Det gråa garn jag färgade.
Veckan började bra i alla fall, i färgeriet av alla ställen. I måndags var jag väll förberedd med sammanlagt 900 g garn och noggranna och av mig kontrollerade uträkningar. Och allt gick faktiskt hur bra som helst, garnerna bytte snällt färg från grått och vitt till krapprött, mörk rostorange och rött. Jag hann färga allt innan eftermiddagen, vilket var lite för bra flyt uppenbarligen.
Grått garn som blir rostorange.
Grått garn som blir krapprött.
Vitt garn som blir rött.
Alla mina fina garner (de röda endast) som hänger på tork.
Det var nämligen inte allt garn som jag skulle färga. Jag behöver ytterligare 1200 g garn för att kunna väva min flossamatta, och just det garnet är typ förevigt restnoterat! Företaget som säljer garnerna vet med andra ord inte när de får in det igen, och det i sin tur betyder för mig panik.
När det gått några år sedan sist är man lite ringrostig.
Men i förrgår kände jag ändå att jag måste göra något relaterat till mattprojektet, så jag började baklänges med att väva det band som jag ska montera på min matta när den är färdig (om jag får mitt garn), och då fick jag chansen att lära mig något nytt. Jag fick utav en av mina lärare en liten snabblektion i hur man trär en bandvävstol, vilket ju var en rätt så okomplicerad historia. Komma igång med bandet gick det med efter ett tag, när jag plötsligt kom i håg hur man gjorde nu igen. Tekniken är ett band med ett plockat mönster, och mönstret i det här fallet är ett budskap jag vill framföra med min matta.
Det felaktiga budskapet som blev när jag inte hann väva färdigt ordet "fanns".
Och nu ser ordet "förr" inte längre ut som "porr" (hoppas jag), men när jag slutade för dagen kunde sista ordet ändå misstolkas lite, vilket inte var min mening. Men en sak kan jag lova, och det är att trots min panik över ett restnoterat garn så ska min matta inte bära omkring på ett band med svordomar. Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar