Blir man färdig någon gång egentligen?

Först när jag trodde att det var klart.

Det fanns visst plats för fler stygn och fler former, jag inser att jag är farligt nära ett Horror Vacui - anfall, men det skiter jag fullständigt i. Jag får brodera hur många stygn på höjden och bredden jag vill, och jag kan brodera över hela ytan om jag känner för det. Ingen tvekan i kombination med tidspress ligger och flåsar mig i nacken, jag får tveka hur länge jag vill och jag har all tid i världen. Givetvis håller jag fortfarande med om att lite luft och andrum kan vara på sin plats också, men i det här fallet är det för mycket luft i själva motivet. Just nu letar jag efter kontraster som utan att skära sig med varandra gör att motivet blir tydligare. Jag kanske får ångra mig sen när jag är färdig, precis som jag har brukat ångra mig när jag avslutat ett projekt "i förtid". Oftast under tidspress. Just nu känns det bara roligt att få lägga till mer och mer. Det är också en längtan att undersöka, utveckla och prova mig fram. Sådant som man inte gör under tidspress.

Numera ser det ut såhär. Fortsättning följer.

Förutsättningslöst försök till skiss.

Jag har också insett att det är den invanda känslan av tidspress som hindrar mig från att börja formge igen, och den stressen som det tillför klarar varken min kropp eller sinne av längre. Men jag har faktiskt gjort ett tappert försök den här veckan, helt förutsättningslöst. Inte så tokigt kan jag känna, och bäst av allt är jag inte behöver städa efter mig förrän jag är färdig, eftersom ingen annan ska sitta där. Och med tanke på att jag inte har städat än så betyder det att jag inte är klar med mitt förutsättningslösa skissande heller.

Ett annat tappert försök.

Ett nytt slags handlag

Senast avbrutna nålen.

När jag var 15 år hade jag en PRAO i en textilateljé där jag för första gången råkade ut för fenomenet böjda synålar. Jag blev lite förvånad när jag plockade upp den och det var lite ovant att sy med, men det gick. Jag fick det förklarat att det handlade om handlag helt enkelt, och jag har inte tänkt så mycket på det förrän nu. För numera verkar jag själv anammat samma handlag utan någon större ansträngning, då jag i helgen bröt av en nål mitt i ett stygn (den var böjd). Och innan det broderade jag med en annan böjd nål som jag också bröt av. När jag sedan valde ut en ny nål, råkade jag välja ut en som redan blivit böjd av mig. Lite senare skulle jag sy något annat och behövde en annan slags nål, som även den var böjd. Har jag blivit hårdhänt? Har jag så mycket ångest?

Vi får väl se hur länge det varar.

Mitt gröna lapptäcke går framåt trots de avbrutna nålarna, om än långsamt. Jag har ju inte samma energi längre, till exempel så bakar jag inte så ofta längre bara för att jag inte orkar. Maria för 5 år sen hade fnyst åt mig. Trots det försöker jag sitta varje dag trots att det bär emot stundvis, jag skyller på mina negativa hjärnspöken som jag krigar med sedan länge. Men numera kan jag nästan känna mig nöjd och det får väl räknas som ett framsteg.

Ett hörn.

Long time no seam

Med tanke på att förra inlägget fyller fyra år idag så var det kanske på tiden med en uppdatering. Faktum är att jag på grund av psykisk ohälsa inte orkat, varken blogga eller brodera. Men nu ska jag ju vara, som det heter, "frisk", och jag har börjat tycka om att brodera igen.
Har jag inte alltid tyckt om det? Jo, men först tog gesällprovet nästan knäcken på mig och senare blev jag sjukskriven för stress från ett arbete jag inte längre har tack och lov.
Nog om det för den här gången, idag mår jag hyfsat och broderar igen. Dock så är jag i en ny situation som arbetslös, precis som för fyra år sedan och i nuläget letar jag efter en hälsosam vardag där jag försöker att få in mitt skapande i mina dagliga rutiner igen.

Aktuellt projekt.

Just nu broderar jag i alla fall på ett lapptäcke i grönt, lite spontant och planlöst, men symmetriskt som det ofta blir för mig. Jag har satsat på att få användning för sådant jag redan har hemma i form av material, eftersom jag anser att lapptäcken i första hand är återbruk. Sen beror det inte minst på det faktum att jag har ett lager av diverse som jag tenderar att glömma bort.

Min fina flamskvävstol som jag fått av min morfars syster.

