måndag 23 april 2012

Våtspänning

Avigsidan.

Idag vecklade jag för första gången ut min bildväv sedan jag reste till Dala - Floda, och med mina tidigare känslor för bildväven rullade jag nu fram den igen. Nu vet jag inte längre vad jag känner, så tills i morgon har jag den i våtspänning för att åtminstone få den rak. Dessutom friserade jag lite på baksidan, så nu är den bra mycket snyggare också. Alltid något.

söndag 22 april 2012

Lanolinbalsam för textilsjälen

Efter en stressig påsklovsvecka var det dags för årets praktik. För min del innebar det en panikdag hemma innan jag skulle resa, den enda dagen jag faktiskt var hemma under mitt påsklov, då jag både skulle städa, packa, skriva en projektplan till enskilda projektet och allmänt vara nojig för resan jag skulle göra förra söndagen.

Färgad ull i på väg in i torkskåpet.

Jag hade nämligen fått min praktikplats i Dala Floda, på Wålstedts textilverkstad, en plats jag blev ordentligt nyfiken på förra våren när hela HV - skola åkte dit på studiebesök. Och det visade sig vara en av de bästa praktikplatserna jag haft hittills.

Ull som ska plysas.

Jag har både fått se så gott som alla delar av den praktiska verksamheten, samt fått delta i arbetet i spinneriet. Jag fick prova på många av de förberedande momenten som att sortera ull, blanda ull, packa ull och väga ull. Jag har sett hur en ulltvätt gått till, jag har fått ta upp ullen ur tvättvattnet, centrifugerat, och lagt på tork.

Plysmaskinen från framsidan.

Nästa del i processen från ull till garn var plysningen, ännu en syssla jag fick prova på. Det innebar att den torkade ullen spreds ut på golvet, och en blandning som innehöll spinnolja fördelades jämt över ullen. Därefter blandades allting om för att ytterliggare sprida spinnoljan, och sedan matades ullen i ett jämntjockt lager in i plysmaskinen, där den passerade diverse valsar med vassa knivaktiga föremål på, för att sedan hamna i ett utrymme bakom maskinen. Därinne väntade ett fantastiskt sockervaddsfluff av ull, som packades i plastsäckar för att inte spinnoljan skulle avdunsta.

På andra sidan maskinen lades den plysade ullen. Sedan väger maskinen upp lite ull i taget, som sedan matas in i kardverket.

Första kardverket.

Här har ullen passerat första kardverket, och blivit till ett smalt kardflor som ringlas ut till ett nytt lager som sedan går genom ännu ett kardverk.

Därefter lades sockervaddsfluffet i kardmaskinen. Där passerade ullen först ett kardverk, och blev till en smal matta av kardflor som ringlades i ett jämntjockt lager, för att sedan passera ännu ett kardverk innan det blev till ett förgarn.

Andra kardverket.

Slutligen har det blivit ett förgarn.

Rullar med förgarn i spinnmaskinen.

På andra sidan spinnmaskinen, där förgarnet blivit till en tråd.

Förgarnet togs sedan till spinnmaskinen, som sedan spanns till en tråd. Konerna med med trådarna togs sedan till tvinnmaskinen, där de spanns ihop till tvåtrådigt garn. Efter det skulle garnet vila på konerna över natten, innan de hasplades upp till härvor. Just hasplingen var en av mina huvudsakliga uppgifter, och personligen tyckte jag att det var den ultimata uppgiften, dels eftersom jag av någon konstig anledning gillar monotona arbetsuppgifter, och sen att jag hade garn över allt vart jag än vände sig. Bakom mig var förgarnet som spanns till tråd, till höger och ovanför mitt huvud passerade tråden vidare in i tvinnmaskinen som jag hade på min vänstra sida, och framför mig fanns haspeln. Aldrig någonsin har jag känt mig så omringad av garn någon gång. Underbart för en textilare som jag!

Vid hasplingen hade jag det här på min högra sida...

...och ovanför mitt huvud passerade trådarna...

...och på min västra sida blev de tvinnades trådarna till ett garn.

Haspeln.

Färgningsmaskinen.

Efter hasplingen tvättades garnet rent från spinnoljan, och sedan följde färgningen. Färgningen skedde i en cylinderformad maskin, som styrdes av en dator som skötte både temperatur och höll reda på färgningstiden. Garnet och ullen stoppades i en cylinderformad trumma som sänktes ner i färgbadet. I den fanns ett rör med många hål i, genom vilken färgbadet kunde pumpas igenom. Jag fick delta i färgningen, jag fick blanda till färgen, väga upp material och packa garn och ull i trumman inför färgningen.

Kroken man snodde ihop härvorna på, cykelkedjan sägs ska komma från Dalarnas första cykel. Härvorna i baljan snodde jag ihop under fredagseftermiddagen.

När sedan garnet tvättats ur och torkat efter färgningen, fanns det en speciell krok i en vägg där man kunde sno ihop härvorna. Kroken var kopplad till en pedal med en cykelkedja, och för att sno ihop en härva så hakade man fast den i kroken, vred den två gånger med handen, tryckte ner pedalen, och snodde ihop härvan. Hur roligt som helst, och inte minst smidigt då det finns många härvor att sno ihop.

När jag började öppna min Kånken.

