Bomullen blommar!

Saken är den, att jag har bett om att aldrig få kläder i julklapp igen. Anledningen är att jag vill ha lite kontroll över innehållet i min garderob, så att den inte blir överfylld av sånt som jag inte vill ha eller använda. Därför kom min minst sagt fyndiga mamma på att hon skulle ge mig råmaterial till kläder istället.
Och det gjorde hon verkligen. Jag fick en påse med bomullsfrön.
Experimentell som jag är så ville jag såklart prova lyckan som bomullsodlare, så jag och Börje var iväg till COOP Forum i Umeå och köpte fem stora lerkrukor och kilovis med jord att plantera dessa frön i. Alla fem frön som vi satte grodde, vilket jag tyckte var ett mirakel i sig, och jag har väntat ivrigt hela sommaren. Plantorna har växt, men inget annat har hänt. Bortsett från att en av plantorna fick löss, och numera är den nästan lika svart som den är grön.
Men så igår, efter en helg i Vännäsby, så kom jag hem till min lägenhet med hela Börjes fikasugna familj. Plötsligt påpekar Börjes mamma att bomullen blommade, och jag insåg att det hade inträffat ett mirakel.
Av detta kan vi lära oss att man inte behöver vara bosatt på varmare breddgrader än Umeå för att lyckas med att få en bomullsplanta att blomma.

På universitetet har det varit ett seminarium om designprocessen, och jag har gjort nödvändiga ändringar på mitt liv *ordvitsvarning*. Dessutom ska jag snart börja sy ett liv, en blus eller liknande. Det gäller bara att komma i rätt stämning och hitta inspiration för det. Och gärna vill jag att livet ska ingå i en senare kollektion, som jag också lite smått ska börja leta inspiration efter.