tisdag 30 november 2010

En nästan färdig gök


Jag bestämde mig redan igår för att göken skulle bli färdig idag. Förmodligen eftersom jag avskyr att brodera med svart, vitt och grått garn. Imorgon ska jag sy de sista stygnen, och sen ska jag färgknarka! Detta eftersom jag ska börja brodera på mina sju sorters blommor, så kan jag drömma om den jag ska gifta mig med sen...

måndag 29 november 2010

Jag trodde aldrig att jag skulle brodera...

Det ser mer ut som något betydligt ondskefullare än en gök för tillfället.

... en gök. Faktiskt. Varför skulle jag brodera en gök, jag har aldrig sett en i hela mitt liv, och jag gillar inte att de lägger sina ägg i andras bon. Men under formlektionen i torsdags då vi skulle rita fåglar till det tredje konstsömnadsprojektet, fastnade jag för den teckning jag gjort av en gök. Samtidigt hade jag hittat en ramsa från Hede, som var följande: Göken grå - hur många år ska jag ogift gå? Sen skulle antalet "koko" vara svaret. Därför fick det bli en gök av alla fåglar, och den kommer att sitta på en "ungmökudde". I Jämtland har ju traditionen med brudkuddar funnits, och en sån vill jag hemskt gärna göra en dag. Men eftersom jag i nuläget inte ens är förlovad, känns det inte riktigt aktuellt. Så därför får det bli en ungmökudde. Just nu hoppas jag bara att den blir klar i tid.

söndag 28 november 2010

Man kan ju bli sjuk!

För mycket inspiration är inte så bra. Idag har jag googlat på jämtländska brudkuddar, inför nästa konstsömnadsprojekt som börjar i morgon, och allt jag ser är färg, stygn och former som jag känner instinktivt att jag vill ha med, och jag vill göra ALLT jag ser. Det är så lätt att glömma att det inte bara är en person som gjort alla jämtländska brudkuddar, en klen tröst när jag nu är så, att det är ETT broderi jag ska göra, och jag kan inte klämma in allt jag vill ha på ett enda. Dags att välja ut med andra ord.

Är Begränsningen Horror vacui-Marias bästa vän? Kanske.

måndag 22 november 2010

Hitte-på-Halland


Jag tror man fortfarande kan urskilja att detta är Hallandssöm, men jag har redan börjat flippan ur. Det händer varje gång som jag broderar något. Det växer vidare trots att konstsömnadsdagarna för det här broderiet för längesedan är över. Det känns bra, när det nya vävprojektet plockat fram Prestations-Maria, min värsta och bästa vän.
Jag har en idé, men jag tycker att det är viktigt att jag har en finurlig tanke bakom min idé, något slags tema. Jag tycker förvisso att jag har både och. Men temat som jag har kommit på känns utarmat, den stora skräcken är att någon redan gjort det jag tänkt. Idéprestationsångest tror jag att mitt tillstånd kallas.

tisdag 16 november 2010

Beslutsångest variant allvarligt


Att sy på bottenplattan på min sittpuff var inte svårt alls. Och tur var det, för nu har jag ett allvarligt problem. Jag är inte helt säker på att det ska vara någon sittpuff längre! För det första är den långa biten för bred, lösningen då är helt enkelt att vika ner den till hälften. Men för det andra lät jag och min lärare fantasin flöda och det dök upp nya lika bra idéer. Vad sägs om en sittpåse, eller en lövgrop till förvaring kanske? Min senaste fundering är att kanske kombinera några lösningar, så att "puffen" kan användas till flera saker, men min erfarenhet av multitools är att de är mindre hållbara och det vill jag gärna undvika om jag kan.

Sittpåse?


Lövgrop?


Förvaring och rund matta?


Eller kanske ursprungsidén?

måndag 15 november 2010

Superflow!

Puffens nuvarande form.

