En flätas gämställe

Trasmattan med fel band.

Allt jag har gjort idag har kretsat kring flätor och band, lämpligt nog då min flossa är inspirerad av detta. Dagen började på Mattsons band på Kungsgatan, med ett lyckat köp och ett misslyckat köp. Mitt mål var att köpa band till båda mina mattor, på flossan ska den skydda och dölja de inflätade och nersydda varptrådarna på baksidan, och det var det lyckade köpet. Sen skulle jag hitta ett band att kanta min trasmatta med, ett band som kommer att synas i båda ändar av mattan, och eftersom jag var lite lätt stressad och ville till skolan för att fortsätta med flossan, blev det såklart fel. Bandet passar till mattan, men jag tycker att det framhäver fel färg. Nåväl, att bandet till flossan blev bra var viktigare, trasmattan tar jag hand om när flossan är färdig. Det betyder med andra ord: ett nytt band, en ny färg.

Under bandet ser det ut så här.

En annan band/flätarelaterad erfarenhet jag dragit lärdom av idag är hur man gör om man mot förmodan inte vill att flätan eller bandet ska synas. Det handlar givetvis om flossan, och den obligatoriska lösa fläta som blir efter de orientaliska flätorna. Det är inte så ofta som jag vill gömma en fläta eller dölja ett band, efter mitt första år på Bäckedal blev jag kär i dem! Men idag var ett sådant sällsynt tillfälle, Jag ville inte ha något som hängde löst på min matta, i alla fall inte den här gången, inte till den här formgivningen.

Flätans gömställe.

Det gick till så att flätan veks upp på baksidan av mattan, kastades fast och doldes av bandet jag sydde på sedan. Och jag blev rätt nöjd med tanken på att man kan välja om den ska synas eller inte.
När detta var färdigt och jag gjort mitt för idag, greps jag av monteringsdjävulen, och en väldigt otålig sådan. Jag kunde helt enkelt inte vänta med att se hur det skulle se ut med banden på rätsidan, så innan jag gick hem satte jag modigt saxen i bandet, och nålade fast allt utom signaturen. I morgon ska allt sys på, och sedan väntar lite trimmning och dammsugning.