Oväntat tillskott i min framtida maskinpark

I fredags tog första projektperioeden på HV slut, dock inte arbetet med kudden, som jag tänker få färdig snart. Här följer en liten bildkavalkad över veckans händelseförlopp.

I veckan har jag sytt intarsia, här en hjärttulpan innan läggsömmen.

 Hjärttulpanen med läggsömmen.

Efter att allt broderi var klart, var det dags för våtspänning nummer två, och denna gång gjorde jag en rund våtspänning för första gången. Det löste min handledare med att jag klippte ut arbetets önskade form och storlek i ett papper.

Denna lade jag sedan under den fuktade duken som mall att stifta fast arbetet mot.

Den här gången hade jag avigsidan upp, och det beror helt enkelt på sömsmånerna i skarvsömmen.

Den sista delen som ska sys på, en ram i skarvsöm.

I helgen har jag dock haft en liten paus från detta projekt, jag har passat på att hälsa på Börje i Brevens bruk, och tillsammans har vi farit runt på diverse loppisar i jakt på tekoppar, vilket vi inte kunde hitta överhuvudtaget. I stället kom vi hem med något helt annat, nämligen en trampsymaskin av märket Singer, som vi helt enkelt inte kunde motstå, av textila och för Börjes del även av mekaniska skäl. Jag längtar tills jag får prova ett sömnadsprojekt på denna goding.

Framsidan, med alla vackra dekorer som hör en gammal Singer till.

Vackra dekorer även på baskidan.

Detalj från baksidan.

Där tråden ska sitta.

Min dekorationssjuka blev definitivt tillfredsställd av den här detaljen.

Detalj från sidan.

Lanolinbalsam för textilsjälen

Efter en stressig påsklovsvecka var det dags för årets praktik. För min del innebar det en panikdag hemma innan jag skulle resa, den enda dagen jag faktiskt var hemma under mitt påsklov, då jag både skulle städa, packa, skriva en projektplan till enskilda projektet och allmänt vara nojig för resan jag skulle göra förra söndagen.

Färgad ull i på väg in i torkskåpet.

Jag hade nämligen fått min praktikplats i Dala Floda, på Wålstedts textilverkstad, en plats jag blev ordentligt nyfiken på förra våren när hela HV - skola åkte dit på studiebesök. Och det visade sig vara en av de bästa praktikplatserna jag haft hittills.

Ull som ska plysas.

Jag har både fått se så gott som alla delar av den praktiska verksamheten, samt fått delta i arbetet i spinneriet. Jag fick prova på många av de förberedande momenten som att sortera ull, blanda ull, packa ull och väga ull. Jag har sett hur en ulltvätt gått till, jag har fått ta upp ullen ur tvättvattnet, centrifugerat, och lagt på tork.

Plysmaskinen från framsidan.

Nästa del i processen från ull till garn var plysningen, ännu en syssla jag fick prova på. Det innebar att den torkade ullen spreds ut på golvet, och en blandning som innehöll spinnolja fördelades jämt över ullen. Därefter blandades allting om för att ytterliggare sprida spinnoljan, och sedan matades ullen i ett jämntjockt lager in i plysmaskinen, där den passerade diverse valsar med vassa knivaktiga föremål på, för att sedan hamna i ett utrymme bakom maskinen. Därinne väntade ett fantastiskt sockervaddsfluff av ull, som packades i plastsäckar för att inte spinnoljan skulle avdunsta.

På andra sidan maskinen lades den plysade ullen. Sedan väger maskinen upp lite ull i taget, som sedan matas in i kardverket.

Första kardverket.

Här har ullen passerat första kardverket, och blivit till ett smalt kardflor som ringlas ut till ett nytt lager som sedan går genom ännu ett kardverk.

Därefter lades sockervaddsfluffet i kardmaskinen. Där passerade ullen först ett kardverk, och blev till en smal matta av kardflor som ringlades i ett jämntjockt lager, för att sedan passera ännu ett kardverk innan det blev till ett förgarn.

Andra kardverket.

Slutligen har det blivit ett förgarn.

Rullar med förgarn i spinnmaskinen.

På andra sidan spinnmaskinen, där förgarnet blivit till en tråd.

