Chockerande tomhet

Fågelbo.

Varje gång som jag har färdigställt ett riktigt stort projekt brukar luften gå ur mig helt och jag känner någon slags tomhet som lägger sig över mig. De senaste dagarna har varit precis så, och inte minst med tanke på hur intensivt det här projektet har varit. För en månad sedan var skissen inte färdig en gång, och nu hänger mastodonten på väggen ovanför min säng. Jag tror att känslan jag försöker beskriva kan jämföras med något slags chocktillstånd.

Så idag var det dags att få hem verket också, jag hade bestämt mig för att besöka Liljevalchs vernissage för Ser du löven för alla träd?, och  tänkte att om det inte regnar när jag ska gå hem, så ska jag förbi skolan och hämta den. Givetvis hade jag tur med vädret, så jag och Fågelbo har både promenerat, åkt färja, buss och pendeltåg tillsammans. Och det var inte så hemskt som jag först förutspått, tvärtom så var det riktigt trevligt. På Södra station började jag till och med diskutera mitt broderi med en äldre herre, som påstod att han både kunde sy, väva och spinna. På pendeltåget hem så funderade jag på om jag kanske skulle ta med Fågelbo på fler resor för att knyta kontakter, ungefär som att använda sig av hundtricket.

Lite avkopplande hexagonbroderi.

Nu börjar i varje fall chocken efter Fågelbo att släppa, och jag har börjat återgå till mitt normala handarbetslunk, i alla fall tills jag startat mina sommarprojekt då skolan har slutat. Tills dess kopplar jag av med en hexagon till lapptäcksmastodonten.