onsdag 30 november 2011

En flätas gämställe

Trasmattan med fel band.

Allt jag har gjort idag har kretsat kring flätor och band, lämpligt nog då min flossa är inspirerad av detta. Dagen började på Mattsons band på Kungsgatan, med ett lyckat köp och ett misslyckat köp. Mitt mål var att köpa band till båda mina mattor, på flossan ska den skydda och dölja de inflätade och nersydda varptrådarna på baksidan, och det var det lyckade köpet. Sen skulle jag hitta ett band att kanta min trasmatta med, ett band som kommer att synas i båda ändar av mattan, och eftersom jag var lite lätt stressad och ville till skolan för att fortsätta med flossan, blev det såklart fel. Bandet passar till mattan, men jag tycker att det framhäver fel färg. Nåväl, att bandet till flossan blev bra var viktigare, trasmattan tar jag hand om när flossan är färdig. Det betyder med andra ord: ett nytt band, en ny färg.

Under bandet ser det ut så här.

En annan band/flätarelaterad erfarenhet jag dragit lärdom av idag är hur man gör om man mot förmodan inte vill att flätan eller bandet ska synas. Det handlar givetvis om flossan, och den obligatoriska lösa fläta som blir efter de orientaliska flätorna. Det är inte så ofta som jag vill gömma en fläta eller dölja ett band, efter mitt första år på Bäckedal blev jag kär i dem! Men idag var ett sådant sällsynt tillfälle, Jag ville inte ha något som hängde löst på min matta, i alla fall inte den här gången, inte till den här formgivningen.

Flätans gömställe.

Det gick till så att flätan veks upp på baksidan av mattan, kastades fast och doldes av bandet jag sydde på sedan. Och jag blev rätt nöjd med tanken på att man kan välja om den ska synas eller inte.
När detta var färdigt och jag gjort mitt för idag, greps jag av monteringsdjävulen, och en väldigt otålig sådan. Jag kunde helt enkelt inte vänta med att se hur det skulle se ut med banden på rätsidan, så innan jag gick hem satte jag modigt saxen i bandet, och nålade fast allt utom signaturen. I morgon ska allt sys på, och sedan väntar lite trimmning och dammsugning.

tisdag 29 november 2011

47 gram


Så mycket väger den här lilla högen med korta ändar av linnemattvarp. Det är lite deprimerande att veta att alltihopa är spill från tillverkningen av min matta, och förmodligen är det ännu mer än det som syns på bilden, men dessvärre kan jag inte låta bli att ta reda på såna här fakta.

Flätade varptrådar som sys fast mot baksidan.

Trådspillet kommer det här momentet av monteringen på min flossa, då jag har valt en oliksidig orientalisk fläta. Det kommer av att varptrådarna sys fast på baksidan efter flätningen, och sedan klipps av. Perfekt till kuddstoppning om inte annat.

En nästan färdig oliksidig orientalisk fläta.

Så långt kom jag idag, eftersom jag nu måste inhandla ett band att sy fast över de nersydda varptrådarna, punkt ett på morgondagens checklista. Men än så länge är jag nöjd med mitt val av montering, det enda är väll kanske att jag vill dölja avslutningsflätan. Jag tror att den kommer att störa helhetsintrycket, men det blir nog punkt två på morgondagens checklista.

måndag 28 november 2011

Så var det slut på det roliga

Slutvävt!

Egentligen hade jag inte tänkt att tänkt att Den spontana trasmattan skulle få ett så snabbt slut, men så blev det. Vävvansinnet igen, och det var ju så roligt. Efter flossan, som var en aning prestationsångestladdad, så var det riktigt skönt att bara få väva utan krav på att det skulle bli lyckat. Slutet var lite trångt, skälet blir sämre ju kortare varpen blir, men har jag bestämt mig så har jag, för symmetri skulle jag ha. Även om det innebar att mattskytteln inte fick plats, och att jag var tvungen att lirka in hela sista slarvtjällspartiet för hand.

Trasmattan. På ett ställe har jag glömt ett slarvtjäll, eventuellt ska jag lirka in en i efterhand.

Klippt ner gjorde jag såklart också, jag kunde inte motstå. Just nu ligger mina senaste projekt prydligt ihoprullade på vävpallen i väntan på mig. Om inget annat oförutsett händer, kommer hela långa morgondagen att vara vikt åt den ibland inte allt för roliga monteringen.

Och längst in på tygbommen hittade jag igen min flossa.

fredag 25 november 2011

Trastrolleri

Påslakanet från Myrorna.

