Färdig?

Äntligen tror jag att jag fick till den där fågeln som hela mitt broderi kretsat runt. Kanske den är färdig nu, jag har inte riktigt bestämt mig, men troligast är den det. Det känns ganska skönt med tanke på min ångest över blå människor, men jag är ändå inte nöjd. Men det blir jag aldrig.

Imorgon är en annan vävdag

I förrgår startade vävprojekt nr 4, som kallas teknikveckor. Detta innebär en ny vävteknik per dag, och vi ska bara väva prover. Kanske inte jättekreativt, men skönt också. I morgon kommer dagen vikas åt vävuppsättningen av "min" teknikväv, myggtjäll, en teknik jag inte kan säga så mycket om eftersom jag aldrig
provat den förut.

Idag har jag helt och hållet ägnat mig åt att brodera på min bruddyna, och sen i går ändrade jag färg på ansikte och händer. Det blev lite mycket med två blå färger. Annars är fästmannen färdig, och stårsen har börjat få en krona. Jag börjar känna mig lite hoppfull om slutresultatet, och defenitivt sugen på mer jämtlandssöm.

Ropa inte hej

Idag kom jag fram till att jag kanske tagit ut olyckan i förväg. Ända sen jag började med mina blå människor har jag haft broderiångest, eftersom jag är så fixerad vid att allt måste se naturtroget ut. Men efter att nästan ha broderat klart min jamtlandstaus, så ser hon varken ut som Plupp eller något hämtat ur Avatar. Klokt av mig att brodera färdigt istället för att riva upp. mest nöjd hittills är jag med skobanden, där jag i stället för stygn gjort en diagonalfläta i miniatyr. Personligen gillar jag viggflätor i kypert bäst, men det skulle ha blivit lite för mycket detaljer på en liten yta.
Nu ska denna stårs förses med en brudkrona karaktäristisk för jämtlandssömmen, samt en friare. Nedan följer en bildkavalkad som visar hur jag gjorde skobanden i miniatyr. Samma teknik används när man gör bredare band, oavsett om man gör tuskaft eller kypert.

Först delas trådarna in i två lager, så att man får ett skäl.

Sedan för man in den yttersta tråden från det nedre lagret trådar som ett inslag.

Packa till med fingret.

Därefter plockas ett nytt skäl, man börjar med den yttersta tråden från övre lagret.

Prinsessan Plupp?!

Igår broderade jag färdigt håret på min jämtländska brud, varpå jag fick en smärre chock: Jag tyckte mig nämligen se Plupp istället för en jämtska på min dyna! Jag har inte rivit upp något ännu, eftersom jag inte vet om hon fortsätter likna Plupp efter jag broderat en krona på hennes huvud eller inte. Det återstår alltså att se. Så tills vidare fyller jag hennes klänning med stjälkstygn, och hyperventilerar inför nästa vävprojekt som börjar i övermorgon.

Lite bättre men inte bra!

Hela dagen, när jag inte haft foto på skolan, har jag pendlat mellan valet att repa upp mitt jämtländska fästfolk eller fortsätta brodera på dem. Hittills har jag valt det senare, och jag tycker stundvis att det blir lite bättre. Men jag är inte nöjd, jag mår nästan lite illa över det här broderiet eftersom jag inte riktigt vet hur det kommer att sluta. Jag har tidigare undvikit att brodera människor, eftersom jag är så fixerad vid att de ska se ut som exakta avbilder av riktiga människor. Jag har nästan övertygat mig själv om att jag behöver det här broderiet för att försöka komma över den här fixeringen.

Att brodera blå människor är inte så lätt som jag först trodde

Alla projekt är unika, och det här projektet, en jämtländsk brudkudde i jämtlandssöm, är unikt i det fallet att jag har svårt för att bestämma mig och ångrar mig hela tiden. Samtidigt försöker jag intala mig själv om att det inte finns några regler för en tolkning, så vida inte målet är att göra en replik. Och det tänker jag inte göra nu, att välja en ortskaraktäristisk söm som jämtlandssöm i ett annat material än det traditionella, är inte att göra en replik, så varför oroa sig? Antagligast en fånig fobi för att bli utskrattad för att ha broderat blå människor.

Men hur ska jag göra egentligen?!

Här har jag försökt med olika kombinationer.

Beslutsångest är väll ett sammanfattande ord om min dag. Eftersom jag hade självstudiedag, och det var snöstorm med kraftigt försenade pendeltåg och inställda bussar som resultat, bestämde jag att det var bäst att stanna hemma och pyssla idag. Det blev renritning av bindelära från förra veckan, och fortsatt broderande på min jämtländska brudkudde med jämtlandssöm såklart. Och jag trodde att eftersom det finns ett begränsat antal färger i jämtlandssöm, så skulle inte färgvalet vara något som helst problem. Men det gjorde nästan saken värre, mitt broderi går i blått och rött, och vilken färg väljer man då till något som man i vanliga fall skulle broderat grönt?

