Mögel!

Ibland är man duktig och städar utrymmen som man aldrig städar annars, som till exempel förrådet, och för några veckor sedan hade jag fått nog av det kaos som just då rådde i vårat förråd inne. Hela lördagen roade vi oss med att tömma förrådet på allt utom det som hörde till min ateljé och sedan stuva in och stuva om det, för att sedan ta ateljélådorna på söndagen. Allt började bra och jag trodde på allvar att vi skulle klara det på en förmiddag. Men i vanlig ordning är ju allt sånt här mycket lättare sagt än gjort, i ordens rätta bemärkelse, för längst in mot väggen, bakom gesällprovet, var det fullt med mögel.

Inget som satt sig på själva gesällprovet, förutom lukt, men däremot i ett annat skolarbete, Fågelbo, som akut fick sprättas loss och klippas upp för att rädda det som räddas kunde. Monteringen, tyget på baksidan och MDF-skivan var bara att slänga, och broderiet fick tvättas så gott det gick. Om jag ska montera om det har jag inte bestämt mig för än, i nuläget känns det ganska bekvämt att slippa besväret med förvaringen. I synnerhet när vi nu kommit fram till att det inte går att förvara stora textila verk i vårat förråd.
Räddningsaktionen gick efter många om och men bra till slut, vad som ska hända med Fågelbo nu är inte bestämt.

Gesällbrev

Mitt gesällprov och examensarbete, "Båtarna".

I våras var det tillslut dags för examensarbete och för mig var det även dags att avlägga gesällprov. Jag valde att inte blogga om det, det var en tung och jobbig period, med mycket stress och prestationsångest. Hela sommaren har förflutit med en lyckad examensutställning på Almgrens sidenväveri och jag har valt att inte tänka så mycket på det här. Men för tre dagar sedan fick jag beskedet: jag kommer att få gesällbrev i broderiyrket med inriktning mot konstbroderi och en liten silvermedalj.

Några steg mot färdighet

Tre meter blivande sjal.

Idag vävde jag ner min damastväv och det första jag gjorde var att lägga den i en ofin hög medan jag städade ur vävstolen. Kanske inte det mest ultimata, men just då vågade jag knappt titta. Anledningen till varför jag är så nervös är för att jag vävt två våder som ska sys ihop på mitten och då är ju mönsterpassningen viktig och därmed också storleken på mönsterformerna. Jag är högst osäker på huruvida jag lyckats med mina mönsterformer och när jag tog ovanstående bild undvek jag att titta närmare på just detta.

Fastnålat foder.

När jag inte vågade titta närmare på min väv, bestämde jag mig för att ta itu med min kvadratmeter istället. Igår klippte jag till bitarna till monteringen, som i det här fallet blir en mjuk montering med kanaler för en upphängningskäpp och idag sydde jag ihop de olika delarna. Jag har varit lite nervös inför det, men det var absolut obefogat, då det gick fort och smärtfritt. Varför tvekade jag? Nu är det i alla fall bara tre saker kvar på detta projekt, jag ska sy fast tyget, sy redningar och skaffa en käpp. I morgon blir dagens projekt att sy fast fodret, samt att rita mönster inför provvävarna i olika damasttekniker som jag snart ska ta itu med.

Jag känner för att börja bli färdig med någonting nu

Dragrustning med trettio drag som jag har till mitt förfogande.

Vävningen flyter på, idag vävde jag till och med mer än vad jag hade tänkt. I morgon har jag tre mönsterrapporter kvar att väva och sedan blir det nerklippning av min sista väv på HV. Just nu känns det inte så vemodigt, det är känslor som jag inte riktigt har tid med, då jag har en klasskamrat som ska väva efter mig och jag enbart fokuserat på att hålla mig till min tidsplan. Helt klar med monteringen blir jag inte förren hon vävt färdigt, då jag tänkt ta effsingarna som fransar till min sjal. Hela härligheten ska färgas mörkröd och i nuläget vet jag inte om jag ska montera eller färga först. Alltid lika spännande.

Damaststjärnor.

Från färgningen av fodret. Från vänster: fel färg och rätt färg.

