Gesällbrev

Mitt gesällprov och examensarbete, "Båtarna".

I våras var det tillslut dags för examensarbete och för mig var det även dags att avlägga gesällprov. Jag valde att inte blogga om det, det var en tung och jobbig period, med mycket stress och prestationsångest. Hela sommaren har förflutit med en lyckad examensutställning på Almgrens sidenväveri och jag har valt att inte tänka så mycket på det här. Men för tre dagar sedan fick jag beskedet: jag kommer att få gesällbrev i broderiyrket med inriktning mot konstbroderi och en liten silvermedalj.

Modifikation

Äntligen kan jag förklara ännu ett verk färdigt och i god tid innan öppet hus dessutom. Tanken är att min klass ska ställa ut just det här projektet, och inlämningen börjar i övermorgon. Jag känner mig riktigt nöjd tidsmässigt. Eftersom jag tycker om att hitta på namn till allt som jag gör, så har jag även gjort så med denna. Modifikation heter den, eftersom det är precis vad jag har gjort, det vill säga modifierat det som inspirerat mig, trumpetmossa, spindelväv och kottar.

Sista väven

I onsdags vävde jag den sista väven för min utbildning, psuedodamast och därmed kan man säga att sista vävprojektet också är över. Bortsett från att jag har en sjal att färga och fästa fransar i, något som jag hoppas kunna ta itu med under den här veckan eller nästa vecka, innan den stoppas undan någonstans och förvandlas till ett UFO.

Idag har jag sytt i sista stygnen på min kvadratmeter, jag kunde inte fotografera den eftersom den inte har haft något att hänga i. Detta hör till morgondagens projekt.

Kombinerad damast

Vävstolen är förlängd för att få plats med all specialutrustning.

Sista veckan på min utbildnings sista vävprojekt och sedan lär det inte bli några vävprojekt på ett tag. Lite skönt faktiskt, det är ju yllebroderiet som jag längtar efter just nu.

Mönsterskaften med harneskvarpen.

Framifrån.

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att väva en kombinerad damast, med både dragrustning och harnesk, vilket ger ännu fler möjligheter till mönstring. Det innebär att varje stygn dels är knutet till ett snöre i harnesken, men samtidigt är varje skaft knutet till ett drag i dragrustningen. Det betyder att jag kan väva olika sorters stjälkar med harnesken, men sedan väva samma blomma i dragrustningen, som överst i mitt prov. Det var roligt, men som sagt så börjar jag längta efter min nål och mitt ullgarn.

Prov i kombinerad damast.

Färdighetsljuset i UFO-tunneln

Mina drömmars fågel.

Nu var det över två månader sedan som jag gjorde färdigt det här projektet, men detta gjorde jag min galning när jag hade som mest att göra och inte hann berätta om det. Det handlar om mitt individuella projekt från i höstas, då alla i klassen fick välja själv vilket projekt som man ville ägna sig åt. Under redovisningen fick jag visa upp ett knappt halvfärdigt resultat, eftersom jag har en lång startsträcka varje gång som jag ska påbörja ett projekt. Så medan jag väntar på att få slutföra min kvadratmeter, tröstar jag mig med att jag lyckats med att slutföra någonting alls det här läsåret.

Detalj från sidan.

En dikt inspirerad av broderiet.

Nåldynan i molateknik.

Annars forsätter jag med min nåldyna i molateknik. När jag sytt fast de här två bitarna med varandra, kommer jag att ge mig ut på jakt efter sand, alternativt fint sågspån, till fyllning åt min nåldyna.

En ny textilfavorit

Under gårdagen arbetade jag vidare med min kvadratmeter, som nu åter rullats in i sin skyddande plast i väntan på att min konstsömnadslärare ska återkomma till skolan och vägleda mig i det sista steget. Sen är den färdig. I väntan på att detta ska ske ägnar jag mig åt andra saker.

Mitt prov i beiderwand, med inspiration från gamla svenska stickmönster.

Idag har jag återgått till vävandet och lärt mig en ny teknik som heter beiderwand, en ny favorit bland vävtekniker. Det går ut på att man har varpat med fem trådar, i det här fallet fyra vita och en grå, där de vita trådarna är bottenvarp som solvas två gånger, dels genom mönstersolv och sedan genom en bottensolvning.

Vävstolen med vertikal harnesk.

De grå trådarna, som bildar en bindevarp, solvas enbart i bottensolvningen eftersom man mönstrar med de vita trådarna. Mönstersolven är knytna till en harneskvarp som i det här fallet gick ovanför mitt huvud när jag satt i vävstolen. Utifrån ett mönster på rutpapper drog jag sedan i trådarna i harneskvarpen för att mönstra i väven, trådarna fäste jag i krokar som jag hade framför mig i vävstolen. En tråd i varpen var knuten till ett visst antal mönstersolv, och när jag drog i en tråd lyfte jag ett "stygn", dvs en grupp trådar som var solvade i just de solv som jag valde att lyfta.