Förgarnet togs sedan till spinnmaskinen, som sedan spanns till en tråd. Konerna med med trådarna togs sedan till tvinnmaskinen, där de spanns ihop till tvåtrådigt garn. Efter det skulle garnet vila på konerna över natten, innan de hasplades upp till härvor. Just hasplingen var en av mina huvudsakliga uppgifter, och personligen tyckte jag att det var den ultimata uppgiften, dels eftersom jag av någon konstig anledning gillar monotona arbetsuppgifter, och sen att jag hade garn över allt vart jag än vände sig. Bakom mig var förgarnet som spanns till tråd, till höger och ovanför mitt huvud passerade tråden vidare in i tvinnmaskinen som jag hade på min vänstra sida, och framför mig fanns haspeln. Aldrig någonsin har jag känt mig så omringad av garn någon gång. Underbart för en textilare som jag!

Vid hasplingen hade jag det här på min högra sida...

...och ovanför mitt huvud passerade trådarna...

...och på min västra sida blev de tvinnades trådarna till ett garn.

Haspeln.

Färgningsmaskinen.

Efter hasplingen tvättades garnet rent från spinnoljan, och sedan följde färgningen. Färgningen skedde i en cylinderformad maskin, som styrdes av en dator som skötte både temperatur och höll reda på färgningstiden. Garnet och ullen stoppades i en cylinderformad trumma som sänktes ner i färgbadet. I den fanns ett rör med många hål i, genom vilken färgbadet kunde pumpas igenom. Jag fick delta i färgningen, jag fick blanda till färgen, väga upp material och packa garn och ull i trumman inför färgningen.

Kroken man snodde ihop härvorna på, cykelkedjan sägs ska komma från Dalarnas första cykel. Härvorna i baljan snodde jag ihop under fredagseftermiddagen.

När sedan garnet tvättats ur och torkat efter färgningen, fanns det en speciell krok i en vägg där man kunde sno ihop härvorna. Kroken var kopplad till en pedal med en cykelkedja, och för att sno ihop en härva så hakade man fast den i kroken, vred den två gånger med handen, tryckte ner pedalen, och snodde ihop härvan. Hur roligt som helst, och inte minst smidigt då det finns många härvor att sno ihop.

När jag började öppna min Kånken.

Givetvis kan en textilare som jag inte passera en sådan här plats utan att få med mig lite mer bagage hem, och jag hade ju en hel vecka på mig att komma underfund med vad jag ville ha. Jag uppskattade att jag sammanlagt fick med mig 2,4 kg garn med mig hem, vilket utökade min packning avsevärt. Efter lite ompackningar och envishet, så utmanade jag min Kånken på packningsduell. Alltihop gick faktiskt ner, utom en härva som jag tog i lilla facket. Och då fick jag ändå plats med ett kollegieblock, en pennskrin, ett skissblock i A5 - format, en bok och en mobilladdare utöver garnet.

Ta da!

När jag radade upp det här på golvet kände jag mig riktigt nöjd med mig själv och min förmåga att packa smart.

När jag kom hem igår så kunde jag såklart inte hålla mig från att prova ett av garnerna. Så jag började nästan genast efter att ha kommit hem sticka på en kofta i Vålberggarnet Höströnn, som jag blivit extra förtjust i. Om inte annat så det blir ett bra projekt att varva skolarbetet med i veckan, då jag ska återse bilväven som jag inte var så nöjd med sist jag såg den. I morgon blir det nog lite diskussioner med min lärare om vad som bör göras. Men efter en vecka i ullhimmelen på Wålstedts textilverkstad, där både själen och händerna blivit smorda med lanolin, så går jag till skolan med nya, friska och inspirerade tag i morgon.

En begynnande kofta i Vålberggarnet Höströnn.

Adjö Stockholm!

Terminen är slut, och sista projektet är för längesedan färdigt och avslutat. Och här är den, min kudde som handlar och kreativ ångest och rädsla för dålig kritik och åsikter.
I morgon kliver jag av bussen i kära lilla Umeå igen, och sedan blir det arbete resten av sommaren. Och givetvis sömnad på mitt fälltäcke, samt spånad av garn till min och Börjes rana.

Stockholm

På busstationen i Hammarstrand.

