En hög med projekt jag borde avsluta

Raggsockor och Twinkletoes i en salig blandning.

Efter att ha rivit upp den misslyckade swaggern har jag mest känt för att sticka småsaker, och det har jag gjort också. Dels kan man uppenbarligen inte få för många strumpor, och del har jag inte tänkt köpa nåt garn förren jag stickat upp en ansenlig mängd garn jag redan har. Och trots att denna hög innehåller 300 g garn tycker jag inte att det är tillräckligt mycket för att räknas som en ansenlig mängd. Garndiet när den är som mest plågsam. Dessutom har jag kvar att fästa alla trådar, och på en del av sockorna ska jag sy på sulor så att det blir tofflor. Ett projekt jag inte rikitgt känner för just nu.

Nålbunden tehuva.

Min iver över att göra slut på garn har ändå fortsatt, så därför har jag plockat upp ett gammalt nålbindningsprojekt, en tehuva som senare ska förses med broderier. När jag kommit så långt ska jag ut på stadens museer för inspirationsfiske.

En symajor kan vara bra till mycket...

En annan pysselaktivitet jag hållit på med under helgen är stickmarkörer. Min goda vän och kollega Lillemor inbjöd mig att sitta och demonstrera bandflätning under Fiberfestivalen på Slöjdarnas hus förra året, och som tack fick jag fyra stickmarkörer av henne. Det inpirerade mig när jag av en slump besökte Panduro, Och jag kände för lite pärlterapi. Panduro är inte min favoritaffär, jag tycker nästan alltid att det är lite massproducerat och plastigt över allting, men lite fint hittade jag, och blandade upp med en del som jag redan hade.

Stickmarkörer med japanska flickor. Bjällrorna köpte jag på Musikmuseet.

Dom helvita pärlorna kommer från ett halsband jag fick i namnsdagspresent när jag var liten.

Jag hittade ett armband med den kinesiska zodiakdjuren. Jag tyckte att dom gjorde sig bättre som stickmarkörer, och med bjällror blev det roligt. Lite fulsnygga figurer som inte alltid liknar sina förebilder.

Jag vet tyvärr inte hur praktiskt det kan vara med garntoffsar på stickmarkörer, men jag måste prova för att veta.