Färdighetsljuset i UFO-tunneln

Mina drömmars fågel.

Nu var det över två månader sedan som jag gjorde färdigt det här projektet, men detta gjorde jag min galning när jag hade som mest att göra och inte hann berätta om det. Det handlar om mitt individuella projekt från i höstas, då alla i klassen fick välja själv vilket projekt som man ville ägna sig åt. Under redovisningen fick jag visa upp ett knappt halvfärdigt resultat, eftersom jag har en lång startsträcka varje gång som jag ska påbörja ett projekt. Så medan jag väntar på att få slutföra min kvadratmeter, tröstar jag mig med att jag lyckats med att slutföra någonting alls det här läsåret.

Detalj från sidan.

En dikt inspirerad av broderiet.

Nåldynan i molateknik.

Annars forsätter jag med min nåldyna i molateknik. När jag sytt fast de här två bitarna med varandra, kommer jag att ge mig ut på jakt efter sand, alternativt fint sågspån, till fyllning åt min nåldyna.

En ny textilfavorit

Under gårdagen arbetade jag vidare med min kvadratmeter, som nu åter rullats in i sin skyddande plast i väntan på att min konstsömnadslärare ska återkomma till skolan och vägleda mig i det sista steget. Sen är den färdig. I väntan på att detta ska ske ägnar jag mig åt andra saker.

Mitt prov i beiderwand, med inspiration från gamla svenska stickmönster.

Idag har jag återgått till vävandet och lärt mig en ny teknik som heter beiderwand, en ny favorit bland vävtekniker. Det går ut på att man har varpat med fem trådar, i det här fallet fyra vita och en grå, där de vita trådarna är bottenvarp som solvas två gånger, dels genom mönstersolv och sedan genom en bottensolvning.

Vävstolen med vertikal harnesk.

De grå trådarna, som bildar en bindevarp, solvas enbart i bottensolvningen eftersom man mönstrar med de vita trådarna. Mönstersolven är knytna till en harneskvarp som i det här fallet gick ovanför mitt huvud när jag satt i vävstolen. Utifrån ett mönster på rutpapper drog jag sedan i trådarna i harneskvarpen för att mönstra i väven, trådarna fäste jag i krokar som jag hade framför mig i vävstolen. En tråd i varpen var knuten till ett visst antal mönstersolv, och när jag drog i en tråd lyfte jag ett "stygn", dvs en grupp trådar som var solvade i just de solv som jag valde att lyfta.

Harneskvarpen ovanför mitt huvud...

...och ner till mönstersolven längst bak. Här syns krokarna där man fäster trådarna under vävningen.

Kanten till nåldynan som jag håller på att sy.

Hemmavid har jag arbetat på min nåldyna i molateknik, som börjar närma sig färdigt stadium. Igår broderade jag det sista för att idag pressa arbetet på skolan. Just nu ligger det och "vilar" efter pressningen så att jag kan fortsätta imorgon.

Jag känner för att börja bli färdig med någonting nu

Dragrustning med trettio drag som jag har till mitt förfogande.

Vävningen flyter på, idag vävde jag till och med mer än vad jag hade tänkt. I morgon har jag tre mönsterrapporter kvar att väva och sedan blir det nerklippning av min sista väv på HV. Just nu känns det inte så vemodigt, det är känslor som jag inte riktigt har tid med, då jag har en klasskamrat som ska väva efter mig och jag enbart fokuserat på att hålla mig till min tidsplan. Helt klar med monteringen blir jag inte förren hon vävt färdigt, då jag tänkt ta effsingarna som fransar till min sjal. Hela härligheten ska färgas mörkröd och i nuläget vet jag inte om jag ska montera eller färga först. Alltid lika spännande.

Damaststjärnor.

Från färgningen av fodret. Från vänster: fel färg och rätt färg.

Sen måste jag ta och börja bli klar med min kvadratmeter, eftersom den ska ställas ut under skolans öppet hus om lite mindre än en månad. I torsdags färgade jag ett oblekt linnetyg som ska bli foder till baksidan, och givetvis lyckades jag färga fel. Det i sin tur betydde ny jättegryta med mer av den kulör som inte var grön, mer salt och soda och ännu en timme till på plattan. Och efter ett oräkneligt antal tvättvatten och en bra stund till på plattan för urkokning samt flera timmar med våtspänning eftersom tyget både hade krympt och växt på fel ställen, så hade jag äntligen mitt fodertyg klart. Nu idag när jag inte vävt, har jag klippt till och nålat alla delarna till min hängmontering. Imorgon ska det sys för min del, när jag vävt klart vill säga.

Ovansidan av nåldynan i molateknik.

Ett annat projekt som jag dammat av är en nåldyna som jag påbörjat i höstas, när vi hade en heldag då vi provade på olika tekniker som skarvsöm, intarsia, mola och underläggssöm. Eftersom det enda jag då inte provat av alla dessa var mola, så valde jag att göra en sak av mitt prov. Men som många andra gånger så har andra mer brådskande projekt kommit i vägen, och detta projekt har blivit förpassat till UFO-stadiet.

Resttygsprojekt.

Inte nog med det så drabbades jag av broderilust under julhelgen när jag satt med rester efter provfärgningar inför examensprovet samt efter kvadratmetern och kände för att göra något som bara kunde vara roligt att ägna sig åt på fritiden. Vad det ska bli vet jag inte än, jag gör det egentligen bara på kul och för att jag kan. Jag (och Börje också till en viss del) har varit inne på dyna, väggtextil och skydd till den del av soffan som numera är sliten och smått söndersutten.

Det är roligt med alla dessa projekt, men nu börjar jag verkligen känna för att få färdigt någonting också. Jag är troligtvis ett levande bevis på att inspiration kommer när man minst har tid för den, det vill säga när man har andra saker för sig, men bara inte kan släppa varken det man har för händerna eller den plötsliga inspirationen man drabbas av ibland.

Det blir visst aldrig som man tänkt sig!

När jag slutade på HV för sommarlov, trodde jag i min enfald att jag skulle ha hur mycket tid som helst för att handarbeta/hantverka/slöjda när jag inte jobbade. Gissa hur fel jag fick.

För det första har mitt schema varit kaos, och är det kaos blir jag trött, till och med för trött för min passion. För det andra har jag inte varit i fred på nästan 3 månader, alltså helt och hållet omöjligt att få ro till någonting när man aldrig får vara själv med sina tankar (jag är extremt lättstörd). För det tredje fick jag massor att göra i huset där jag bott i form av hushållssysslor (HUR?! Vi är sex personer här!). Är man då trött för att jobbet är kaos, är man desto mer trött efter att behöva ta undan efter andra. Faktum är att jag sörjer den här sommaren, just av alla dessa anledningar, eftersom jag så gärna ville hinna någonting mer.

Nåja, slut på självömkan, dags för en nuläges rapport!

Fårfällarna fick ligga framme rätt så länge innan de blev nerpackade igen, lite fler sömmar sydda, men mer kvar att göra. Jag har efter denna sommar blivit övertygad om att jag får flytta till ett hus som jag kan vräka ut mig ordentligt i, innan mitt fälltäcke blir färdigt. Det här är ett typiskt exempel på "det-tar-jättelång-tid-att-släpa-fram-det-tar-jättemycket-plats-och-alla-i-huset-tycker-att-jag-är-skitjobbig-när-jag-pysslar-med-det-här-projektet".

Under sommarens gång, har jag fortsatt att känna ett stort sug efter yllebroderi. Och vid ett antal tillfällen i början av sommaren var jag ensam tillräckligt länge för att lyckas gör en ritning till en kudde till. Men när det var dags för färgläggningen var huset fullt igen. Såklart.

En ny mastodontstickning har jag också påbörjat. Denna gång inspirerades jag utav skånska spedetröjor, och bestämde mig för att sticka en kort tröja i reliefmönster i ett garn av merinoull och silke, med stickor 1,25. Jag har kommit en bit, så tröstlöst är det inte. Jag har dessutom lärt mig att just i ett sånt här fall är det nyttigt att varva med mindre stickningar som inte tar så lång tid. Jag har hunnit sticka ett par tvåändsstickade vantar och två par strumpor sen jag startade med den här tröjan för två månader sen.

I morgon bör det äntligen av söderut, och denna gång blir det flytt igen. Men nu har jag förstahandskontrakt på lägenheten jag ska bo i, så jag hoppas verkligen att jag är säker under den tid jag går på HV i alla fall. Roligt ska det bli att få återse morfar och hans fru också, samt min kreativa ensamhet.

Fårfällsmastodontens återkomst

Den hett efterlängtade trådrullen.

I förrgår när jag kom hem från mitt jobb, redo för två dagars ledighet, hade jag fått ett cylinderformat paket med posten. Innehållet var en rulle blekt lingarn 16/1, och det i sin tur innebär att jag nu äntligen kan fortsätta med mina skinn-UFOn. Ett av detta UFOn är mitt fälltäcke bestående av sex stycken hemgarvade fårfällar, och arbetet med dessa har legat nere på grund av dett faktum att jag saknat tråd.

