Hitte-på-Halland

Jag tror man fortfarande kan urskilja att detta är Hallandssöm, men jag har redan börjat flippan ur. Det händer varje gång som jag broderar något. Det växer vidare trots att konstsömnadsdagarna för det här broderiet för längesedan är över. Det känns bra, när det nya vävprojektet plockat fram Prestations-Maria, min värsta och bästa vän.
Jag har en idé, men jag tycker att det är viktigt att jag har en finurlig tanke bakom min idé, något slags tema. Jag tycker förvisso att jag har både och. Men temat som jag har kommit på känns utarmat, den stora skräcken är att någon redan gjort det jag tänkt. Idéprestationsångest tror jag att mitt tillstånd kallas.