Svinnet man får räkna med

Jag kan inte låta bli, fast än jag vet att att det är hemskt att veta om det, nämligen hur mycket svinn ett hantverk som textil kan resultera i. Idag när jag finputsade och dammsög min matta, gjorde jag några experiment. Dels vägde jag allt spill som jag sparat under vävningens gång, tillsammans med allt som jag klippte bort från mattan vid klippningen. Jag kan inte riktigt sluta fascineras över att jag i sparat spill får ihop motsvarande en hel härva garn! 98 gram vägde min ganska så mäktiga hög.

Sedan vägde jag som sagt mattan. Den vägde 1966 gram innan dammsugningen, och efter dammsugningen vägde den 1952 gram. 14 gram raka vägen in i dammsugarn, med andra ord. Det som är rätt så trist med dessa siffror är att garnet är dyrt. Jag spånade med en av mina klasskamrater om man kanske kunde sy exklusiva nåldynor och fylla med detta, för att sedan vid försäljningen kunna säga att fyllningen är handfärgad. Kanske inte den bästa affärsidén att komma med.

Mattan har som sagt blivit både klippt och dammsugen, och den ser nästan ut som jag tänkt mig. Jag klippte främst bort lugg som hängde ner i bandet, ett ingrepp som definitiv gjorde susen. Dammsugningen var också nödvändig, då i synnerhet de röda garnerna luddat av sig. Så numera är min matta faktiskt blåsvart istället för purpursvart, om inte annat så var det effektivt. Givetvis finns det detaljer som jag inte är helt tillfreds med, till exempel kunde jag innan monteringen försökt att spänna ut den i början och slutet, eftersom den har gått ihop där under vävningens gång. Just den detaljen stör mig, och det kommer nog att ta ett antal månader i vanlig ordning innan jag är helt tillfreds med denna icke önskvärda detalj.

Dock så är jag inte riktigt klar ännu, jag hat tänkt mig min flossa hängandes, vilket kräver ännu mer monteringsarbete. Men eftersom jag ännu inte vet hur den ska exponeras i utställningen i sommar kommer det att bli ett senare projekt, om det nu visar sig att den ska hänga och inte ligga.