Hörnet som Börje sytt färdigt.

En annan som längtat efter just denna tråd är Börje. Engagerad i fälltäckets arbetsprocess har han varit ivrig att få sy lite i det också, och en aningen motvilligt har jag gått med på det. Så idag har vi i sommarvärmen suttit ute på filtar med alla fårfällarna och arbetat i skuggan. Och Börje är i alla fall noggrann, och blir inte knäpp av att jag är det, så allt han har sytt har blivit nästan lika fint som mitt, och tack vare honom har ett hörn blivit helt färdigt idag.

Jag sydde ett insnitt.

Dessutom har jag plockat fram ett spinnmastodontprojekt, den rana som jag och Börje påbörjade för hur-länge-sen-vill-jag-helst-inte-tala-om, och idag har jag fokuserat på kardningen. I morgon är målet att spinna vitt inslagsgarn, och sedan karda lika mycket till.

Färdigt och ofärdigt

Idag blev jag klar med applikationsprojektet, och även om jag insåg att det där med applikation faktiskt var ganska kul, så är kanske inte uttrycket riktigt min grej. Men jag fick i alla fall lära mig att klä kilramar, en montering jag aldrig provat förut.

Och häromdagen hittade jag bygdebroderiet, så det roar jag mig med i kväll innan jag i morgon börjar med sista projektet, enskilt projekt.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig

I flera veckor har jag gått runt och önskat att jag hade ett yllebroderi att leka med, men det har jag ju inte haft såklart. Så i förrgår direkt efter lovet, hade vi formgivning för enskilda projektet då jag valt att återgå till de jämtländska brudkuddarna som inspiration igen, och börjat måla upp ett mönster för en ny kudde med ett motiv som jag gått och tänkt på ett tag. Eftersom det i vanlig ordning är en rätt så stor kudde, och eftersom jag är petig och velig på en och samma gång så tar det tid.

Och under den tiden har lusten tagit över högerhanden, då jag hittade ett UFO på soffryggstödet i form av en nålbunden tehuva som jag tänkt brodera på. Jag rev fram alla restgarner jag hade och satte igång med nåt ospecifiserat, oplanerat och spontan.
Samtidigt har sista konstsömnadsprojektet innan enskilda projektet startat, så nu har jag sammanlagr tre broderiprojekt igång samtidigt. Jag undrar lite för mig själv varför de inte kan stå i kö och vänta på sin tur i stället, men nädå.

En dator kan vara bra att ha ibland

Tack vare min dators tyngd kunde jag med lätthet fixa avslutningarna på mina teknikprover, den behövde inte ens vara påslagen. Nu har jag snart gjort alla avslutningarna på mina teknikprover, trots att jag just nu känner en oerhört stor lust till att brodera istället.

Orientalisk fläta på hålkrus/munkabälte.

Orientalisk fläta på rosengång.

Fyrfläta med korsning på myggtjäll.

När tråden tar slut

Tråden tog slut, och förskinnet har återvänt till nedersta byrålådan igen. Men jag hann i varje fall sy fast dekorationen och knytbanden.

Tioskaftad dräll.

I stället tog jag itu med lite skolarbete, när vi hade teknikveckor valde jag att lägga till lite extra varp, så att jag kunde prova lite avslutningar. Och det tar tid. Mycket tid. Jag gjorde klart fyrflätor med hoptagning på den tioskaftade drällen, för att sedan övergå till fyrflätor med snoning på sålldrällsprovet. Just det där med snoning har visat sig vara en större vetenskap än jag först trodde, lägger man all snoning åt samma håll vill allting vrida sig till exempel. När jag till slut kommit fram till ett bra sätt insåg jag att det var en riktigt bra idé att ta till lite extra varp. Men jag längtar efter att få göra nåt nytt igen, och just nu är jag sjukligt sugen på yllebroderi.

Sålldräll.

Vad jag hittade i nedersta byrålåda idag

Egentligen hade jag bestämt mig för att pyssla med mitt Hallandsbroderi idag, men då jag upptäckte att jag slarvat bort det fick jag gräva efter något annat. I nedersta byrålåda hittade jag då detta lite drygt ettåriga UFO. Det var förra året, när jag gick Skinn - garvning och sömnad på Bäckedals folkhögskola, som jag bestämde mig för att jag ville ha ett förskinn. Jag blev inspirerad av förskinn med dekorationsband där man först skurit små snitt och sedan vävt in skinn eller kläde i snitten så att det bildades trekanter och romber, eller så kunde man skära ut figurer och sy underläggssöm i form av bl a hjärtan. Dessutom ville jag ha den lite formsydd vid bysten, eftersom jag tyckte att det skulle bli otympligt med flikar som stack ut och förmodligen skulle fastna någonstans och vara i vägen. Jag var helpepp på den här idén jättelänge, men så visade jag det för några vänner vars samlade åsikt var att mitt förskinn såg ut mer som framstycket på en klänning. Jag vet att de inte menade något illa så jag borde kanske inte tagit åt mig, men varje gång som jag tog fram det eller om det låg framme tänkte jag på det. Och det räckte för att jag helt och hållet tappade lusten för att sy färdigt förskinnet, varje gång jag sett det sen dess har jag kännt skam och olust till att fortsätta med det.

Men ibland, som just idag, är rastlösheten större än slappargenen, och när det här förskinnet var lagom stort projekt för dagen fick det bli så att jag fortsatte med det. Vi får väll se hur länge jag står ut den här gången.

Ett litet anfall bara

Jag lider av en slags överdriftssjuka när det kommer till broderier, och häromdagen fick jag mitt senaste anfall. Egentligen var det bara så att jag återgick till min ursprungliga idé vad gäller linningen på underkjolen jag håller på att sy, att ha två rader utdragssöm. Men min lärare i konstsömnad tyckte att det skullle bli för mycket, och därför var planen att bara ha en rad. Så dök det upp en lila fläck från ingenstans, och jag tänkte mig att jag skulle kunna dölja den med lite mer utragssöm. Kanske var det tur att ingen lärare i konstsömnad såg på. Personligen tyckte jag bättre om det här.

Arbetet med mitt accessoarprojekt går trögt, färgeriet har varit mastodontbokat, och skolan ska ha Öppet hus i morgon och i övermorgon, så alla har varit tvugna att hjälpa till. Först i övermorgon och på söndag kommer jag att få färga. Det innebär att jag tidigast måndag kommer börja varpa. Jag ligger redan efter lite i planen, vilket inte alls känns bra, men jag har i alla fall bärjat få ihop nån slags skiss. Allt som behövdes var en ny färg till min vattenfärgslåda och en låda oljepastellkritor. Nu kändes det roligt att skissa!

Ännu ett UFO till eliminering

Så var då äntligen skrytsärken färdig, och det enda jag behöver nu är någon vänlig själ som kan fotografera mig i härligheten.

Men det innebär också att jag kan ta tag i ett nytt UFO, något som blivit liggandes och bortglömt (fast helst inte i över två år), och när jag letade i mina UFO-påsar hittade jag ett projekt jag helt glömt bort att nämna i bloggen. Vi har nämligen haft vitbroderi på skolan, och jag genomgick en krokig process bara genom att komma fram till vad jag ville göra. Först var det en burk med broderi på locket, en idé jag slaktade innan första konstsömnadslektionen i ämnet vitbroderi. Sen var det en rundskuren underkjol med en broderad fåll, som jag sedan ångrade på provlappsstadiet efter att jag kände att jag stressat fram idén.

Istället blir det en rundskuren underkjol med broderade detaljer. En utdragssöm har jag hunnit göra på linningen, och troligtvis blir det någon mer utdragssöm på linningen eftersom jag fått en lila fläck på den som jag vill dölja. Sen hade jag temat "Snöflingor och såpbubblor", ett tema som följt mig hela tiden under resans gång, det enda jag troget har hållit fast vid. Vi får väll se vart det slutar.
Annars har min praktik hos min formlärare Susanne Henriques fått mig kär i ännu en textil företeelse, fri bildväv. Hur ska jag någonsin kunna välja?

Kreativ panik

När man sitter bland en massa andra duktiga, skapande människor och känner att man måste klämma fram en vacker, rolig, häftig, unik idé som ingen redan gjort och känner att "guuud nu måste jag göra något, annars är jag värdelös på riktigt!" och bara låtsas att man vet vad man ska göra, fast man inte gör det, då har man drabbats av det som jag hädan efter kommer att kalla för "kreativ panik". Det drabbade mig igår när vi hade form inför nästa vävprojekt, som kommer att handla om accessoarer.
Från början, så hade jag redan kommit på en idé någon vecka tillbaka, en stickningsväska, och i princip är jag färdig med det tekniska utseendet (kan man kalla det så?), funktionellt och sånt. Men jag hade inte kommit på vilka färger jag skulle ha, det enda jag hittills har gjort är en klotterartad blyertsskiss, och i ren kreativ panik målade jag en massa papper i olika färger, sen bröt jag ihop och gick hem. Jag vaknade så upp i morse och bestämde mig för att städa istället för att tänka vidare på det, och nu har jag kommit fram till en färgskala. Jag tänkte att det kan vara bra att även ha en färgkarta på en stickningsväska (ännu en funktion!), och därför tänkte jag mig nåt i stil med den här tröjan :

Det är min absoluta älsklingströja, som min mormor stickade åt mig till min 11 års-dag. Sen dess har den hängt med, tyvärr så är den nu så sliten att jag knappt vågar ta den på mig. Men jag minns att jag tyckte att det var så bra att ha en här tröjan, det var som en portabel färgkarta och tröja i ett. Perfekt när man skapar helt enkelt. Nu tror jag inte att det blir i samma ordning och exakt samma färger, i en riktigt färgskala är inte grönt och rött bredvid varandra.

Arbetet med skrytsärken fortskrider medan jag funderar vidare på färgsättningen av min stickningsväska, men kilarna är för korta så det blir ytterliggare arbete innan finalsömmen fållen.

Spänning

Igår var jag duktig och tog tag i våtspänningen av min Jämtlandssöm i ylle. Det är det mest nervösa av alla monteringsmoment, det är värre än att brodera blå gubbar. Men mycket finare blir det, jag har numera svårt att föreställa mig broderi utan våtspänning. Tänk att jag klarat mig utan det en gång i tiden.

Arbetet meden skrytsärken tog en lite annorlunda vändning i söndags, då jag äntligen fick klippa upp halshålet. Halshålet blev bra, men det var när jag provade särken som jag upptäckte att den var alldeles för stor. Jag måste ha tagit i ordentligt med katastrofmån när jag klippte ut den, vilket kan vara bra ibland. Men inte om man har ledsnat på att sprätta. Det hade jag gjort, och därför hittade jag på den här lösningen för att slippa sprätta:

Istället för att sprätta, tog jag in tills det kändes bra, sydde, klippte upp sömsmånen och fällde kanterna. På köpet fick jag en liten effekt i form av en rand längs hela sidosömmarna, axel- och ärmhålssömmar. Troligtvis inte vad jag tänkte från början, men jag kommer inte ihåg hälften av vad jag tänkte från början, så det gör inte så mycket. Så efter den här lilla omvägen, ska jag sy handleder i morgon. Det ska bli riktigt skönt att sy en kort söm.

Nu ser det ut som nåt man kan ha på sig

Efter en del sömnad och lite sprättning, och omsömnad så börjar min UFO - skrytsärk ta form. Äntligen, säger jag bara, jag vill ha plats för fler och nya idéer nu. I morgon blir det nästa moment i sömnaden, det mest actionfyllda och svåraste av allt, nämligen att klippa upp halshålet.

Sittpuffens återkomst

Ännu en UFO-attack, och av ett superdupermega - UFO denna gång. Givetvis är det min sittpuff som jag vävde under trasprojektet i höstas, som ännu orsakar mig lite bekymmer. Dels är den inte helt fylld, stängningsanordningen vet jag inte om jag ska ha kvar, och det största problemet: Vart ska jag ha den? Det är en hel möbel jag uppenbarligen tillverkat, och det bästa vore om den fick ett hem tills jag själv kan ta hand om den, dvs tills jag bor fast. Jag tror min sittpuff går under samma kategori som min nymfparakit just nu, möbler och husdjur ska man inte skaffa förren man bor fast någonstans. Fast vad gör man då åt inspirationen, om den går ut på att göra en möbel i textilt material?

UFO attack!!!

Helgens UFO.

Efter en veckas provvävning, med diverse olika besvär, så bestämde jag mig för att ta tag i ett UFO denna helg. Jag valde min linnesärk, i ett tyg jag spann inslag till och vävde själv för fyra år sen, började sy i för två år sen, och som delvis bara legat sen dess. Jag kom inte särskilt långt, det blev en del sprättande eftersom jag inte helt och hållet minns hur jag tänkte egentligen.
Lite bilder på vävar från den gånga veckan, en plockväv och en rosengång. I morgon blir det ytterliggare några fler prover.

Plockväv med halvkrabba, dukagång, krabbasnår, snärjväv, och ryaknytar, samt en rad slingerväv.

Bunden rosengång.

'

Närbild på ett litet färgexperiment längst upp på väven. Det är exakt samma rödfärg, och jag ville se hur den betedde sig med olika kalla färger med olika trampning.