också. Det är en betydligt mer våldsam process i tvättmaskinen, vilket jag tror påverkade en hel del.

Även den här är betydligt mörkare, defenitivt inte så här blek.

Igår blev det ännu en oplanerad färgning, denna gång med fyra delar brunt och lika många delar oliv. Målet var att få en brun som inte var för röd, men denna gång klantade jag mig inte som vid det gröna tyget. Nu var jag dessutom mer säker på vad jag höll på med också, och fick ungefär den nyans jag letade efter.

Provväv i slarvstjäll.

Igår var det även dags för provvävning, vilket jag gjorde med andra trasor än de jag kommer att använda sen. I provväven har jag provat olika bredd på trasorna, och lite slarvtjäll. Bredden är jag ganska säker på nu inför den riktiga vävningen, men slarvtjällen kommen jag nog mest att improvisera fram. Lövhögar är ju också improviserade, så varför planera för mycket?