Sen har vi faktiskt bytt upp oss lite vad gäller boende, Börje och jag. Så numera bor vi i en tvåa, det vill säga att vi bor i det ena rummet och jag har en ateljé i det andra. Det egna utrymmet har visat sig vara avgörande för återkomsten av min lust att skapa igen, en egen plats att sprida ut sig på helt enkelt. Numera är ateljén i princip klar, det som är kvar är lite städning och småsaker. Och givetvis att jag ska börja arbeta där inne regelbundet. Fortsättning följer förhoppningsvis...

Utan tvekan en egen plats.

Chockerande tomhet

Fågelbo.

Varje gång som jag har färdigställt ett riktigt stort projekt brukar luften gå ur mig helt och jag känner någon slags tomhet som lägger sig över mig. De senaste dagarna har varit precis så, och inte minst med tanke på hur intensivt det här projektet har varit. För en månad sedan var skissen inte färdig en gång, och nu hänger mastodonten på väggen ovanför min säng. Jag tror att känslan jag försöker beskriva kan jämföras med något slags chocktillstånd.

Så idag var det dags att få hem verket också, jag hade bestämt mig för att besöka Liljevalchs vernissage för Ser du löven för alla träd?, och  tänkte att om det inte regnar när jag ska gå hem, så ska jag förbi skolan och hämta den. Givetvis hade jag tur med vädret, så jag och Fågelbo har både promenerat, åkt färja, buss och pendeltåg tillsammans. Och det var inte så hemskt som jag först förutspått, tvärtom så var det riktigt trevligt. På Södra station började jag till och med diskutera mitt broderi med en äldre herre, som påstod att han både kunde sy, väva och spinna. På pendeltåget hem så funderade jag på om jag kanske skulle ta med Fågelbo på fler resor för att knyta kontakter, ungefär som att använda sig av hundtricket.

Lite avkopplande hexagonbroderi.

Nu börjar i varje fall chocken efter Fågelbo att släppa, och jag har börjat återgå till mitt normala handarbetslunk, i alla fall tills jag startat mina sommarprojekt då skolan har slutat. Tills dess kopplar jag av med en hexagon till lapptäcksmastodonten.

I dessa pekfingrar gör det ont nu

Om någon trodde att textilhantverk var lika med mjukslöjd så är det helt fel. Lingarn är inte mjukt, och i synnerhet inte när man knyter fram. Lingarn är stumt och strävt, och mina pekfingrar känns ömma och har antagit en lätt rödaktig nyans. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vad gör man inte för textilkonsten? Imorgon ska jag äntligen börja provväva så fort uppsättningen är klar, det har gått två veckor sedan formdagen, så tid har jag inte i överflöd precis.

Framknuten varp.

Innan franknytningen.

På hemmaplan växer lapptäcksmastodonten, och nu har jag inlett en ny rad med stjärnor. Frågan är fortfarande om det blir kitsch eller okitsch. Jag ber för fulla nålsögon till Lapptäcksgudinnan just i detta nu.

Hänt i veckan

Nu när mitt bildvävsprov är färdigt hoppas jag att det ska dröja innan jag gör en planlös provlapp igen. Det kommer fler provlappar i och med att jag ska göra en "riktig" bildväv, samt inför enskilda projektet som kommer efter det här projektet, men då har man ju en plan med dessa provlappar och jag tror att det kommer att göra skillnad för min motivation.
Mitt bildvävsprov är färdigt i alla fall, precis i tid. I morgon har vi formgivningsdag för den "riktiga" bildväven, och efter det ska all vävtid läggas på den. Temat är "Rosendal" och jag har lite formgivningsångest i vanlig ordning. Alla vi som ska väva bildväv gick i samlad trupp upp till Rosendals trädgård för lite inspirationsfiske i förrgår, och jag har klurat ut min ursprungsidé, vilket är ett stort steg i rätt riktning, men sen ska jag få ner det på papper också. Helst ska jag vara så gott som klar med min skiss i morgon eftermiddag, och hittills har jag ritat två streck på ett A5 - papper, samt skrivit ner lite stödtankar. Formge på beställning med kort varsel är inte min grej.

Sju stjärnor och sexton hexagoner är ihopsydda.

På hemmaplan är det fortfarande lapptäcksmastodonten som gör mig sällskap i soffan, och hittills har den växt till en ansenlig storlek. Mestadels har jag den i en oformlig hög, pappmallarna gör att den är omöjlig att vika ihop. Jag misstänker att detta blir ett projekt jag får ha hemma. Just nu syr jag ihop fler röda stjärnor i väntan på broderiinspiration.

