Blir man färdig någon gång egentligen?

Först när jag trodde att det var klart.

Det fanns visst plats för fler stygn och fler former, jag inser att jag är farligt nära ett Horror Vacui - anfall, men det skiter jag fullständigt i. Jag får brodera hur många stygn på höjden och bredden jag vill, och jag kan brodera över hela ytan om jag känner för det. Ingen tvekan i kombination med tidspress ligger och flåsar mig i nacken, jag får tveka hur länge jag vill och jag har all tid i världen. Givetvis håller jag fortfarande med om att lite luft och andrum kan vara på sin plats också, men i det här fallet är det för mycket luft i själva motivet. Just nu letar jag efter kontraster som utan att skära sig med varandra gör att motivet blir tydligare. Jag kanske får ångra mig sen när jag är färdig, precis som jag har brukat ångra mig när jag avslutat ett projekt "i förtid". Oftast under tidspress. Just nu känns det bara roligt att få lägga till mer och mer. Det är också en längtan att undersöka, utveckla och prova mig fram. Sådant som man inte gör under tidspress.

Numera ser det ut såhär. Fortsättning följer.

Förutsättningslöst försök till skiss.

Jag har också insett att det är den invanda känslan av tidspress som hindrar mig från att börja formge igen, och den stressen som det tillför klarar varken min kropp eller sinne av längre. Men jag har faktiskt gjort ett tappert försök den här veckan, helt förutsättningslöst. Inte så tokigt kan jag känna, och bäst av allt är jag inte behöver städa efter mig förrän jag är färdig, eftersom ingen annan ska sitta där. Och med tanke på att jag inte har städat än så betyder det att jag inte är klar med mitt förutsättningslösa skissande heller.

Ett annat tappert försök.

Long time no seam

Med tanke på att förra inlägget fyller fyra år idag så var det kanske på tiden med en uppdatering. Faktum är att jag på grund av psykisk ohälsa inte orkat, varken blogga eller brodera. Men nu ska jag ju vara, som det heter, "frisk", och jag har börjat tycka om att brodera igen.
Har jag inte alltid tyckt om det? Jo, men först tog gesällprovet nästan knäcken på mig och senare blev jag sjukskriven för stress från ett arbete jag inte längre har tack och lov.
Nog om det för den här gången, idag mår jag hyfsat och broderar igen. Dock så är jag i en ny situation som arbetslös, precis som för fyra år sedan och i nuläget letar jag efter en hälsosam vardag där jag försöker att få in mitt skapande i mina dagliga rutiner igen.

Aktuellt projekt.

Just nu broderar jag i alla fall på ett lapptäcke i grönt, lite spontant och planlöst, men symmetriskt som det ofta blir för mig. Jag har satsat på att få användning för sådant jag redan har hemma i form av material, eftersom jag anser att lapptäcken i första hand är återbruk. Sen beror det inte minst på det faktum att jag har ett lager av diverse som jag tenderar att glömma bort.

Min fina flamskvävstol som jag fått av min morfars syster.

Sen har vi faktiskt bytt upp oss lite vad gäller boende, Börje och jag. Så numera bor vi i en tvåa, det vill säga att vi bor i det ena rummet och jag har en ateljé i det andra. Det egna utrymmet har visat sig vara avgörande för återkomsten av min lust att skapa igen, en egen plats att sprida ut sig på helt enkelt. Numera är ateljén i princip klar, det som är kvar är lite städning och småsaker. Och givetvis att jag ska börja arbeta där inne regelbundet. Fortsättning följer förhoppningsvis...

Utan tvekan en egen plats.