Sen måste jag ta och börja bli klar med min kvadratmeter, eftersom den ska ställas ut under skolans öppet hus om lite mindre än en månad. I torsdags färgade jag ett oblekt linnetyg som ska bli foder till baksidan, och givetvis lyckades jag färga fel. Det i sin tur betydde ny jättegryta med mer av den kulör som inte var grön, mer salt och soda och ännu en timme till på plattan. Och efter ett oräkneligt antal tvättvatten och en bra stund till på plattan för urkokning samt flera timmar med våtspänning eftersom tyget både hade krympt och växt på fel ställen, så hade jag äntligen mitt fodertyg klart. Nu idag när jag inte vävt, har jag klippt till och nålat alla delarna till min hängmontering. Imorgon ska det sys för min del, när jag vävt klart vill säga.

Ovansidan av nåldynan i molateknik.

Ett annat projekt som jag dammat av är en nåldyna som jag påbörjat i höstas, när vi hade en heldag då vi provade på olika tekniker som skarvsöm, intarsia, mola och underläggssöm. Eftersom det enda jag då inte provat av alla dessa var mola, så valde jag att göra en sak av mitt prov. Men som många andra gånger så har andra mer brådskande projekt kommit i vägen, och detta projekt har blivit förpassat till UFO-stadiet.

Resttygsprojekt.

Inte nog med det så drabbades jag av broderilust under julhelgen när jag satt med rester efter provfärgningar inför examensprovet samt efter kvadratmetern och kände för att göra något som bara kunde vara roligt att ägna sig åt på fritiden. Vad det ska bli vet jag inte än, jag gör det egentligen bara på kul och för att jag kan. Jag (och Börje också till en viss del) har varit inne på dyna, väggtextil och skydd till den del av soffan som numera är sliten och smått söndersutten.

Det är roligt med alla dessa projekt, men nu börjar jag verkligen känna för att få färdigt någonting också. Jag är troligtvis ett levande bevis på att inspiration kommer när man minst har tid för den, det vill säga när man har andra saker för sig, men bara inte kan släppa varken det man har för händerna eller den plötsliga inspirationen man drabbas av ibland.

De senaste månaderna

Under våtspänningen.

Några riktigt stressiga månader har gått sen sist, jag har haft massor att göra både före och efter jul. Sista omnämnda projektet har jag inte hunnit färdigställa, men jag jobbar på det. Senast idag gjorde jag framsteg med min broderimastodont och klippte bort allt överflödigt blått tyg runt om och fållade in kanterna med flätstygn. För första gången såg jag hur det faktiskt kommer att se ut och med andra ord är det första gången som jag faktiskt börjar bli lite nöjd med vad jag åstadkommit med mitt projekt. Nu återstår att färga in linnetyg med vilket jag ska fodra baksidan på arbetet samt sy en kanal för upphängning. Jag börjar på allvar känna för att slutföra det här projektet nu.

Här börjar den se ut som den ska.

Under julmånaderna har jag haft min värsta period, inför examens-perioden. Det innebär att allt ska bestämmas och provas för att examensarbetet ska flyta på så smidigt som möjligt. Det var en stressig period,  jag jobbar ju jättelångsamt med förberedande moment, men nu har jag kommit fram till vad jag ska göra och egentligen så väntar jag bara på att få sätta igång.

Min damastskiss.

Men just nu ägnar jag mig åt vävning för första gången på hela läsåret och denna gång väver vi damast. Ingen vävuppsättning som jag har varit med om har bestått av lika många snören och specialutrustningar som den här, uppsättningen har tagit mer än en vecka och imorgon ska jag äntligen få väva på allvar. För min del är målet en storsjal som vävs i två våder och sys ihop på mitten och som sedan ska färgas röd.

Lite provvävning.

Intensivt

Lövet använde jag som en färgreferens.

Med fokus på mina studier har bloggandet uteblivit, och sedan förra inlägget, har jag hunnit börja på ett nytt projekt, även det ett konstsömnadsprojekt. Denna gång har uppgiften varit en kvadratmeter, och temat varit micro/macro. I början av terminen hade vi en temadag då hala skolan skissade ute i naturen utifrån ovan nämnda tema, och jag kände mig oerhört inspirerad av mossa, eller närmare bestämt det som växte i den. Jag vet såklart inte vad det heter, men det ser ut som trattar som sticker upp ur mossan, nästan som känselspröt och jag gillade dem. När jag sedan satt och skissade inför projektet tog jag intryck av det symmetriska mönstret från kottar, och jag använde mig också av spindelvävens uppbyggnad. Det slutade så här:

Min stora skräck varje gång jag ställs inför ett sånt här projekt är att jag inte kan vara ärlig mot min stil, och risken finns hela tiden att jag tolkar allting bokstavligt, tar en genväg i något abstrakt tänk som jag inte förstår, för att senare sluta i nåt rörigt tjolahej som definitivt inte är jag. Jag har insett, speciellt under det senaste året, att jag inte kan vara abstrakt utan att vara konkret i grunden, samt att jag omedvetet strävar efter symmetri och ordning eftersom jag är i stort behov av det i mitt liv i övrigt. Det är nog vad som hände mig i det här projektet.

