Och jag som trodde att jag avskydde lapptäcken...

Romber till lapptäcke.

Hela kvällen har jag pysslat med att klippa tyger till romber och sytt dessa lappar runt mallar i papp. Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle göra detta och tycka om det hade jag troligtvis skrattat, jag sydde ett för mig väldigt stort lapptäcken när jag gick i ettan på gymnasiet, och efter det bestämde jag mig för att det där med lapptäcken inte var min grej. Dels var allting som jag fick se i lapptäcksväg så kitschigt, tygerna var kitschiga och alla mönstren var kitschiga, och i värsta fall var lapptäcken som presenterades för mig även dekorerade med kitschiga applikationer eller broderier i form av kantiga, avlånga hjärtan. Och mitt egna lapptäcke var inte så mycket bättre det, trots att det nu kanske inte är lika kitschigt som mycket annat.
Men så i somras flyttade Börjes morföräldrar, och den stora utrensningen som följde resulterade i att jag blev ägare till Börjes mormors hexagonmallar till lapptäcken. Faktum är det gjorde mig intresserad, och jag började fundera på allvar om det där med lapptäcken inte var ganska roligt i alla fall. Och sen när jag återvände till HV hittade jag i skolans bibliotek en bok om gamla svenska lapptäcken, betydligt mer rustika och vackra än det jag fått se tidigare. Ett lapptäcke kombinerat med romber och hexagoner, fick mig att fatta beslutet att ge det där med lapptäckssömnad en ny chans, och än så länge ber jag intensivt till lapptäcksgudinnorna, så att mitt lapptäcke inte ska bli en enda stor orgie av kitsch den också. Jag inser att bilden här ovan inte ger så mycket hopp åt den saken just nu, jag tror att det som behövs är struktur, ordning och enhet. Inte mina tre starkaste sidor.

När alla proverna var färdiga, nålade jag ner alla kanter.

På skolan har vi precis avslutat applikationsprojektet, där vi provat olika tekniker för att sy ridåer. Ett projekt som inte alls motsvarade mina rätt så pessimistiska förväntningar, tvärtom har jag haft en riktigt bra vecka och lärt mig jättemycket!

Kanterna syddes ner med flätsöm.

En av monteringarna som jag provade var sydda kanaler. Här utan redningarna.

Den andra var underredning, eller Liciumredning som den också kallas.

Det enda som skvallrar om stygnen är vecken, får man bort dem är sömmen osynlig.

Färdiga applikationsprover. Ovan från vänster är sammet och ull. Nedan från vänster är lin/bomull och blanka tyger.

Veckan som följer kommer nästan helt och hållet handla om formgivning, eftersom vi på allvar drar i gång med mattprojektet. Vilken teknik jag kommer att välja är än så länge oklart, eftersom jag vill att min formgivning ska välja teknik.