Harneskvarpen ovanför mitt huvud...

...och ner till mönstersolven längst bak. Här syns krokarna där man fäster trådarna under vävningen.

Kanten till nåldynan som jag håller på att sy.

Hemmavid har jag arbetat på min nåldyna i molateknik, som börjar närma sig färdigt stadium. Igår broderade jag det sista för att idag pressa arbetet på skolan. Just nu ligger det och "vilar" efter pressningen så att jag kan fortsätta imorgon.

Några steg mot färdighet

Tre meter blivande sjal.

Idag vävde jag ner min damastväv och det första jag gjorde var att lägga den i en ofin hög medan jag städade ur vävstolen. Kanske inte det mest ultimata, men just då vågade jag knappt titta. Anledningen till varför jag är så nervös är för att jag vävt två våder som ska sys ihop på mitten och då är ju mönsterpassningen viktig och därmed också storleken på mönsterformerna. Jag är högst osäker på huruvida jag lyckats med mina mönsterformer och när jag tog ovanstående bild undvek jag att titta närmare på just detta.

Fastnålat foder.

När jag inte vågade titta närmare på min väv, bestämde jag mig för att ta itu med min kvadratmeter istället. Igår klippte jag till bitarna till monteringen, som i det här fallet blir en mjuk montering med kanaler för en upphängningskäpp och idag sydde jag ihop de olika delarna. Jag har varit lite nervös inför det, men det var absolut obefogat, då det gick fort och smärtfritt. Varför tvekade jag? Nu är det i alla fall bara tre saker kvar på detta projekt, jag ska sy fast tyget, sy redningar och skaffa en käpp. I morgon blir dagens projekt att sy fast fodret, samt att rita mönster inför provvävarna i olika damasttekniker som jag snart ska ta itu med.

Jag känner för att börja bli färdig med någonting nu

Dragrustning med trettio drag som jag har till mitt förfogande.

Vävningen flyter på, idag vävde jag till och med mer än vad jag hade tänkt. I morgon har jag tre mönsterrapporter kvar att väva och sedan blir det nerklippning av min sista väv på HV. Just nu känns det inte så vemodigt, det är känslor som jag inte riktigt har tid med, då jag har en klasskamrat som ska väva efter mig och jag enbart fokuserat på att hålla mig till min tidsplan. Helt klar med monteringen blir jag inte förren hon vävt färdigt, då jag tänkt ta effsingarna som fransar till min sjal. Hela härligheten ska färgas mörkröd och i nuläget vet jag inte om jag ska montera eller färga först. Alltid lika spännande.

Damaststjärnor.

Från färgningen av fodret. Från vänster: fel färg och rätt färg.

Sen måste jag ta och börja bli klar med min kvadratmeter, eftersom den ska ställas ut under skolans öppet hus om lite mindre än en månad. I torsdags färgade jag ett oblekt linnetyg som ska bli foder till baksidan, och givetvis lyckades jag färga fel. Det i sin tur betydde ny jättegryta med mer av den kulör som inte var grön, mer salt och soda och ännu en timme till på plattan. Och efter ett oräkneligt antal tvättvatten och en bra stund till på plattan för urkokning samt flera timmar med våtspänning eftersom tyget både hade krympt och växt på fel ställen, så hade jag äntligen mitt fodertyg klart. Nu idag när jag inte vävt, har jag klippt till och nålat alla delarna till min hängmontering. Imorgon ska det sys för min del, när jag vävt klart vill säga.

Ovansidan av nåldynan i molateknik.

Ett annat projekt som jag dammat av är en nåldyna som jag påbörjat i höstas, när vi hade en heldag då vi provade på olika tekniker som skarvsöm, intarsia, mola och underläggssöm. Eftersom det enda jag då inte provat av alla dessa var mola, så valde jag att göra en sak av mitt prov. Men som många andra gånger så har andra mer brådskande projekt kommit i vägen, och detta projekt har blivit förpassat till UFO-stadiet.

Resttygsprojekt.

Inte nog med det så drabbades jag av broderilust under julhelgen när jag satt med rester efter provfärgningar inför examensprovet samt efter kvadratmetern och kände för att göra något som bara kunde vara roligt att ägna sig åt på fritiden. Vad det ska bli vet jag inte än, jag gör det egentligen bara på kul och för att jag kan. Jag (och Börje också till en viss del) har varit inne på dyna, väggtextil och skydd till den del av soffan som numera är sliten och smått söndersutten.