Så var jag äntligen installerad i Stockholm. Ny stad, ny skola, nya kurskamrater, nya  studieuppgifter, nya muséer att besöka, nytt hem, nytt trådlöst modem (med en tre meter lång sladd kopplad I DATORN), nytt ALLTIHOP!!! Det är första gången som jag bor riktigt själv, i Ume hade jag ändå Nikki som höll mig sällskap.
Resan ner till Stockholm var ett äventyr i sig. Sammanlagt hade jag två väskor på hjul som var hanterbara, en supermegajättestor hockeytrunk på hjul som säkert vägde lika mycket som mig, en vandringsryggsäck samt min kånken och en tygkasse. Hur vi klarade det på buss, genom Sundsvall till fots, på tåget, genom alla våningar i tunnelbanan, på tunnelbanan i rusning (där är det kanske alltid rusning?) till Kista, för att nästa dag åka tunnelbanan från Kista till Centralen, upp genom alla våningar i tunnelbanan, till pendeltåget och på pendeltåget till Skogås, det är en gåta. Jag gör helst inte om det. Särskilt trött är jag på att bära och släpa, det har jag gjort varje dag, på ett eller annat sätt, från onsdag förra veckan till tisdag den här veckan.
Att installera sig i lägenheten gick väldigt fort, för så mycket saker hade jag inte med mig egentligen. Men jag kan avslöja att de flesta av väskorna innehöll garn. Konstigt... Jag kan också berätta att det inte har blivit så väsrt mycket handarbete under de här dagarna. Det känns.
Att börja HV har också varit lite av ett äventyr, jag har blivit tvungen att lära mig att åka både pendeltåg och spårvagn, inget av det hade jag provat för en vecka sen. Sen har det varit den vanliga nervositeten, den som handlar om lärare, skoluppgifter, studiemedel och studiekamrater. Det första vävprojektet har vi fått, med den upphetsande titeln Svart/Vitt. Kankse inte drömprojektet för en färgknarkare som jag, men det kan väll också vara nyttigt.
Jag har dessutom sett till att börja utforska de mest centrala delarna runt Sergels torg också. och två muséer har jag hunnit besöka, Medeltidsmuséet och Skansen. Men jag har fått så mycket intryck redan, så jätte mycket har jag inte kunnat ta in av det.
I morgon ska jag med resten av skolan bege mig till Rosendals trädgård, där vi ska ha temadag.

"Vad mycket grejer du har!"

En liten, liten del av mitt gigantiska flyttkaos.

Jag väntar på det. Jag bara väntar med spänning påvem som ska bli den första att yttra dessa fem ord som får mig att framstå som någon sjuk saksamlare utan gränser. Kanske är jag lite paranoid, men jag blir inte hjälpt av dylika kommentarer.
Sista dagen på jobbet, och det har varit toppen. Bara trevliga människor har jag mött, och vi har passat på att har det lite extra trevligt tillsammans. Jag saknar redan mina kollegor, som hittills är det bästa gäng jag jobbat med. Det gjorde inget att jag hade sönder min tredje rundsticka 1,5.
I morgon blir det resa till Hammarstrand, en spännande och packad historia med ett byte.

1 dag kvar!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN är det bara en dag kvar tills jag lämnar mitt älskade Ume. Jaja, jag älskar faktiskt Ume, även om stan numera inte är lika spännande och stor som den var för två år sen då jag flyttade hit. Och Börje saknar jag redan, han är nog det jag kommer att känna att jag glömde kvar. Hoppas att det blir vi två i Stockholm nästa år.
Att det dessutom är en hantverkare som flyttar, går det nog inte att ta miste på. Medan alla mina kläder får plats i en halv stor ryggsäck, fyller jag med lätthet en hel hockeytrunk med garn, tyg och redskap. Jag kan riktigt höra hur hela min omgivning suckar: "Guuud vad mycket saker du har...."

Nedräkningen: 3 dagar kvar

Den officiella nedräkningen har börjat, och jag har inte packat färdigt. Jag började med det enklaste, garner och redskap och sånt. Men nu har jag börjat komma till kläder, och jag har insett att jag trost allt inte äger så mycket kläder. Det blir egentligen inte mycket att packa. Dessutom vill jag helst sticka.
Jag har börjat bli otålig också, jag vill iväg NU! Jag har egentligen redan gett mig av i tankarna, och därför blir jag så irriterad över att jag vaknar upp varje morgon och inser att jag är kvar här. Men jag kommer att sakna Börje, och att vi inte kan gå på muséer och slöjda tillsammans. Vem ska jag nu ha som bollplank?

Hem till byn...

... och till min ordinarie sida!

Precis som dagens rubrik antyder, har jag åkt på blixtvisit till Jämtland, närmare bestämt till Hammarstrand där jag har växt upp. Detta är en nödvändig visit inför min flytt till Stockholm, eftersom det är här jag har alla mina saker som jag ska ta med mig. Nu ska väll inte det bli så mycket, eftersom jag blir tvungen att ta tåget till Stockholm med hela bohaget. Tur att min nya hyresvärd är snäll, jag får låna hennes möbler. Det är guld!