Jag brukar alltid göra upp små mål för dagen, typ "såhär långt ska jag hinna" eller "det här momentet ska jag göra klart innan jag går hem". Mitt mål för dagen var att fålla kanterna på den längsta biten av min väv, jag behövde lite expertråd från ateljén på skolan som jag trodde skulle dröja lite. Vilket det såklart inte gjorde, efter mitt möte med den trevliga och inspirerande experten var jag igång igen, och sydde ihop den längsta bitens kortsidor till en cirkel. Och efter att jag knutit fast bottencirkeln insåg jag att jag hunnit långt nog för att behöva expertråd igen. Nästa steg blir att sy fast bottenbiten, och sen ska jag göra "innerpuffen". Chansen för att bli färdig är kanske inte mikroskopisk, men liten nog för att jag inte ska hoppas för mycket.

Jag fick en idé om att använde den på den här viset som färgterapi.


Smygstygn kallas det jag sytt här.


På rätsidan samma ställe som sömmen.


Jag har inte hunnit sy fast bottenbiten än, men för att hålla den på plats har jag gjort några knutar.

söndag 14 november 2010

Helgarbete


Först hade jag storslagna planer på att åka till skolan och arbeta hela helgen. Men jag ångrade mig och tog med det mest krävande arbetet hem istället, vilket var mycket bättre. Här hemma har jag arbetat med att fästa alla trådar på min andra rundel, ett arbete som tog praktiskt taget hela lördagens eftermiddag. Men det är otroligt tillfredställande att få alla dessa trådar fästa, det blir så prydligt bara man är noggrann.



Givetvis var inte det det enda arbetet jag hade med mig hem över helgen, jag har också arbetat på mitt allra första bygdebroderi ever. Visst har jag broderat förut, och använt mig av stygnen, men jag har aldrig kunnat ställa alla dumma frågor, och bygdebroderier har jag ända fram tills nu kännt mig hämmad av. Jag har tyckt att det funnits för mycket "regler" om stygn, färger och utseende. Men det har jag beslutat mig för att släppa, så nu ska jag enbart brodera de med de stygn och färger jag tycker om. Jag tycker att det är så fruktansvärt fånigt med regler när tanken är att det ska vara kreativt. Så hädanefter hoppas jag kunna lära mig fler bygdebroderier på samma frigjorda vis.

torsdag 11 november 2010

Livet är en fäst(ning)


Före.

Om livet är textil är det defenitivt så, förutom att broderi är fullt av fästningar, så är mitt senaste vävprojekt det utan tvekan. Det tog en hel eftermiddag att fästa alla trådarna, och jag har en likadan bit som ska fästas på samma sätt. Men jag tycker ändå att det finns något tillfredställande i att fästa trådar, jag tycker om det!



För att fästa alla vartrådarna använde jag mig av en grov stoppnål.


Varptråden drog jag upp genom kanten på väven.


Fäst varptråd.


Sedan klipps den av.


Efter.

tisdag 9 november 2010

Utlagda

Ovandelen till puffen, den här biten är jag mest nöjd med.

Äntligen tog jag ner min väv idag, och för första gången fick jag se mina tre sittpuffdelar utlagda. Det är svårt att föreställa sig hur det ska kommer att se ut när man väver, man ser ju bara 20 cm åt gången. Och hittills liknar det löv, i alla fall lite grann. Sen gav baksidan av slarvtjällsvävarna mig lite inspiration, till en prickig trasmatta. Men jag antar att det inte lär bli några fler trasvävar på ett tag, i morgon börjar nästa konstsömnadsprojekt med bygdebroderier, och snart ska jag väva ett beklädnadstyg. Det vill säga, en massa annat kul att se framemot på HV.

Underdelen, grön- och brunrandig.


Den långa biten att ha runt om. Partiet längst fram är jag mest nöjd med här.


Baksidan.



Närbild på baksidan, det kan bli en egen väv.

måndag 8 november 2010

Jag hade egentligen inte planerat det...


