För första gången någonsin har jag jobbat en lördag på skolan, med stundvis var det som en vanlig dag, flera av mina klasskamrater var där redan när jag kom. Målet idag har dock inte varit tio centimeter, efter gårdagens maratonvävning, utan målet har istället varit att komma halvvägs. Och halvvägs kom jag, oxe som jag är, och hade det inte varit för att min fina Börje åker hem på tisdag, och för att mitt vänstra pekfinger inte har någon känsel, så skulle jag inte tveka om att gå till skolan i morgon. Inte heller på måndag blir det särskilt mycket vävt, av samma anledning. Tisdag är härmed utnämnt som "vävmåndag", det var i tisdags jag började och nu har jag vävpaus i två dagar, och nu på tisdag börjar jag igen. Konstig logik, kanske. Hur som helst känner jag mig betydligt lugnare nu, jag har inte bara kommit halvvägs med väven, jag har också fått nytt hopp om att det förevigt restade (förhoppningsvis inte) ryagarnet ska räcka mattan ut. Alltid något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vaad snyggt det blir. Ska bli roligt att se hela mattan sedan.
SvaraRaderaKram Birgitta
Å det var så roligt att få se den här fina mattan i verkligheten! Tack för att du kom förbi vid fikat och tjoade till...
SvaraRaderaJag var och kollade idag om du var där och vävde, men förstår nu varför du avstod.
Hoppas du får tillbaka känseln i ditt pekfinger!
Ha det gott!
tvivlar inte att du får mattan klar - du är flitig som ett bi