Till slut valde jag det här.

Det är inte varje dag

För ett tag sen svarade jag på en tävling där man kunde vinna ett garnpaket från Urban wool, och precis när jag hunnit glömma detta fick jag ett mail om att jag vunnit tävlingen. Hur ofta händer det på en skala... Idag har jag i varje fall hämtat ut garnpaketet, bestående av två nystan midnattsblått alpackagarn, strumpstickor 7 och en beskrivning på mössan Kurt. Vi får väll se hur slaviskt jag kommer att följa denna beskrivning, som är lite för enkel för mig.

De senaste två dagarna har jag annars ägnat mig åt att påbörja ett yllebroderi. Denna gång är jag återigen inspirerad av jämtländska brudkuddar, men jag har bestämt mig för att sy den i jämtlandssöm, som traditionellt broderats i linne och bomull. Under de här två dagarna har jag insett att det faktiskt är tillåtet och riktigt roligt att tänja på traditionernas gränser.

Så mycket att göra...

De senaste två veckorna har till största delen bestått av broderi. Jag har äntligen börjat forma slutet av mitt bygdebroderi, jag har påbörjat ett vitbroderi, jag har provat på svartstick (som ska mynna ut i en sjal nån dag) och i morgon ska jag börja på ett broderi i form av en jämtländs brudkudde i jämtlandssöm. Det sistnämnda blir inte historiskt korrekt, eftersom jämtländska brudkuddar och jämtlandssöm är två helt skillda saker, och det är just därför jag tänker förena dessa två textila fenomen från mitt hemlandskap. Nej, jag längtar inte tillbaka till Jämtland.

"Vad mycket grejer du har!"

Förrådet hos mamma.

En sak jag ofta får höra av alla möjliga sorters människor, undrar om de försöker skylla ifrån sig i vissa fall? Jag tror det finns de som äger betydligt mer än mig. Det är för övrigt något av det värsta jag vet att få höra av andra människor, som inte inser vidden av min passion för hantverk. Hantverk tar plats, med redskap, material och även böcker och arbetsplats.
I alla fall har jag och mamma varit ute i hennes lägenhetsförråd idag, där jag skulle gräva fram allsköns ting som jag kommer att behöva i Stockholm om några veckor när jag flyttar in. Nyttiga saker mest, Fast även böcker som jag tycker är relevanta, om hantverk och färglära främst.
Under dagen har vi hunnit med mycket annat, trots att jag gick igenom så gott som varenda låda, så var vi nästan klara innan tolv. Det betydde att vi kunde uträtta några ärenden på byn, på PROs loppis fyndade jag stålstickor och fina virknålar. Dessutom besökte vi Hammarstrands nya hamburgerhak, Smulans grill, som ägs av vänner till min familj.

Kängsko nummer två tar form.

I vanlig ordning när det gäller mig, har dagen innehållit ett mått hantverk också, ovandel nummer två håller jag på att sy fast, och i morgon beräknar jag att jag är färdig med det. Sen är det bara skaften kvar, innan formningen och smörjningen tar vid.

Hem till byn...

... och till min ordinarie sida!

Precis som dagens rubrik antyder, har jag åkt på blixtvisit till Jämtland, närmare bestämt till Hammarstrand där jag har växt upp. Detta är en nödvändig visit inför min flytt till Stockholm, eftersom det är här jag har alla mina saker som jag ska ta med mig. Nu ska väll inte det bli så mycket, eftersom jag blir tvungen att ta tåget till Stockholm med hela bohaget. Tur att min nya hyresvärd är snäll, jag får låna hennes möbler. Det är guld!

Kängskon, ännu genomblöt, med ovandelen fastsydd.

Annars har jag antagit mig en lite kortare resa idag, från Vännäsby till Hammarstrand, och jag har varit så trött att jag inte ens orkat sticka. Tacka för det, när jag varit tvungen att sitta uppe till ett varje natt. Dags att sova nu. Men här hemma hos lilla mamma har jag sytt fast den första ovandelen på första kängskon. En kängsko vars rynktråd inte ruttnar innan jag är färdig i vart fall. Men jag har inte sytt på den andra ovandelen, så än har jag inte pustat ut.
Imorgon kommer jag i vart fall inte sy på kängskon i första taget, då ska jag och lilla mamma ut och klättra i förrådet.

Sportlov i Hammarstrand

Jepp, är i nuläget på blixtvisit i min hemby, Hammarstrand i östra Jämtland, med en enda uppgift för ögonen: utgrävning i mammas förråd. Bland mina grejer, där jag varit på jakt efter mina skinn. Jag har sedan jag kom tillbaka till Bäckedal känt att jag behövt dom och därför har jag nu grävt fram dom ur mina personliga tillhörigheter i mammas förråd. Varför jag inte tog dem med till Bäckedal från början är en gåta utan svar. Appropå Bäckedal är det äntligen dags att åka tillbaka till Hantverkshimmelen i morgon.