Kängskon, ännu genomblöt, med ovandelen fastsydd.

Annars har jag antagit mig en lite kortare resa idag, från Vännäsby till Hammarstrand, och jag har varit så trött att jag inte ens orkat sticka. Tacka för det, när jag varit tvungen att sitta uppe till ett varje natt. Dags att sova nu. Men här hemma hos lilla mamma har jag sytt fast den första ovandelen på första kängskon. En kängsko vars rynktråd inte ruttnar innan jag är färdig i vart fall. Men jag har inte sytt på den andra ovandelen, så än har jag inte pustat ut.
Imorgon kommer jag i vart fall inte sy på kängskon i första taget, då ska jag och lilla mamma ut och klättra i förrådet.

Ny tillfällig adress

Från och med i morgon måndag fram till nästa söndag kommer jag att blogga på Kravallslöjds hemsida. Länken dit är http://www.kravallslojd.se/.
I dag har jag återigen varit på vift, jag följde med Börje och hans familj till Rismyrliden, ett nybygge frpn 1800-talet, med diverse intressanta byggnader, fika, och trevlig personal. Önskar bara att jag fått en guidning av området, det är så mycket som man missar.
Koskinnet som jag lade i blöt i förrgår ska tas upp i morgon, då jag återigen sätter kniven i det. Alltid lika otäckt, det enda man tänker på är allt jobb som ligger bakom, saker man verkligen inte vill ha ogjorda.

Årets sommarprojekt

I en rostfärgad nyans, i en den täta kvalité som jag tycker så mycket om, stickar jag nu den långsammaste stickning som jag hittills tagit mig för. Resultatet blir förhoppningsvis en swagger, en längre, lite vidare kofta. Ett annat projekt som jag satt igång med är Börjes kängskor. Just för tillfället ligger skinnet i blöt, och jag planerar att börja skära i det i övermorgon.
För övrigt har vi varit och besökt Ramsele, som ligger på vägen mellan Lycksele och Vännäs, där vi fikade på Veras café och besökte Valborg Wiinkas utställning med samiska föremål. Vi blev guidade runt av henne själv, och hade jättetrevligt. Värt ett besök.

Mitt sommarjobb...

... är en stickning! Kan tyckas lite konstigt att sticka mitt i sommarvärmen, men under vintern blir det inget färdigt i tid.
En god nyhet i alla fall: Jag har nästan fixat ett andrahandskontrakt i Stockholm! Det är underbart, en sak mindre att oroa sig för. Så, nästa sak att oroa sig för: Vem ska köra mig och mitt flyttlass till The Capital of Sweden?
Jaja, det är ju hela två månader kvar (SKIT!) till skolstarten, och tills dess ska jag dessutom lista ut vilken blankett jag ska fylla i från CSN också. Lätt (nej). Fast mest av allt ser jag framemot det, att flytta till Stockholm och gå på HV skola. Och ha ett oändligt antal muséer att besöka...

Avslutet

I fredags var det tillslut dags att avsluta skinnkursen. Vart tog den vägen?! Jag som skulle göra så mycket. Precis sådär på slutet fick jag samma känsla som när jag gick på MNT, att det skulle kunna fortsätta i evigheter, det fungerar ju så himla bra! Men inget som är roligt verkar ju vara för evigt, oturligt nog. Jobbigt nog. Tråkigt nog. Oinspirerande nog. Eller så kan jag få ut något inspirerande av det här en dag, men knappast just nu. Vi grät hela klassen under kursavslutningen i fredags, och jag var på väg att börja gråta hela resten av den gemensamma avslutningen och lunchen också. Under lördagen tog jag sedan mitt sista avsked, och sen orkade jag inte mer, utan isolerade mig på mitt rum, i villan där vi suttit och sytt och i det ovanligt, otroligt rena garveriet. Jag arbetade för övrigt med mina barkbad in i det sista, i lördags tog jag upp mina bäversvansar ur mitt sista barkbad. Sen kom Börje, och vi gjorde den mest effektiva packning jag varit med om i hela mitt liv.
På söndagen for vi till Hammarstrand, där vi rensade i packningen. I går for vi till Vännäsby, och hela tiden kändes det som att min (kanske) sista termin på Bäckedal aldrig hade hänt. Nu känns det defenitivt så (undrar vart den fina bävern kommer ifrån?).
Denna dag har bara gått åt till lite skinnsömnad och vila. Undrar vad jag ska göra i morgon, nu när jag inte har några skinn att lufta...