Givetvis kan en textilare som jag inte passera en sådan här plats utan att få med mig lite mer bagage hem, och jag hade ju en hel vecka på mig att komma underfund med vad jag ville ha. Jag uppskattade att jag sammanlagt fick med mig 2,4 kg garn med mig hem, vilket utökade min packning avsevärt. Efter lite ompackningar och envishet, så utmanade jag min Kånken på packningsduell. Alltihop gick faktiskt ner, utom en härva som jag tog i lilla facket. Och då fick jag ändå plats med ett kollegieblock, en pennskrin, ett skissblock i A5 - format, en bok och en mobilladdare utöver garnet.

Ta da!

När jag radade upp det här på golvet kände jag mig riktigt nöjd med mig själv och min förmåga att packa smart.

När jag kom hem igår så kunde jag såklart inte hålla mig från att prova ett av garnerna. Så jag började nästan genast efter att ha kommit hem sticka på en kofta i Vålberggarnet Höströnn, som jag blivit extra förtjust i. Om inte annat så det blir ett bra projekt att varva skolarbetet med i veckan, då jag ska återse bilväven som jag inte var så nöjd med sist jag såg den. I morgon blir det nog lite diskussioner med min lärare om vad som bör göras. Men efter en vecka i ullhimmelen på Wålstedts textilverkstad, där både själen och händerna blivit smorda med lanolin, så går jag till skolan med nya, friska och inspirerade tag i morgon.

En begynnande kofta i Vålberggarnet Höströnn.

fredag 13 april 2012

Det här kändes inte alls bra

Så som den blev.

Återigen är jag besatt av pessimistdemonen, idag maratonvävde jag färdigt min bildväv och klippte ner, lade ut, kollade, gav tummen ner, rullade ihop och gick hem. Kort sagt, det känns inte så bra med min bildväv just nu, jag har inte helt lyckats återskapa färgerna på alla ställen i väven som de ser ut i skissen. Nä, det blev inte så bra. Bra timing är det i alla fall, jag ska göra annat hela nästa vecka, och inte se åt den just nu misslyckade väven förren nästa måndag då jag ska brodera lite detaljer. Kanske kan det göra underverk, men just nu vill jag helst inte tänka mer på det.

Så som jag vill att den ska se ut med alla broderade detaljer.

onsdag 11 april 2012

Inte min bästa bildvävsdag


Mönsterplasten när den ligger som den ska.

De senaste dagarna har jag kommit framåt med min bildväv, och nästan allt har gått över all förväntan bra. Nu har jag dessutom passerat de svåraste partierna, så nu är det inte så värst mycket utmaning på den fronten. Däremot har min mönsterplast krånglat, på baksidan av min väv har jag en plast på vilken jag har ritat upp motivet på. Dels har det jag ritat suddats ut eftersom så det är verkligen skitsvårt att se någonting stundvis, jag har också rynkat plasten när jag sytt fast den under tiden jag har vävt, vilket innebär att det som jag vävt inte överensstämmer med skissen, och om inte det vore nog så har jag dragit in kanterna för mycket. Det var bara att försöka att lösa snedstegen på bästa sätt, innan vävningen kunnat fortgå. Det har i sin tur inneburit att jag inte fått så värst mycket vävt idag. Jag sätter min vävhopp till i morgon i stället.

Indragen kant på väg att bli som den ska.

I måndags såg det ut såhär.

Gårdagens dagsverk.

Och idag.

måndag 9 april 2012

Torsdag, fredag, lördag,söndag

I torsdags.

Mitt påsklov är i full gång, men skolledigheten har uteblivit för min del, jag har hittills varit på skolan varje dag. Om någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle gå till skolan varje dag en hel påskhelg, och dessutom tycka om det skulle jag ha skrattat den här någon rakt upp i ansiktet. Men jag går dit frivilligt och tycker om det, om inte annat så är det underbart!

Fredags.

Igår.

Idag.

Med perfekt överblick över både väv och skiss.

onsdag 4 april 2012

Äntligen får jag väva en grej!

Min begynnande bildväv.

Provlappar i all ära, men det är så oerhört frustrerande att inte få göra en sak någon gång, alltså något som blir någonting man kan använda sig av i det dagliga livet. Provlappar är som sagt bra att ha, men nu känns det skönt att ha ett mål med det man gör.

Prov på lite ytor...

Men inte utan att återvända till provlapperiet, för givetvis behövs det provvävas innan man påbörjar ett nytt projekt. Oftast brukar man få igen det sedan, och faktum är att jag känner mig oerhört glad över denna provväv, eftersom jag bara kan väva på nu. Igår och idag har jag provvävt, och idag efter lunch kom jag igång med min bildväv. Tanken är att det ska bli en väggtextil, till var är inte ännu avgjort. Men huvudsaken är att jag känner för att gå till skolan trots att påsklovet börjat, men jag tror och hoppas att jag kommer att ha trevligt sällskap i form av min bildväv.

...och prov på lite fler ytor.

måndag 2 april 2012

I dessa pekfingrar gör det ont nu




Om någon trodde att textilhantverk var lika med mjukslöjd så är det helt fel. Lingarn är inte mjukt, och i synnerhet inte när man knyter fram. Lingarn är stumt och strävt, och mina pekfingrar känns ömma och har antagit en lätt rödaktig nyans. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vad gör man inte för textilkonsten? Imorgon ska jag äntligen börja provväva så fort uppsättningen är klar, det har gått två veckor sedan formdagen, så tid har jag inte i överflöd precis.

Framknuten varp.

Innan franknytningen.

På hemmaplan växer lapptäcksmastodonten, och nu har jag inlett en ny rad med stjärnor. Frågan är fortfarande om det blir kitsch eller okitsch. Jag ber för fulla nålsögon till Lapptäcksgudinnan just i detta nu.