Två av sammanlagt sju färgbad.

Alla bitar utom en på våtspänning.

Men trots att nu formgivningen gick så bra, så var jag i vanlig ordning väldigt trögstartad, eftersom jag är så fruktansvärt kinkig med färger. Faran med en allt för fin blyertsskiss är just det att det inte blir bra när man färglägger. Men efter vecka ett in i projektet hade jag valt färgställningen och vecka två gick åt till färgning. Jag har nog aldrig haft så ont i tummarna som efter den färgningsveckan, alla tyger ska ju läggas i spänn medan de torkar. Vecka tre kom jag äntligen igång med själva arbetet, och vecka fyra har jag helt enkelt bara sytt, för att givetvis inte hinna klart i tid. Men jag vet att min lärare väntar på färdigheten, både på detta projekt och förra projektet, så jag kämpar för att dessa projekt inte ska hamna i ett UFO-skrymsle.

Bakgrunden tar form.

"Trattarna" sys på. Jag har i skrivande stund sex stycken kvar.

I mitten ska den här stjärnan in.

Så när jag inte skriver om vad jag planerar att göra för examensarbete eller om Karin Larssons konstnärsskap, eller för den delen lär mig lägga upp tre olika sorters budgetar samt bokföring, så ägnas tiden till detta. Efter nästa vecka hoppas jag att allt lugnat ner sig lite, men det tror jag knappast, med tanke på att det snart är jul efter det.

Chockerande tomhet

Fågelbo.

Varje gång som jag har färdigställt ett riktigt stort projekt brukar luften gå ur mig helt och jag känner någon slags tomhet som lägger sig över mig. De senaste dagarna har varit precis så, och inte minst med tanke på hur intensivt det här projektet har varit. För en månad sedan var skissen inte färdig en gång, och nu hänger mastodonten på väggen ovanför min säng. Jag tror att känslan jag försöker beskriva kan jämföras med något slags chocktillstånd.

Så idag var det dags att få hem verket också, jag hade bestämt mig för att besöka Liljevalchs vernissage för Ser du löven för alla träd?, och  tänkte att om det inte regnar när jag ska gå hem, så ska jag förbi skolan och hämta den. Givetvis hade jag tur med vädret, så jag och Fågelbo har både promenerat, åkt färja, buss och pendeltåg tillsammans. Och det var inte så hemskt som jag först förutspått, tvärtom så var det riktigt trevligt. På Södra station började jag till och med diskutera mitt broderi med en äldre herre, som påstod att han både kunde sy, väva och spinna. På pendeltåget hem så funderade jag på om jag kanske skulle ta med Fågelbo på fler resor för att knyta kontakter, ungefär som att använda sig av hundtricket.

Lite avkopplande hexagonbroderi.

Nu börjar i varje fall chocken efter Fågelbo att släppa, och jag har börjat återgå till mitt normala handarbetslunk, i alla fall tills jag startat mina sommarprojekt då skolan har slutat. Tills dess kopplar jag av med en hexagon till lapptäcksmastodonten.

Final

Fågelbo.

I torsdags synkade jag med tidsplanen och blev helt färdig med broderiet. Inte så tokigt, jag var lite orolig för en vecka sedan. Men nu är fodret på plats och hänganordningen med, så då är den färdig. Det enda som inte är färdigt är min rapport om projektet, men det händer väll innan veckan är slut. Just nu är jag för trött för att veta om jag är nöjd eller inte, faktum är att jag mest är trött och jävligt sugen på att brodera samtidigt. Ingen bra kombo.
Men så snart skolan är över väntar nya projekt, snart startar jag med lite formgivning inför min frivilliga sommaruppgift, samt en annan idé jag gått omkring med ett tag, båda broderirelaterade, och jag är rätt så pepp inför båda mina kommande projekt. Inget måste, bara roligt.

Fodret förbereds.

Fodret har nålats fast på baksidan.

För att sy fast fodret har jag använt en böjd nål och sytt med smygsöm.

Fastsytt foder.

Hänganordningen är två öglekrokar med en dubbel ståltråd.

Först nu inser jag hur mycket jag hunnit med

Precis som jag lovat min handledare i det här projektet så hann jag färdig med broderiet idag. Efter att vi sedan provat att stifta fast broderiet, så kom vi fram till att en våtspänning var onödig, så där sparade jag in en hel del tid, som kunde ägnas åt monteringen i stället. Den hann jag förövrigt längre med än jag först vågat hoppas på, vilket självklart var oerhört lugnande för min skull. Hittills så håller tidsplanen, i alla fall om jag hinner färdigt i morgon.

Baksidan var helt okej.

Det är egentligen inte förren nu som jag fattat hur mycket jag egentligen har hunnit med den senaste en och en halva vecka som gått sedan jag började broderiet, och i ärlighetens namn blev jag lite matt när jag insåg att jag faktiskt gjorde det. Jag törs inte riktigt säga vad jag tycker än, jag har varit lite missnöjd hela tiden. Men jag har bestämt mig för att bli klar med monteringen innan jag ger ett utlåtande om resultatet.

MDF-skivan klädd med lakansväv.

Broderiet stiftas fast.

Efter häftpistolen.

Slutet är nära!

I morgon närmare bestämt, då har jag lovat min handledare att broderiet ska vara färdigt, och såvida inte pendeltåget får för sig att ha elfel på bron mellan Årstaberg och Söder hela dagen, så borde det inte vara några problem.

Idag har jag ägnat mig åt min kära mastodont, och jag pendlar mellan att älska det och tycka att det ser förjävligt ut. Allt är som vanligt med andra ord.

En sak som däremot inte är som vanligt är att handlederna börjar kännas lite orkeslösa, vilket givetvis inte känns så jättebra. Kan man brodera för mycket? Hoppas inte det.

Broderimaran fortsätter

Fyra små ägg.

Senaste veckan har varit den intensivaste på länge, och broderiet växer på i samma intensiva takt, blandat med en lika intensiv jakt på en MDF-skiva att montera mastodonten på. Idag fick jag äntligen napp bakom skolan, hos Linhult & Jonsdotter där jag hittade den perfekta skivan för mitt broderi, utskuren i en datastyrd såg. Kraven på skivan var främst att den inte skulle vara för tung, eftersom broderiet skulle hänga på väggen, och de hade en MDF som var 6 mm. Hade det inte blåst så mycket, hade jag och skivan förmodligen skuttat fram till skolan. Nedan följer en bildkavalkad över hur projektet artat sig den senaste veckan.

Precis halvvägs.

Arkeologisk utgrävning.

I lördags.

Och i söndags.

I förmiddags.

När jag gick hem.

Den hett eftertraktade MDF-skivan, dagens stora glädjeämne.

Tulip of doom

Nålknäckartulpanen.

Den kanske ser rätt oskyldig ut, men just i den här tulpanen bröt av nålen för mig. Det har faktiskt aldrig hänt mig förut att jag brutit av en nål i ett broderi förut, så jag blev väldigt överaskad. Tur att det inte är nålransonering som råder.

Före detta broderinål.

Annars har det varit ännu en dag med broderimaraton, som resulterat denna lilla tulpan och två solfjädersblommor. Egentligen hade jag tänkt hinna ännu längre, men vid kvart i nio sa min ork och hunger i från, jag är ju trots allt ingen maskin. Målet för morgondagen är att hinna så pass långt att jag måste spänna om tyget. Dessutom ser det ut som att jag ska besöka en brädgård också, på jakt efter en lämplig träskiva att montera mitt broderi på.

Broderimara

I fredagskväll satte jag första stygnet och det blev början till en turkos hjärttulpan.

Efter en intensiv vecka med färgval, färgning, felfärgning, omfärgning och onödig färgning, så fick jag i fredags äntligen spänna upp mitt bottentyg i ram och börja brodera. Bottenfärgen blev mörkröd tillslut, på grått kläde, och jag fullkomligt älskar att brodera på det. Man kan ju brodera med rött och det syns fortfarande. Men det har sina baksidor att ha ett projekt som man längtar efter och inte vill gå hem i från, tyvärr måste man ju sova också. Men att ha ett sånt här projekt är som att läsa en spännande bok, svårt att lägga i från sig, faktum är att jag längtar redan till skolan och morgondagen.

Arbete med applikation av sammanlagt trettioåtta stycken yllehjärtan.

Nästan färdig hjärttulpan.

Färdig hjärttulpan.

Inspirerat av påsöm broderade jag den här blomman.

Mera påsömsinspiration.

Morgondagens att göra - lista.