Spänning

Igår var jag duktig och tog tag i våtspänningen av min Jämtlandssöm i ylle. Det är det mest nervösa av alla monteringsmoment, det är värre än att brodera blå gubbar. Men mycket finare blir det, jag har numera svårt att föreställa mig broderi utan våtspänning. Tänk att jag klarat mig utan det en gång i tiden.

Arbetet meden skrytsärken tog en lite annorlunda vändning i söndags, då jag äntligen fick klippa upp halshålet. Halshålet blev bra, men det var när jag provade särken som jag upptäckte att den var alldeles för stor. Jag måste ha tagit i ordentligt med katastrofmån när jag klippte ut den, vilket kan vara bra ibland. Men inte om man har ledsnat på att sprätta. Det hade jag gjort, och därför hittade jag på den här lösningen för att slippa sprätta:

Istället för att sprätta, tog jag in tills det kändes bra, sydde, klippte upp sömsmånen och fällde kanterna. På köpet fick jag en liten effekt i form av en rand längs hela sidosömmarna, axel- och ärmhålssömmar. Troligtvis inte vad jag tänkte från början, men jag kommer inte ihåg hälften av vad jag tänkte från början, så det gör inte så mycket. Så efter den här lilla omvägen, ska jag sy handleder i morgon. Det ska bli riktigt skönt att sy en kort söm.