onsdag 14 oktober 2009

Huvudstaden

I förrgår var jag äntligen dags att åka till Stockholm, jag och mamma beställde biljetterna redan för två månader sen så jag har fått vänta ett tag.
Hela måndagen gick åt till att resa ner, och rastlös som jag är så hade jag så klart min stickning med mig. Förhoppningsvis kommer den att användas i kollektionen, så min resa hit har verkligen inte varit sysslolös. något jag lagt märke till är hur stockholmarna ser ut i tunnelbanan. Alla verkar ha ett frånvarande uttryck och glasartade blickar när dom står där i underjorden och väntar på dessa underjordiska tåg. Fast jag måste faktist säga att de stockholmare som jag och morsan varit tvugna att ta kontakt med under vår vistelse här, har varit trevliga och hjälpsamma.


Binnekorgen som min stickning numera bor i. En trogen reskamrat.

Tisdagen gick åt till knappjakt, Umeå har ett hyffsat utbud på tyger, men ett kasst utbud på knappar. Här i Stockholm hittade jag äntligen knappar som kommer att passa i kollektionen. Plus att jag hittat en knapp som jag köpte bara för att jag ville. Knappar har en förmåga att framkalla habegär utan dess like. Dessutom är dom dyra! Åtminstone om man har min exklusiva smak...
Idag onsdag var det ändå dags för resans höjdpunkt: studiebesöket på HV-skola. Vi blev visade runt i nästan alla lokaler, jag fick prata med lärare och elever, och jag kände direkt att jag defenitivt ska söka. Det var en helt underbar atmosfär överallt. Man kan ju önska att man kommer in.





Hv-skolas framsida. Den lila pricken till höger är min mamma.

Imorgon vid den här tiden har jag förhoppningsvis kommit hem, men jag hoppas av olika anledningar att jag får komma tillbaka till Stockholm snart. Vi har ju inte hunnit gå på några museer, eftersom morsan inte uppskattar sådant lika mycket som jag. Nordiska museet står högt uppe på listan bland de platser jag har kvar att besöka. Det får bli du och jag nästa gång, Gosi!

1 kommentar:

  1. Jag är så nyfiken att få höra allt från HV och att se knapparna. Knappar är som underbara glädjeinjektioner - om de är av rätt sort...
    Åsa

    SvaraRadera