Nu sitter bandet fast!

När jag gick hem igår var jag lite orolig för att den här detaljen inte skulle bli särskilt bra. När jag nålat fast det, var det bubbligt, en effekt jag inte var ute efter denna gång. Men på något magiskt sätt lade det sig till rätta när jag väl sytt ner det, och så var den stormen över för tillfället.

Även signaturen kom på plats idag.

Jag har dessvärre inte hittat något nytt band till min trasmatta än, men det blir nog verkligen ett senare projekt just nu. När flossan är färdig, ska jag ta tag i den, innan den blir omvandlad till ett UFO.

En flätas gämställe

Trasmattan med fel band.

Allt jag har gjort idag har kretsat kring flätor och band, lämpligt nog då min flossa är inspirerad av detta. Dagen började på Mattsons band på Kungsgatan, med ett lyckat köp och ett misslyckat köp. Mitt mål var att köpa band till båda mina mattor, på flossan ska den skydda och dölja de inflätade och nersydda varptrådarna på baksidan, och det var det lyckade köpet. Sen skulle jag hitta ett band att kanta min trasmatta med, ett band som kommer att synas i båda ändar av mattan, och eftersom jag var lite lätt stressad och ville till skolan för att fortsätta med flossan, blev det såklart fel. Bandet passar till mattan, men jag tycker att det framhäver fel färg. Nåväl, att bandet till flossan blev bra var viktigare, trasmattan tar jag hand om när flossan är färdig. Det betyder med andra ord: ett nytt band, en ny färg.

Under bandet ser det ut så här.

En annan band/flätarelaterad erfarenhet jag dragit lärdom av idag är hur man gör om man mot förmodan inte vill att flätan eller bandet ska synas. Det handlar givetvis om flossan, och den obligatoriska lösa fläta som blir efter de orientaliska flätorna. Det är inte så ofta som jag vill gömma en fläta eller dölja ett band, efter mitt första år på Bäckedal blev jag kär i dem! Men idag var ett sådant sällsynt tillfälle, Jag ville inte ha något som hängde löst på min matta, i alla fall inte den här gången, inte till den här formgivningen.

Flätans gömställe.

Det gick till så att flätan veks upp på baksidan av mattan, kastades fast och doldes av bandet jag sydde på sedan. Och jag blev rätt nöjd med tanken på att man kan välja om den ska synas eller inte.
När detta var färdigt och jag gjort mitt för idag, greps jag av monteringsdjävulen, och en väldigt otålig sådan. Jag kunde helt enkelt inte vänta med att se hur det skulle se ut med banden på rätsidan, så innan jag gick hem satte jag modigt saxen i bandet, och nålade fast allt utom signaturen. I morgon ska allt sys på, och sedan väntar lite trimmning och dammsugning.

10 cm om dagen

Mattan i sitt nuvarande tillstånd.

Idag gjorde jag upp en tidsplan över mattprojektet, som ju har verkat vara ett hopeless case för min del ett tag nu, på grund av den sena garnleveransen. Men idag kläckte jag som sagt en intelligent idé, att väva tio centimeter om dagen. Det betyder, att eftersom min väv är en meter lång, borde det ta tio dagar. Det i sin tur skulle betyda att jag blir tillräckligt klar i tid till redovisningen. Bra, på sätt och vis, men jag hatar tidspress.
Just idag hade jag bara möjlighet att väva på eftermiddagen och kvällen, men trots det har jag kunnat hålla mitt mål om tio centimeter. Och idag kom jag fram till det röda mönstret, och kunde äntligen se hur det kommer att se ut. Om man stryker med handen på mattan kan man känna konturerna, och det var precis vad jag ville, då det röda har en lite högre nivå. Det börjar bli spännande nu, jag känner mig lite som ett barn på julafton. Jag vill ju veta hur det här fortsätter, det finns något oerhört tillfredsställande i att bygga ett mönster.

Givetvis var jag helt enkelt tvungen att prova med bandet också medan jag kan.

I en rasande fart

Sedan förra veckan har allting plötsligt gått jättefort. I torsdags och fredags var jag sjukskriven, och helgen gick åt till vila och återhämtning. I går när jag kom till skolan, hade mitt hett efterlängtade garn äntligen kommit! Gissa vem som sprang raka vägen ner till färgeriet. Där gick allting så fort att jag inte hann med att ta några bilder.

Provväningen. Här provar jag att väva flossa i två nivåer, med olika höjd på de röda fälten.

Tills idag hade jag dessutom lyckats med att få mitt garn torrt, vilket innebar nystning (1,7 kg sammanlagt) och provvävning. Provvävningen gick också väldigt fort, förklaringen till detta är att jag haft hela två veckor på mig bara att i tanken föreställa mig hur jag ska gå till väga och hur det ska se ut. Eftersom nu provvävningen gick så över förväntan fort, så har jag nu på eftermiddagen och kvällen har jag satt igång med Mattan. Alltså den riktiga, slutliga Mattan.

De tre första raderna flossa, och den oflossade delen för bandet.

Inprovning av bandet.

Jag har hunnit väva ca. 10 cm nu, vilket väll får anses vara bra, eftersom tekniken jag har valt, flossa, tar mycket tid. Givetvis kan min snabbhet i detta skede förklaras med att jag bara har använt mig av en enda färg till alla raderna, samt att jag vävt en oflossad yta för halva mitt band.

I morgon blir det fortsatt vävmaraton, förhoppningen är att ha hunnit fram till mönstret innan dagen är slut.

Dagens avklarade jobb.