Say hello to the rainbowchild...

Inför bildvävsprojektet formgav jag halvhjärtat en provremsa anpassad så att jag skulle kunna prova alla tekniker som föreslogs från våran lärare. Och idag kom jag igång, och äntligen känner jag mig riktigt motiverad igen. Det här projektet kommer för övrigt att mynna ut i att jag får göra en riktig bilväv sedan, så kanske är det därför.
Men när jag började väva idag fick jag plötsligt flashbacks till gymnasiet och mina två första år på folkhögskola, och anledningen är att jag ofta hade kläder och accessoarer i regnbågsränder samt även gjorde saker i dessa kulörer. Är det på väg tillbaka nu?

Ett försök till anundsjösöm.

På hemmaplan är det min lapptäcksmastodont som delar soffan med mig, och hexagonerna blir fler och fler undan för undan. Nu har jag dessutom börjat få något slags tema på broderierna, bygdebroderier. Så just nu provar jag olika sömmar i hexagonerna, som sedan blir delar av lapptäcket. Jag är fortfarande rädd för kitschdemonen, kanske har jag hittat min röda tråd i det här projektet nu.

De första stapplande stygnen

Kanske inte någonsin, men de första stygnen är för mig alltid lite stapplande, och nu är det ju så speciellt att det är mitt färgångestladdade löv som äntligen fått sina första stygn. Hittills känns det bra, även med den tveksamma bakgrundsfärgen, och jag hittade ett nytt motiv medan jag satt och broderade, så som det ser ut på bilden. Egentligen är det en blomma som inte är färdig, men den skulle kunna vara färdig såhär, kanske i en lite mer förädlad form.

På skolan har det dock inte varit fullt lika positivt, jag hade ett planeringsmöte först av allt som hände, för att sedan sitta och vänta hela dagen på att få expertutlåtande av min lärare. Något som gör mig stressad och "på nålar". Men jag var lite smart och tog med mig min pausgymnastik, en ny hexagon till lapptäcksmastodonten. Kanske inte vad jag gick till skolan för att utföra, men hellre brodera på ett privat projekt, än att inte göra någonting alls. Imorgon däremot blir det dags för varpning till senaste vävprojektet.

Jävlar anamma!

Nu har jag våndats färdigt över bakgrundsfärgen, och helt enkelt bestämt mig. Jag har inte tid att vela mer, och nu vill jag sätta nålen i ett riktigt yllebroderi. Jag funderar fortfarande över om det är rätt färg, men det får vara nu. I kväll har jag trådmarkerat var lövbitarna ska klippas ut, och i morgon hade jag tänkt mig att föra över motivet till tyget. Äntligen.

I väntan på detta har jag roat mig med min lapptäcksmastodont, och börjat sy ihop så smått. Det ser nog inte särskilt imponerande ut just nu, men det blir väll större snart. Jag hade i begynnelsen av detta projekt en idé om att vänta med att sy ihop tills jag hade sytt alla stjärnor och hexagoner, men jag har insett att mitt hushåll inte alstrar tillräckligt med kartonger för att det ska vara mänskligt för en sån som mig att vänta så mycket. Det svåra är bara att gå och lägga sig i tid.

Beslutsamhetens stund

Som bekant har jag haft en hel del färgångest i vanlig ordning, denna gången med Liljevalchslövet, men nu har jag bestämt mig för att köra på min idé som den är just nu, jag måste verkligen komma igång med lövet nu! Och jag längtar så efter att få sätta nålen i ett yllebroderi.

I avsaknad av detta ännu inte befintliga yllebroderi, så har jag roat mig med min hexagon med Albertus Pictor - motiv, som i kväll blev helt färdigt. Med lite varsamt våld fick jag på den på hexagonmallen igen också. Vi får väll se hur mycket tid som kan komma att läggas på just lapptäcksmastodonten framöver, skolan började idag, och ett nytt vävprojekt med den. Den här gången handlar det om yta och struktur, ännu ett projekt bestående av spännande provlappar.

Det går trögt

Det här händer mig nästan hela tiden, att jag blir så nöjd med min formgivning att jag har svårt att färglägga, och just nu har jag fastnat på lövet. Dels är det en av blommorna, och sen har jag börjat tvivla på bakgrundsfärgen. Att fastna lite i det här med färgläggning är väll egentligen inte så farligt som jag får det att verka, men jag börjar känna att tiden rinner bort för mitt löv och jag måste börja innan det blir stressigt på riktigt.

