söndag 16 januari 2011

Inte för att jag är särskilt intresserad av aliens....

Trots ett bristande intresse för liv på andra planeter, så har jag ett hem som kryllar av UFOn. Och som om inte det vore nog har jag minst ett UFO hos Börjes familj, och en hel flyttlåda med UFOn i min mammas förråd!
Jag talar såklart om UnFinished Objekt, för er som inte förstod det från början. Veckan som varit har gått under temat UFOn, och jag har bestämt mig för att inte påbörja några nya projekt den här månaden (svårt!) eftersom jag verkligen borde få klart några av dessa UFOn. Eftersom alla mina skoluppgifter blivit klara den här veckan har jag dessutom haft gått om tid för mina ofärdiga projekt på hemmaplan.


Dessa tofflor efter ett mönster som jag hittade på Ravelry, var en del av min garndiet i höstas. Av oförklarlig anledning hade jag inte fäst trådarna, vilket var det enda jag egentligen behövde göra. Frågan är bara varför jag inte gjorde det tidigare.



Den här sjalen är också ett Ravelry - mönster, också en del av min garndiet och även här var det bara att fästa trådar. Återigen: varför gjorde jag det inte tidigare?!



Men trots att jag nu varit så duktig, så har jag fortfarande UFOn kvar som skräpar. Ett av dom är en hjärtvärmare, som först var tänkt som en julklapp åt någon, men jag visste inte vem. Men nu har det strandat igen, eftersom garnet är slut.



Sen är inte alla mina UFOn av stickad karaktär, det här tygbyltet är en linnesärk som jag började sy för ungefär två år sen. Varför jag inte sytt färdigt den beror på ångest över tyget. Tyget vävde jag 2007, när jag gick på Bäckedals folkhögskolas textillinje, och då ingick det att spinna allt inslag själv. Förmodligen är jag rädd för att det inte ska bli fint när det är färdigt, och när jag tänker på allt arbete jag lagt ner, all tid det tog att spinna, och hur fint tyget blev, blir det så ångestladdat att jag knappt kan titta på det.



Sen har jag ju det största UFOt av alla: mitt fälltäcke. Det har legat på en hylla i min garderob sen jag flyttade ner hit till Skogås, och jag bestämde mig i går för att det är dags att sy i det nu. Jag har egentligen inte så mycket kvar på den här biten som dessutom är den tredje och sista innan det är dags att börja sy i hop alla delar. I kväll blir det vad jag tänker ägna mig åt.

2 kommentarer:

  1. Fästa trådar är ju tråååkigt. Försöker se det som en meditation och blir varje gång överraskad över hur snabbt det ändå gick och undrar varje gång varför jag inte gjort det tidigare...

    Ravelry är fantastiskt. enda felet är att det är så lätt att fastna där och bara titta!

    Särken kan ju inte bli annat än fantastisk, ser fram emot att få se mer av den.

    SvaraRadera
  2. Tuff du är som tar tag i ufona. Det är inte det mest upplyftande och som du skriver kan det vara ångestfyllt på grund av olika orsaker.

    Jag har tänkt att detta året ska bli just en såndär ufotillverkningsår. Men det är inte kul. Januari ägnar jag åt sockar. Och jag ids inte ens gräva fram nästa ufo förrän nästa månad syns i almenackan.

    Däremot är det ine helt förbjudet med nya projekt. Jag skulle behöva en smal sjal. Har du någon adress där du hittade den du gjort? Jag har ett entrådigt lila ullgarn som vntar på att stickas. Sen gäller det att ha något enkelt när man sitter på möten :-)

    Hare bäst Maria!

    SvaraRadera