Min bandade text

Del ett av bandet...

Idag vävde jag färdigt bandet till min matta, och därmed kan jag säga att ca. 150 cm ångest tog slut idag. Hela tiden har jag varit nojig över olika saker, antingen att bandet ska bli för kort, för smalt, att bokstäverna ska bli oläsliga, att orden ska hamna osymmetriskt på bandet, osv, osv, osv, i vanlig ordning. Jag är förmodligen den mest nojiga banväverskan on earth, men idag kom jag fram till att jag med min ringrostiga förmåga kanske inte kunde göra så mycket bättre utan någon som helst provväv. Lite för smala tycker jag, men jag vill helst inte komma med någon slutsats förren jag har sytt fast dem på min matta.

...och del två av bandet.

Dessutom fick jag en snilleblixt när jag såg att det skulle bli en hel del varp över. Jag som har blivit lite snål på garn och tyg de senaste åren, och kom på att jag skulle väva en signatur till min matta att sy fast på baksidan när den är färdig.

Min signatur med årtal.

Snart blir jag göralös igen

Bandet i banvävstolen.

Eftersom mitt restade garn förblir restat även denna vecka, och jag för längesedan börjat se slutet på bandet som  ska bilda en bård på min matta, kommer jag i morgon att bli arbetslös igen. Kanske lika bra, då jag ska vara borta torsdag och fredag. En trevlig nyhet idag har jag fått i alla fall, skolan har mirakulöst nog hittat en återförsäljare av samma garn och beställt så att det ska räckt till alla som behöver. Det kommer antingen på torsdag eller fredag (såklart!), så på måndag när jag återvänt ska jag färga igen. Så förhoppningen är att komma igång med vävningen nästa vecka, det är vad jag vill i alla fall. Det kliar i mina fingrar nu.

Näst sista ordet.

Självstudievecka

En vecka helt (eller nästan) utan lärare, har förflutit, och mycket och lite har hänt på en och samma gång. Givetvis har nästan ingenting gått enligt min ambitiösa planering.

Det gråa garn jag färgade.

Veckan började bra i alla fall, i färgeriet av alla ställen. I måndags var jag väll förberedd med sammanlagt 900 g garn och noggranna och av mig kontrollerade uträkningar. Och allt gick faktiskt hur bra som helst, garnerna bytte snällt färg från grått och vitt till krapprött, mörk rostorange och rött. Jag hann färga allt innan eftermiddagen, vilket var lite för bra flyt uppenbarligen.

Grått garn som blir rostorange.

Grått garn som blir krapprött.

Vitt garn som blir rött.

Alla mina fina garner (de röda endast) som hänger på tork.

Det var nämligen inte allt garn som jag skulle färga. Jag behöver ytterligare 1200 g garn för att kunna väva min flossamatta, och just det garnet är typ förevigt restnoterat! Företaget som säljer garnerna vet med andra ord inte när de får in det igen, och det i sin tur betyder för mig panik.

När det gått några år sedan sist är man lite ringrostig.

Men i förrgår kände jag ändå att jag måste göra något relaterat till mattprojektet, så jag började baklänges med att väva det band som jag ska montera på min matta när den är färdig (om jag får mitt garn), och då fick jag chansen att lära mig något nytt. Jag fick utav en av mina lärare en liten snabblektion i hur man trär en bandvävstol, vilket ju var en rätt så okomplicerad historia. Komma igång med bandet gick det med efter ett tag, när jag plötsligt kom i håg hur man gjorde nu igen. Tekniken är ett band med ett plockat mönster, och mönstret i det här fallet är ett budskap jag vill framföra med min matta.

Det felaktiga budskapet som blev när jag inte hann väva färdigt ordet "fanns".

Och nu ser ordet "förr" inte längre ut som "porr" (hoppas jag), men när jag slutade för dagen kunde sista ordet ändå misstolkas lite, vilket inte var min mening. Men en sak kan jag lova, och det är att trots min panik över ett restnoterat garn så ska min matta inte bära omkring på ett band med svordomar. Fortsättning följer...

När tråden tar slut

Tråden tog slut, och förskinnet har återvänt till nedersta byrålådan igen. Men jag hann i varje fall sy fast dekorationen och knytbanden.

Tioskaftad dräll.

I stället tog jag itu med lite skolarbete, när vi hade teknikveckor valde jag att lägga till lite extra varp, så att jag kunde prova lite avslutningar. Och det tar tid. Mycket tid. Jag gjorde klart fyrflätor med hoptagning på den tioskaftade drällen, för att sedan övergå till fyrflätor med snoning på sålldrällsprovet. Just det där med snoning har visat sig vara en större vetenskap än jag först trodde, lägger man all snoning åt samma håll vill allting vrida sig till exempel. När jag till slut kommit fram till ett bra sätt insåg jag att det var en riktigt bra idé att ta till lite extra varp. Men jag längtar efter att få göra nåt nytt igen, och just nu är jag sjukligt sugen på yllebroderi.

Sålldräll.

Lat söndag, eller?

När jag tänker efter har jag nog inte varit så lat. Jag har gjort Börjes födelsedagspresent, och dessutom slutfört ett fånigt litet projekt, en fläta, som jag började på förra året. Den fick bli en pytteliten skål. Så trots att jag inte lämnat min lägenhet idag, kanske jag inte kan räknas som lat.
Morgondagen lär bli allt annat än lat, imorgon ska vi ha form och formgivning hela dagen. Då ska jag förhoppningsvis få ner min ide på papper. Det ser jag verkligen framemot.