Lanolinbalsam för textilsjälen

Efter en stressig påsklovsvecka var det dags för årets praktik. För min del innebar det en panikdag hemma innan jag skulle resa, den enda dagen jag faktiskt var hemma under mitt påsklov, då jag både skulle städa, packa, skriva en projektplan till enskilda projektet och allmänt vara nojig för resan jag skulle göra förra söndagen.

Färgad ull i på väg in i torkskåpet.

Jag hade nämligen fått min praktikplats i Dala Floda, på Wålstedts textilverkstad, en plats jag blev ordentligt nyfiken på förra våren när hela HV - skola åkte dit på studiebesök. Och det visade sig vara en av de bästa praktikplatserna jag haft hittills.

Ull som ska plysas.

Jag har både fått se så gott som alla delar av den praktiska verksamheten, samt fått delta i arbetet i spinneriet. Jag fick prova på många av de förberedande momenten som att sortera ull, blanda ull, packa ull och väga ull. Jag har sett hur en ulltvätt gått till, jag har fått ta upp ullen ur tvättvattnet, centrifugerat, och lagt på tork.

Plysmaskinen från framsidan.

Nästa del i processen från ull till garn var plysningen, ännu en syssla jag fick prova på. Det innebar att den torkade ullen spreds ut på golvet, och en blandning som innehöll spinnolja fördelades jämt över ullen. Därefter blandades allting om för att ytterliggare sprida spinnoljan, och sedan matades ullen i ett jämntjockt lager in i plysmaskinen, där den passerade diverse valsar med vassa knivaktiga föremål på, för att sedan hamna i ett utrymme bakom maskinen. Därinne väntade ett fantastiskt sockervaddsfluff av ull, som packades i plastsäckar för att inte spinnoljan skulle avdunsta.

På andra sidan maskinen lades den plysade ullen. Sedan väger maskinen upp lite ull i taget, som sedan matas in i kardverket.

Första kardverket.

Här har ullen passerat första kardverket, och blivit till ett smalt kardflor som ringlas ut till ett nytt lager som sedan går genom ännu ett kardverk.

Därefter lades sockervaddsfluffet i kardmaskinen. Där passerade ullen först ett kardverk, och blev till en smal matta av kardflor som ringlades i ett jämntjockt lager, för att sedan passera ännu ett kardverk innan det blev till ett förgarn.

Andra kardverket.

Slutligen har det blivit ett förgarn.

Rullar med förgarn i spinnmaskinen.

På andra sidan spinnmaskinen, där förgarnet blivit till en tråd.

Förgarnet togs sedan till spinnmaskinen, som sedan spanns till en tråd. Konerna med med trådarna togs sedan till tvinnmaskinen, där de spanns ihop till tvåtrådigt garn. Efter det skulle garnet vila på konerna över natten, innan de hasplades upp till härvor. Just hasplingen var en av mina huvudsakliga uppgifter, och personligen tyckte jag att det var den ultimata uppgiften, dels eftersom jag av någon konstig anledning gillar monotona arbetsuppgifter, och sen att jag hade garn över allt vart jag än vände sig. Bakom mig var förgarnet som spanns till tråd, till höger och ovanför mitt huvud passerade tråden vidare in i tvinnmaskinen som jag hade på min vänstra sida, och framför mig fanns haspeln. Aldrig någonsin har jag känt mig så omringad av garn någon gång. Underbart för en textilare som jag!

Vid hasplingen hade jag det här på min högra sida...

...och ovanför mitt huvud passerade trådarna...

...och på min västra sida blev de tvinnades trådarna till ett garn.

Haspeln.

Färgningsmaskinen.

Efter hasplingen tvättades garnet rent från spinnoljan, och sedan följde färgningen. Färgningen skedde i en cylinderformad maskin, som styrdes av en dator som skötte både temperatur och höll reda på färgningstiden. Garnet och ullen stoppades i en cylinderformad trumma som sänktes ner i färgbadet. I den fanns ett rör med många hål i, genom vilken färgbadet kunde pumpas igenom. Jag fick delta i färgningen, jag fick blanda till färgen, väga upp material och packa garn och ull i trumman inför färgningen.

Kroken man snodde ihop härvorna på, cykelkedjan sägs ska komma från Dalarnas första cykel. Härvorna i baljan snodde jag ihop under fredagseftermiddagen.

När sedan garnet tvättats ur och torkat efter färgningen, fanns det en speciell krok i en vägg där man kunde sno ihop härvorna. Kroken var kopplad till en pedal med en cykelkedja, och för att sno ihop en härva så hakade man fast den i kroken, vred den två gånger med handen, tryckte ner pedalen, och snodde ihop härvan. Hur roligt som helst, och inte minst smidigt då det finns många härvor att sno ihop.

När jag började öppna min Kånken.

Givetvis kan en textilare som jag inte passera en sådan här plats utan att få med mig lite mer bagage hem, och jag hade ju en hel vecka på mig att komma underfund med vad jag ville ha. Jag uppskattade att jag sammanlagt fick med mig 2,4 kg garn med mig hem, vilket utökade min packning avsevärt. Efter lite ompackningar och envishet, så utmanade jag min Kånken på packningsduell. Alltihop gick faktiskt ner, utom en härva som jag tog i lilla facket. Och då fick jag ändå plats med ett kollegieblock, en pennskrin, ett skissblock i A5 - format, en bok och en mobilladdare utöver garnet.

Ta da!

När jag radade upp det här på golvet kände jag mig riktigt nöjd med mig själv och min förmåga att packa smart.

När jag kom hem igår så kunde jag såklart inte hålla mig från att prova ett av garnerna. Så jag började nästan genast efter att ha kommit hem sticka på en kofta i Vålberggarnet Höströnn, som jag blivit extra förtjust i. Om inte annat så det blir ett bra projekt att varva skolarbetet med i veckan, då jag ska återse bilväven som jag inte var så nöjd med sist jag såg den. I morgon blir det nog lite diskussioner med min lärare om vad som bör göras. Men efter en vecka i ullhimmelen på Wålstedts textilverkstad, där både själen och händerna blivit smorda med lanolin, så går jag till skolan med nya, friska och inspirerade tag i morgon.

En begynnande kofta i Vålberggarnet Höströnn.