När jag inte har haft ångest över mitt löv, har jag suttit med min Albertus Pictor - hexagon. Jag funderar allvarligt på att börja sy ihop de hexagoner jag har med några väl utvalda stjärnor snart, om inte annat som pausgymnastik när jag våndas över mitt löv.

Det kan bli bra, det kan bli kitsch

Låter kanske motsägelsefullt att jag som är dekorationssjuk inte gillar kitsch, men så är det. Och nu har min dekorationssjuka smittat av sig på lapptäcksmastodonten, och alla hexagonerna ska få ett litet motiv. Och när jag lade ut det tidigare i kväll såg det hoppfullt ut, inte för mycket av den kitsch som jag fasar för. Jag har rent av börjat fundera på att sy ihop det jag fått till, men det får nog vänta lite till.

Jag har dock lärt mig något nytt idag, nämligen atlassöm. På min senaste hexagon, där jag broderar ett motiv hämtat från en kyrkmålning av Albertus Pictor, har jag några ganska stora fält som ska fyllas, och som var för stora för bara plattsöm. Då provade jag atlassöm, vilket verkar fungera bra, så nu ska jag bara öva mig på det.

Jullovsverkstad

En del av det som jag färglade idag.

Efter julstök och nyårsfirande har jag äntligen kommit igång på allvar med det som var min tanke med att ha "jullov", nämligen handarbetandet. Givetvis har jag handarbetat under jul och nyår, men det blir som inte mycket tid till det då, även om man som jag firade utan familj i år. Det är två projekt som varit i fokus, ett av dessa är Liljevalchslövet, som jag borde ha och har velat sätta i gång med mycket tidigare. Men nu börjar det lossna för mig med utförandet, och idag har jag börjat färglägga arbetsritningen. Dekorationssjukan har givetvis tagit över i vanlig ordning, men det är alltid lika roligt. Jag bara hoppas att jag ska bli färdig i tid.

Middagspaus i färgläggningen.

En trave med tjugofem stjärnor, idag blev det en till.

Det andra projektet som jag ägnat lite kvalitetstid med är mitt påbörjade lapptäcke med stjärnor och hexagoner. Några fler stjärnor har jag sytt, och nu är jag uppe i tjugosex stycken. En hexagon har det också blivit, med broderier på, och dekorationssjuk som jag ju är, så har jag fått vansinne och tänker brodera alla hexagoner med olika motiv allteftersom.

Broderad hexagon.

Som det ska sys ihop.

Fler stjärnor som den överst i högen ska jag sy i morgon. Delarna till dessa stjärnor ligger i buntarna med gula gummisnoddar.

Knutar på tråden

Ur textil synpunkt har det med tanke på omständigheterna varit en bra dag. Trots att jag har knappt sovit i natt av ingen speciell anledning så fick jag till mitt sista prov, denna gång med olika effektstygn och knutar. Men av samma anledning blev det inte så bra som jag ville, jag har varit på ett pissigt humör hela dagen, och det är endast av ren viljestyrka ( jag brukar säga att det beror på att jag är Oxe) som det överhuvudtaget blivit något gjort idag. Efter lunch gav jag upp om att fortsätta arbeta på skolan, så jag åkte helt enkelt hem och fortsatte där i stället.

När jag hade slutfört detta, ätit middag och sett på julkalendern, så kände jag mirakulöst nog för att fortsätta med mitt lapptäcke. En utsliten Gudrun Sjödén - tygkasse är nu uppklippt i romber och jag roar mig med att sitta och klä mallar igen. Dessutom hittade jag en matchande färg, så snart blir det nog fler stjärnor. Terapi precis när jag behöver den.

Platsnöden har ingen lag

Efter att ha sytt fösta stjärnan till mitt lapptäcke igår, så ville jag som brukligt få lite distans till resultatet och nålade därför upp stjärnan på närmsta vägg. Närmsta vägg råkade vara ovanför min röda byrå där min adventsljusstake står. Där nålade jag upp min nysydda stjärna, utan att tänka på hur det såg ut runtomkring. Döm om min förvåning när jag sätter mig i soffan tittar upp och ser julpynt. Definitivt inte min tanke, inte ens i färgvalet med stjärnan, som sen ska sys fast i ett lapptäcke att ha året runt. Kanske inte ett pynt som jag själv skulle ha valt, jag har lite svårt när quilt lämnar lapptäcket och blir något annat. Samtidigt skönt att ha dem lite ur vägen, och så länge de inte är ihopsydda så slipper man den värsta quiltkänslan. Lite motsägelsefullt att jag ska sy ett lapptäcke till mig själv när jag låter sådär negativ.