Stockholm

Jag kom egentligen hem i torsdags kväll, men mina skinn har tagit all min tid. Sånt man får räkna med när man bestämmer sig för att dra till storstan i slutet av terminen.
Intervjun på HV gick skitdåligt, rent ut sagt. Jag var så nervös att jag bara svamlade bort allt, så istället har jag börjat fundera på om jag ska söka nästa år och kanske finslipa mitt uttryck tills dess.
Stockholmsresan innehöll även lite trevligheter också. På onsdagen, före och efter intervjun, gick jag på muséer, en liten last jag her bredvid textil och skinn. På förmiddagen var jag på Etnografiska muséet, bland annat för att se Lotta Rahmes lilla tillfälliga utställning om arktisk skinnberedning. Men jag hittade annat intressant om skinn också, jag lär nog ta mig dit fler gånger. På eftermiddagen hängde jag på Nordiska muséet, där jag tittade på fina saker i textil.
I torsdags skulle jag åka hem till Sveg, men tåget gick först på eftermiddagen, vilket gav mig tillfälle att besöka 2 av Stockholms 18 (enligt eniro.se) alla garnaffärer, plus lite andra ställen också. Jag köpte med mig 1,2 kg garn hem, sammanlagt två nya projekt i form av swagger och sjal eller tröja.
Jag hoppas det blir fler resor kanske med Börjes sällskap, och givetvis vill jag gärna träffa min kära morfar och hans fru igen.

Sista kvällen!

Så var den här, sista kvällen i Vännäsby med Börje. Vi sov i alla fall en natt ute i kåtan, vilket är bättre än förra lovet då vi inte sov något i kåtan. Jag är nöjd med mitt påsklov, den här gången har jag faktiskt inte haft nåt inplanerat varje dag, vilket också var mitt mål. Mitt andra mål att hinna färdigt med vantarna hann jag dessvärre inte, men jag hade fullt upp med att ta det lungt. Det blir ju trots allt en hemresa också, det vill säga en massa tid att arbeta på eftersom jag inte får köra bil än.

Umeåvisiten

Påskträdet på Rådhustorget.

Givetvis ingick ett besök i Umeå på mitt allt annat än fullspäckade påsklovsprogram, eftersom en del saker bara inte går att få tag på i Sveg (god choklad, fina garner etc). Givetvis var min Umeåbördige pojkvän Börje med, och visade ett aldrig sinande tålamod. Inte minst när han bestämde sig för att jag behövde fler än ett par byxor. Det är ett problem som jag med all säkerhet delar med många andra nördar, att pengarna går till passionen istället för en del andra livsnödvändigheter. Givetvis beundrade vi Umeås påskträd, och jag förundrades återigen av det storhetsvansinne som den här underbara staden får med jämna mellanrum, men denna gång måste jag erkänna att det blev rätt så fint ändå.

Broderiet på tummarna...

...och på handryggen.

Givetvis har jag handarbetat en del under mitt påsklov, uteslutande med mina vantar som  ska vara klara helst innan jag åker hem till Sveg igen. Tummarna är helt färdiga nu, och broderiet på handryggen växer långsamt fram.

Tillbaka i Västerbotten

Ännu en gång är jag tillbaka i Västerbotten, och hos Börje. Givetvis är jag inte arbetslös, broderiet är med liksom en stickning och några fiskar som ska mjukgöras.
Resan upp hit var för övrigt en trevlig upplevelse, jag reste med Carro och en kille som går MNT, och våran resa innefattade en lekpaus, påsklunchrester, tepaus i Sundsvall, en beställning av en låt som ska handla om en toalett, lite brainstormimg kring denna låt mig och Carro emellan, samt Abba-disko från Örnsköldsvik, då vi höga på naturgodis tog oss fram till Vännäsby, trots vissa övertygelser om att vi kört vilse.
Denna dag har jag och Börje ärligt försökt att bara ta det lungt med diverse pyssel, påskäggsletning och promenader. Men under min ledighet lär vi åka in till Umeå också.

Hemma igen!

Efter en resa som tog ca 7 timmar och 30 minuter är jag äntligen tillbaka i Sveg. Inget nytt på hantverksfronten eller i handarbetskorgen än, men det kommer nog i morgon, när jag inte suttit en hel arbetsdag på en buss. Kvällen får innehålla lite vila och kanske jag spenderar den med någon av Hayao Miyazakis underbara anime - filmer samt min mösstickning.