Det är roligt med alla dessa projekt, men nu börjar jag verkligen känna för att få färdigt någonting också. Jag är troligtvis ett levande bevis på att inspiration kommer när man minst har tid för den, det vill säga när man har andra saker för sig, men bara inte kan släppa varken det man har för händerna eller den plötsliga inspirationen man drabbas av ibland.

Damastvävning

Idag kom jag på allvar igång med min damastväv, och det är med blandade känslor. Jag märker av hur otroligt ringrostig jag är eftersom jag inte vävt sedan i somras, ena stunden drar det ihop sig för mycket, andra stunden ligger inslagen för tätt, för att sedan ligga för glest, sen blir kanten fin på ena sidan men inte den andra, osv, osv, osv. Så har det sett ut idag, men mönstret ser ut som jag tänkt mig i alla fall. På bilden ser man inte de stjärnor som jag tänkt mig, man måste se två rutor tillsammans, men de finns där. Just nu är jag rätt sugen på att gå till skolan i morgon.

De senaste månaderna

Under våtspänningen.

Några riktigt stressiga månader har gått sen sist, jag har haft massor att göra både före och efter jul. Sista omnämnda projektet har jag inte hunnit färdigställa, men jag jobbar på det. Senast idag gjorde jag framsteg med min broderimastodont och klippte bort allt överflödigt blått tyg runt om och fållade in kanterna med flätstygn. För första gången såg jag hur det faktiskt kommer att se ut och med andra ord är det första gången som jag faktiskt börjar bli lite nöjd med vad jag åstadkommit med mitt projekt. Nu återstår att färga in linnetyg med vilket jag ska fodra baksidan på arbetet samt sy en kanal för upphängning. Jag börjar på allvar känna för att slutföra det här projektet nu.

Här börjar den se ut som den ska.

Under julmånaderna har jag haft min värsta period, inför examens-perioden. Det innebär att allt ska bestämmas och provas för att examensarbetet ska flyta på så smidigt som möjligt. Det var en stressig period,  jag jobbar ju jättelångsamt med förberedande moment, men nu har jag kommit fram till vad jag ska göra och egentligen så väntar jag bara på att få sätta igång.

Min damastskiss.

Men just nu ägnar jag mig åt vävning för första gången på hela läsåret och denna gång väver vi damast. Ingen vävuppsättning som jag har varit med om har bestått av lika många snören och specialutrustningar som den här, uppsättningen har tagit mer än en vecka och imorgon ska jag äntligen få väva på allvar. För min del är målet en storsjal som vävs i två våder och sys ihop på mitten och som sedan ska färgas röd.

Lite provvävning.

Intensivt

Lövet använde jag som en färgreferens.

Med fokus på mina studier har bloggandet uteblivit, och sedan förra inlägget, har jag hunnit börja på ett nytt projekt, även det ett konstsömnadsprojekt. Denna gång har uppgiften varit en kvadratmeter, och temat varit micro/macro. I början av terminen hade vi en temadag då hala skolan skissade ute i naturen utifrån ovan nämnda tema, och jag kände mig oerhört inspirerad av mossa, eller närmare bestämt det som växte i den. Jag vet såklart inte vad det heter, men det ser ut som trattar som sticker upp ur mossan, nästan som känselspröt och jag gillade dem. När jag sedan satt och skissade inför projektet tog jag intryck av det symmetriska mönstret från kottar, och jag använde mig också av spindelvävens uppbyggnad. Det slutade så här:

Min stora skräck varje gång jag ställs inför ett sånt här projekt är att jag inte kan vara ärlig mot min stil, och risken finns hela tiden att jag tolkar allting bokstavligt, tar en genväg i något abstrakt tänk som jag inte förstår, för att senare sluta i nåt rörigt tjolahej som definitivt inte är jag. Jag har insett, speciellt under det senaste året, att jag inte kan vara abstrakt utan att vara konkret i grunden, samt att jag omedvetet strävar efter symmetri och ordning eftersom jag är i stort behov av det i mitt liv i övrigt. Det är nog vad som hände mig i det här projektet.

Två av sammanlagt sju färgbad.

Alla bitar utom en på våtspänning.