... men jag vävde färdigt hela den sista biten idag. Som sagt hade jag inte tänkt bli färdig ikväll, utan även att ägna hela i morgon kväll också åt vävningen, men jag måste ha kommit in i mitt berömda flow eller något. Men kvällsarbete är inte alltid bra arbete, jag är inte riktigt nöjd, eftersom jag hade problem med att få plasten att stanna kvar blev det lite si och så med kanterna. Men nu har jag uppnåt veckans stora mål, imorgon ska jag äntligen ta tag i monteringen, vilket förmodligen blir ett minst lika stort äventyr som själva vävningen.

fredag 5 november 2010

Första cirkeln är sluten


Efter en och en halv dag är min första cirkel färdig. Ovanligt fort kanske, med tanke på att jag aldrig vävt med inplock på det här sättet förut, det är knappt att jag vävt med inplock överhuvudtaget, det mesta som jag har vetat har jag vetat teoretiskt. Nästa cirkel kanske går ännu fortare, eftersom jag slipper göra slarvtjäll då.



Lite orolig är jag dock för att den ska anta en annan form när jag tar ner den, allting ser annorlunda ut i vävstolen. Men från vissa vinklar blir den rund, så jag hoppas fortfarande.

Lite synd att jag ínte kommer att se baksidan nåt mera efter monteringen, den var nästan lika snygg.

torsdag 4 november 2010

Cirkeln

Runt om väven har jag stödtrasor, som ska tas bort vid monteringen.

Det gick, jag det visste väll redan från början egentligen, fast jag aldrig gjort det själv förut. Jag har börjat lyckas med min cirkel, som ska bli toppbiten på min sittpuff, och det går långsamt. Det är ett evigt plockande, men jag älskar det! Jag önskar bara att jag hade mera tid, så hade jag älskat det ännu mer. Om en vecka ska det vara färdigvävt, och om ytterliggare en vecka ska det vara monterat (panik!).

Under väven har jag monterat en plastmall, där jag har ritat ut cirkeln som jag väver.

onsdag 3 november 2010

Tillbaka i vävstolen


Efter att har färgat och tvättat och torkat och rivit och sytt och nystat, så fick jag äntligen fortsätta med väven idag. Att säga att det går fort är väll en överdrift, men idag vävde jag 50 cm, och blev klar med första biten på min väv. I morgon väntar dock en utmaning för mig, jag ska nämligen väva en cirkelformad bit. För det projektet kommer jag att behöva en mall, vilket blir det första att göra i morgon när jag kommer till skolan.

måndag 1 november 2010

Tillbaka till färgeriet

I maskinen.

Att arbeta med mattrasor är roligt och inspirerande, men det finns en otroligt stor nackdel: Det går inte att riktigt beräkna hur mycket som kommer att gå åt, ett faktum som idag skickade mig tillbaka till färgeriet. Som tur var fick jag färga i tvättmaskinen igen, annars hade det blivit både tungt och tröstlöst. Det blev brunt denna gång, och nu fick jag en annan brun nyans än förra gången, trots att det var samma procent. Men det blev en vacker chokladbrun i alla fall, och det är jag mycket glad för. Men jag var lite orolig, eftersom det såg så mörkt ut i maskinen.


Resultatet.


Före soda.

Samtidigt färgade jag guldgult i en gryta, som först såg apelsinorange ut. Men sen fick jag erfara vad lite soda kan göra för underverk. Det blev en otroligt stark färg, trots att jag bara hade 1% färgämne. Det beror på att färgpulvret var starkare, 150%, och trots att jag tog mindre än vad man vanligtvis gör av vanliga färgpulver så blev det en så stark färg att jag trodde att jag räknat fel.


Efter soda


Men båda mina färgningar har gått bra idag, imorgon ska jag koka ur den gula, vilket kan göära färgen en aning svagare. Sen ska jag också färga grönt.