Efter gårdagens uppdatering gick jag raka spåret ner till förrådet för att botanisera i mattrasorna, och hittade ett påslakan som jag köpt på Myrorna förra året, eftersom jag fastnade för mönstret och färgerna, och givetvis för att jag trodde att jag skulle få användning för det.

Byxorna från H&M samt den begynnande trasväven.

Jag hittade också ett par byxor från H&M, utslitna efter endast tre-fyra månaders användning, sparade även dom i tron om att de skulle komma till nytta en dag. Och givetvis eftersom jag mådde illa över tanken att slänga något såpass nytt och redan utslitet. Dessa fynd, och lite andra trasor också, tog jag med till skolan i hopp om att inspirationen skulle komma när jag väl satt i TV-substitutet vävstolen.

Dagens vävda bit.

Jag hade klart för mig att jag ville väva slarvtjäll i en mer organiserad form än min sittpuff som jag vävde förra året. När jag sen började klippa och riva i mina tyger kom jag på att jag skulle använda just byxorna till slarvtjäll, och påslakanet rev jag både på bredden och längden för att få olika effekter. Just nu märks inte det så mycket, men jag tror och hoppas att det kommer lite senare.

Runt slarvtjällen syns trasor rivna på bredden, och lite ovanför syns trasor rivna på längden.

Framsidan och baksidan.

Givetvis har jag också klappat om min flossa lite idag, och förundrats över två saker som rör den. Dels över hur tuff baksidan är, och dels över hur mycket damm en flossa kan producera. Vävstolen kommer att behöva en rejäl storstädning när jag är färdig i den

Dammiga trampor under vävstolen.

torsdag 24 november 2011

En matta till

Precis färdigvävd.

Idag vävde jag äntligen färdigt mattan, och jag behövde dessutom inte sitta hela kvällen vilket var ganska skönt efter många sena kvällar. Så på nio dagar har jag gått från att ha jättemycket att göra, till att plötsligt ha tillräckligt med tid över för att göra ännu en matta, så därför ska jag snart kila ner i förrådet efter mattrasor. Jag hinner nog inte göra en flossa till (eller kanske "jag har inte råd" skulle passat bättre där), och jag har mattrasor i mängder. Den spännande dramaserien Flossan får med andra ord en spin-off, feel-goodkomedin Den spontana trasmattan får avrunda den här varpen.


Givetvis var jag tvungen att prova bandet också.

onsdag 23 november 2011

När klockan slår åtta...


Efter klockan åtta på kvällen får vi inte väva på HV, kanske bra då en sån som jag lätt drabbas av vävvansinne när jag väl sätter igång. I dag var en sådan dag när jag bara inte kunde sluta, och hade det inte varit för denna regel hade jag nog inte kommit hem överhuvudtaget. Nåja, jag hann dessvärre inte hela romben, men då var den lite större än vad jag hade föreställt mig. Fruktansvärt roligt har jag i alla fall, om jag får samma släng av vävvansinne i morgon med, blir mönstret färdigt. Och än så länge ser garnet ut att räcka precis! Jag har börjat släppa lite på min garnångest, men inte förren jag vet säkert.

tisdag 22 november 2011

Stjärnklart

Igår...

Igår fick jag inte mycket vävt, mycket på grund av att vi hade materiallära hela dagen, men också eftersom Börje åkte hem i morse. Tre rader fick jag till igår, men idag fick jag flossagudinnans välsignelse, och vävde hela sjutton rader, motsvarande tretton centimeter. Jag hade väll tänkt mig något liknande resultat även i morgon, kanske den sista romben med kryss kan bli klar då. Stjärnorna är i alla fall klara nu, något jag är mycket glad över. Garnångesten håller i sig den också, även om jag kommit fram till att garnet kan räcka precis. Helt lugn blir jag nog inte förren jag är helt färdig.

...och idag.

lördag 19 november 2011

Halvvägs



För första gången någonsin har jag jobbat en lördag på skolan, med stundvis var det som en vanlig dag, flera av mina klasskamrater var där redan när jag kom. Målet idag har dock inte varit tio centimeter, efter gårdagens maratonvävning, utan målet har istället varit att komma halvvägs. Och halvvägs kom jag, oxe som jag är, och hade det inte varit för att min fina Börje åker hem på tisdag, och för att mitt vänstra pekfinger inte har någon känsel, så skulle jag inte tveka om att gå till skolan i morgon. Inte heller på måndag blir det särskilt mycket vävt, av samma anledning. Tisdag är härmed utnämnt som "vävmåndag", det var i tisdags jag började och nu har jag vävpaus i två dagar, och nu på tisdag börjar jag igen. Konstig logik, kanske. Hur som helst känner jag mig betydligt lugnare nu, jag har inte bara kommit halvvägs med väven, jag har också fått nytt hopp om att det förevigt restade (förhoppningsvis inte) ryagarnet ska räcka mattan ut. Alltid något.