Fler smockor

Igår fortsatte jag med smockandet efter en väldigt produktiv dag vid symaskinen. Faktum är att även om jag tyckte att det var jätteroligt med maskinbroderi, så är jag nog mer förtjust i handsömnad. Och igår provade jag dels alla smocksömmar som jag tidigare provat, men i mindre rutor, och jag lärde mig två typer av nordamerikansk smock. Skillnaden mellan den smock jag visat bilder på tidigare och den nordamerikanska, är att den nordamerikanska smocken är stum.

Dels har jag gjort en smock som ger ett flätat intryck, och eftersom jag föll offer för min egen nyfikenhet, så har jag provat så mycket jag bara hunnit och orkat. Här blev det två färgkombinationer.

När jag först såg det här tyckte jag att det skulle bli en utmärkt kjollinning.

Tre varianter smocksöm.

Hemma har jag fortsatt experimentera med den andra varianten av nordamerikansk smock, en sort som är mer rutig, och resultatet av min nyfikenhet är tre olika färgkombinationer. På köpet har jag dessutom fått en till effekt, hur det ser ut om man byter rutan som ska synas.

Nu har jag dock börjat känna att jag experimenterat färdigt med smocken för en stund, varpå jag tog fram mitt lapptäcksprojekt. Jag har nyligen massproducerat mallar, och jag tänkte att jag skulle roa mig med att sy några fler romber. Men istället fick jag lust att sy ihop några av dem, som en slags arbetsmotivation och för att jag ville se hur det blir. Just den här stjärnan blev ju helt okej, men jag kan inte riktigt känna mig nöjd, jag vet ju inte hur hela täcket kommer att se ut.

Och jag som trodde att jag avskydde lapptäcken...

Romber till lapptäcke.

Hela kvällen har jag pysslat med att klippa tyger till romber och sytt dessa lappar runt mallar i papp. Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle göra detta och tycka om det hade jag troligtvis skrattat, jag sydde ett för mig väldigt stort lapptäcken när jag gick i ettan på gymnasiet, och efter det bestämde jag mig för att det där med lapptäcken inte var min grej. Dels var allting som jag fick se i lapptäcksväg så kitschigt, tygerna var kitschiga och alla mönstren var kitschiga, och i värsta fall var lapptäcken som presenterades för mig även dekorerade med kitschiga applikationer eller broderier i form av kantiga, avlånga hjärtan. Och mitt egna lapptäcke var inte så mycket bättre det, trots att det nu kanske inte är lika kitschigt som mycket annat.
Men så i somras flyttade Börjes morföräldrar, och den stora utrensningen som följde resulterade i att jag blev ägare till Börjes mormors hexagonmallar till lapptäcken. Faktum är det gjorde mig intresserad, och jag började fundera på allvar om det där med lapptäcken inte var ganska roligt i alla fall. Och sen när jag återvände till HV hittade jag i skolans bibliotek en bok om gamla svenska lapptäcken, betydligt mer rustika och vackra än det jag fått se tidigare. Ett lapptäcke kombinerat med romber och hexagoner, fick mig att fatta beslutet att ge det där med lapptäckssömnad en ny chans, och än så länge ber jag intensivt till lapptäcksgudinnorna, så att mitt lapptäcke inte ska bli en enda stor orgie av kitsch den också. Jag inser att bilden här ovan inte ger så mycket hopp åt den saken just nu, jag tror att det som behövs är struktur, ordning och enhet. Inte mina tre starkaste sidor.

När alla proverna var färdiga, nålade jag ner alla kanter.

På skolan har vi precis avslutat applikationsprojektet, där vi provat olika tekniker för att sy ridåer. Ett projekt som inte alls motsvarade mina rätt så pessimistiska förväntningar, tvärtom har jag haft en riktigt bra vecka och lärt mig jättemycket!

Kanterna syddes ner med flätsöm.

En av monteringarna som jag provade var sydda kanaler. Här utan redningarna.

Den andra var underredning, eller Liciumredning som den också kallas.

Det enda som skvallrar om stygnen är vecken, får man bort dem är sömmen osynlig.

Färdiga applikationsprover. Ovan från vänster är sammet och ull. Nedan från vänster är lin/bomull och blanka tyger.

Veckan som följer kommer nästan helt och hållet handla om formgivning, eftersom vi på allvar drar i gång med mattprojektet. Vilken teknik jag kommer att välja är än så länge oklart, eftersom jag vill att min formgivning ska välja teknik.