Men trots att nu formgivningen gick så bra, så var jag i vanlig ordning väldigt trögstartad, eftersom jag är så fruktansvärt kinkig med färger. Faran med en allt för fin blyertsskiss är just det att det inte blir bra när man färglägger. Men efter vecka ett in i projektet hade jag valt färgställningen och vecka två gick åt till färgning. Jag har nog aldrig haft så ont i tummarna som efter den färgningsveckan, alla tyger ska ju läggas i spänn medan de torkar. Vecka tre kom jag äntligen igång med själva arbetet, och vecka fyra har jag helt enkelt bara sytt, för att givetvis inte hinna klart i tid. Men jag vet att min lärare väntar på färdigheten, både på detta projekt och förra projektet, så jag kämpar för att dessa projekt inte ska hamna i ett UFO-skrymsle.

Bakgrunden tar form.

"Trattarna" sys på. Jag har i skrivande stund sex stycken kvar.

I mitten ska den här stjärnan in.

Så när jag inte skriver om vad jag planerar att göra för examensarbete eller om Karin Larssons konstnärsskap, eller för den delen lär mig lägga upp tre olika sorters budgetar samt bokföring, så ägnas tiden till detta. Efter nästa vecka hoppas jag att allt lugnat ner sig lite, men det tror jag knappast, med tanke på att det snart är jul efter det.

Text-il

Provsömnad på text.

Sedan sex år tillbaka har jag haft en förkärlek för att arbeta med texter i en del av mina broderier, ofta har det blivit låttexter som jag gillar. Den här gången blev det något eget eftersom jag sedan en tid tillbaka, medan jag arbetat med det senaste broderiet, gått och funderat på en dikt, men inte skrivit ner den. Igår blev det äntligen av, då jag äntligen hade lite lugn och ro för det.

Slutligen blev det ljusblå, dikten skrev jag själv utifrån tankarna jag haft kring mitt broderi.

Sen var det äntligen dags för lite beslutsångest igen, om vilken färg jag skulle brodera i. Eftersom jag inte kunde bestämma mig, så lät jag mina vänner på Facebook få säga sitt. Det slutade med ljusblått, som jag själv lutade åt hela tiden, och det blev nog rätt så bra. Det enda med texten som kanske inte blev bra var att sista ordet inte syns så bra.

Sista våtspänningen.

Nu ligger broderiet i våtspänning igen, förhoppningsvis för sista gången. Den kommer att få ligga där tills i övermorgon, och sen är det dags att på allvar avrunda och avsluta detta projekt.

Sömlösa veckan

En sen kväll tidigare i veckan, jag läser sällan innan jag går och lägger mig, så när jag behövde nedvarvning härom kvällen fick broderiet tjänstgöra.

Den här veckan har vi haft textilhistoria, ett ämne som absolut intresserar mig, men det har i sin tur inte gett mig så mycket tid att ägna mig åt mitt projekt som borde blivit klart förra fredagen. Inte nog med det så har jag sovit dåligt, och inte riktigt vågat greppa nålen. Men nu känns det lite bättre, och i kväll har jag ägnat mig åt att sy fast vita rundlar, och börjat brodera langettstygn runt dem. Senare i helgen, när jag har mer fokus och koncentration, ska jag brodera fåglar i dem också.

Rundlarna är på plats, alla tolv. Nu är det dags för de sista stygnen innan sista våtspänningen och monteringen.

Oväntat tillskott i min framtida maskinpark

I fredags tog första projektperioeden på HV slut, dock inte arbetet med kudden, som jag tänker få färdig snart. Här följer en liten bildkavalkad över veckans händelseförlopp.

I veckan har jag sytt intarsia, här en hjärttulpan innan läggsömmen.

 Hjärttulpanen med läggsömmen.

Efter att allt broderi var klart, var det dags för våtspänning nummer två, och denna gång gjorde jag en rund våtspänning för första gången. Det löste min handledare med att jag klippte ut arbetets önskade form och storlek i ett papper.

Denna lade jag sedan under den fuktade duken som mall att stifta fast arbetet mot.

Den här gången hade jag avigsidan upp, och det beror helt enkelt på sömsmånerna i skarvsömmen.

Den sista delen som ska sys på, en ram i skarvsöm.

I helgen har jag dock haft en liten paus från detta projekt, jag har passat på att hälsa på Börje i Brevens bruk, och tillsammans har vi farit runt på diverse loppisar i jakt på tekoppar, vilket vi inte kunde hitta överhuvudtaget. I stället kom vi hem med något helt annat, nämligen en trampsymaskin av märket Singer, som vi helt enkelt inte kunde motstå, av textila och för Börjes del även av mekaniska skäl. Jag längtar tills jag får prova ett sömnadsprojekt på denna goding.

Framsidan, med alla vackra dekorer som hör en gammal Singer till.

Vackra dekorer även på baskidan.

Detalj från baksidan.

Där tråden ska sitta.

Min dekorationssjuka blev definitivt tillfredsställd av den här detaljen.

Detalj från sidan.