Sikta mot stjärnorna


Nu syns stjärnorna!

Idag har varit en helt galen vävdag! Mitt ursprungliga mål är att varje dag väva tio centimeter om dagen, men idag har jag varit farligt nära fjorton centimeter. Orsaken till denna maratonvävning var att jag i hemlighet ville få färdigt en mönsterform till innan jag gick hem idag. Mönsterformen i det här fallet var en romb med ett kryss i, och den visade sig vara lite större än vad jag föreställt mig. Innan jag vävt sista raden för kvällen, hade jag inte bara vävt färdigt denna romb, utan även vävt en bra bit på stjärnorna som är mitt i väven. I morgon ska jag se till att komma halvvägs på mattan, då ska jag för första gången sen jag började på HV faktiskt ägna mig åt helgarbete på skolan. Anledningen är flossans långsamma natur och mina två sjukdagar förra veckan, och faktum är att jag ser framemot det. Jag har kommit hem halv tio varje kväll den här veckan av just den anledningen att det är så oerhört svårt att slita sig från något så spännande, den här väven är det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista jag tänker på när jag går och lägger mig. Jag gissar att man eventuellt kan jämföra mitt vävvansinne med att andra följer dokusåpor som Idol och Bonde söker fru. Om någon undrar så följer jag en oerhört spännande dramaserie, Flossa heter den. Vävstolen är min TV.

torsdag 17 november 2011

Det växer


Mattan idag strax innan jag gick hem.

Det känns inte så när man är mitt upp i det, men min matta blir faktiskt längre. Idag hann jag med att väva tolv centimeter, vilket är väldigt bra. Innan jag gick hem, hann jag väva färdigt de två första hjärtana. Det börjar som kännas på riktigt nu när man kan se hela mönsterformer. Jag ser framemot att kanske se en till mönsterform i morgon, eller i alla fall en stor bit av en.


10 cm om dagen

Mattan i sitt nuvarande tillstånd.

Idag gjorde jag upp en tidsplan över mattprojektet, som ju har verkat vara ett hopeless case för min del ett tag nu, på grund av den sena garnleveransen. Men idag kläckte jag som sagt en intelligent idé, att väva tio centimeter om dagen. Det betyder, att eftersom min väv är en meter lång, borde det ta tio dagar. Det i sin tur skulle betyda att jag blir tillräckligt klar i tid till redovisningen. Bra, på sätt och vis, men jag hatar tidspress.
Just idag hade jag bara möjlighet att väva på eftermiddagen och kvällen, men trots det har jag kunnat hålla mitt mål om tio centimeter. Och idag kom jag fram till det röda mönstret, och kunde äntligen se hur det kommer att se ut. Om man stryker med handen på mattan kan man känna konturerna, och det var precis vad jag ville, då det röda har en lite högre nivå. Det börjar bli spännande nu, jag känner mig lite som ett barn på julafton. Jag vill ju veta hur det här fortsätter, det finns något oerhört tillfredsställande i att bygga ett mönster.

Givetvis var jag helt enkelt tvungen att prova med bandet också medan jag kan.

onsdag 16 november 2011

I en rasande fart


Sedan förra veckan har allting plötsligt gått jättefort. I torsdags och fredags var jag sjukskriven, och helgen gick åt till vila och återhämtning. I går när jag kom till skolan, hade mitt hett efterlängtade garn äntligen kommit! Gissa vem som sprang raka vägen ner till färgeriet. Där gick allting så fort att jag inte hann med att ta några bilder.

Provväningen. Här provar jag att väva flossa i två nivåer, med olika höjd på de röda fälten.

Tills idag hade jag dessutom lyckats med att få mitt garn torrt, vilket innebar nystning (1,7 kg sammanlagt) och provvävning. Provvävningen gick också väldigt fort, förklaringen till detta är att jag haft hela två veckor på mig bara att i tanken föreställa mig hur jag ska gå till väga och hur det ska se ut. Eftersom nu provvävningen gick så över förväntan fort, så har jag nu på eftermiddagen och kvällen har jag satt igång med Mattan. Alltså den riktiga, slutliga Mattan.

De tre första raderna flossa, och den oflossade delen för bandet.

Inprovning av bandet.

