Hela dagen, när jag inte haft foto på skolan, har jag pendlat mellan valet att repa upp mitt jämtländska fästfolk eller fortsätta brodera på dem. Hittills har jag valt det senare, och jag tycker stundvis att det blir lite bättre. Men jag är inte nöjd, jag mår nästan lite illa över det här broderiet eftersom jag inte riktigt vet hur det kommer att sluta. Jag har tidigare undvikit att brodera människor, eftersom jag är så fixerad vid att de ska se ut som exakta avbilder av riktiga människor. Jag har nästan övertygat mig själv om att jag behöver det här broderiet för att försöka komma över den här fixeringen.
Hmmm ja jag tror det är som du skriver du måste kämpa dig igenom detta för att komma över din fixering...jag tycker det är jättesnyggt!
SvaraRaderaBroderi-terapi!
SvaraRaderaRiv inte upp. Avskyr du det fortfarande när du visat upp i skolan kan du ju elda upp. eller ge den till mig! Jag gillar den...
Åh, jag gillar, det kommer bli så bra det vet jag! För det är ju Maria som gör det!
SvaraRaderaDu får min yllebroderi-gen att vakna till liv, det brukar ske ungefär en gång per år. Ska se om jag lyckas slutföra ett projekt också...