Jag har hunnit väva ca. 10 cm nu, vilket väll får anses vara bra, eftersom tekniken jag har valt, flossa, tar mycket tid. Givetvis kan min snabbhet i detta skede förklaras med att jag bara har använt mig av en enda färg till alla raderna, samt att jag vävt en oflossad yta för halva mitt band.
I morgon blir det fortsatt vävmaraton, förhoppningen är att ha hunnit fram till mönstret innan dagen är slut.

Dagens avklarade jobb.

onsdag 9 november 2011

Min bandade text



Del ett av bandet...

Idag vävde jag färdigt bandet till min matta, och därmed kan jag säga att ca. 150 cm ångest tog slut idag. Hela tiden har jag varit nojig över olika saker, antingen att bandet ska bli för kort, för smalt, att bokstäverna ska bli oläsliga, att orden ska hamna osymmetriskt på bandet, osv, osv, osv, i vanlig ordning. Jag är förmodligen den mest nojiga banväverskan on earth, men idag kom jag fram till att jag med min ringrostiga förmåga kanske inte kunde göra så mycket bättre utan någon som helst provväv. Lite för smala tycker jag, men jag vill helst inte komma med någon slutsats förren jag har sytt fast dem på min matta.

...och del två av bandet.

Dessutom fick jag en snilleblixt när jag såg att det skulle bli en hel del varp över. Jag som har blivit lite snål på garn och tyg de senaste åren, och kom på att jag skulle väva en signatur till min matta att sy fast på baksidan när den är färdig.

Min signatur med årtal.

tisdag 8 november 2011

Snart blir jag göralös igen



Bandet i banvävstolen.

Eftersom mitt restade garn förblir restat även denna vecka, och jag för längesedan börjat se slutet på bandet som  ska bilda en bård på min matta, kommer jag i morgon att bli arbetslös igen. Kanske lika bra, då jag ska vara borta torsdag och fredag. En trevlig nyhet idag har jag fått i alla fall, skolan har mirakulöst nog hittat en återförsäljare av samma garn och beställt så att det ska räckt till alla som behöver. Det kommer antingen på torsdag eller fredag (såklart!), så på måndag när jag återvänt ska jag färga igen. Så förhoppningen är att komma igång med vävningen nästa vecka, det är vad jag vill i alla fall. Det kliar i mina fingrar nu.

Näst sista ordet.

lördag 5 november 2011

Självstudievecka

En vecka helt (eller nästan) utan lärare, har förflutit, och mycket och lite har hänt på en och samma gång. Givetvis har nästan ingenting gått enligt min ambitiösa planering.

Det gråa garn jag färgade.

Veckan började bra i alla fall, i färgeriet av alla ställen. I måndags var jag väll förberedd med sammanlagt 900 g garn och noggranna och av mig kontrollerade uträkningar. Och allt gick faktiskt hur bra som helst, garnerna bytte snällt färg från grått och vitt till krapprött, mörk rostorange och rött. Jag hann färga allt innan eftermiddagen, vilket var lite för bra flyt uppenbarligen.

Grått garn som blir rostorange.

Grått garn som blir krapprött.

Vitt garn som blir rött.

Alla mina fina garner (de röda endast) som hänger på tork.

Det var nämligen inte allt garn som jag skulle färga. Jag behöver ytterligare 1200 g garn för att kunna väva min flossamatta, och just det garnet är typ förevigt restnoterat! Företaget som säljer garnerna vet med andra ord inte när de får in det igen, och det i sin tur betyder för mig panik.

När det gått några år sedan sist är man lite ringrostig.

Men i förrgår kände jag ändå att jag måste göra något relaterat till mattprojektet, så jag började baklänges med att väva det band som jag ska montera på min matta när den är färdig (om jag får mitt garn), och då fick jag chansen att lära mig något nytt. Jag fick utav en av mina lärare en liten snabblektion i hur man trär en bandvävstol, vilket ju var en rätt så okomplicerad historia. Komma igång med bandet gick det med efter ett tag, när jag plötsligt kom i håg hur man gjorde nu igen. Tekniken är ett band med ett plockat mönster, och mönstret i det här fallet är ett budskap jag vill framföra med min matta.

Det felaktiga budskapet som blev när jag inte hann väva färdigt ordet "fanns".

Och nu ser ordet "förr" inte längre ut som "porr" (hoppas jag), men när jag slutade för dagen kunde sista ordet ändå misstolkas lite, vilket inte var min mening. Men en sak kan jag lova, och det är att trots min panik över ett restnoterat garn så ska min matta inte bära omkring på ett band med svordomar. Fortsättning följer...