Så här långt hade jag hunnit igår.
En hel sommar har jag gått och våndats över denna nålbundna tehuva. En hel sommar har jag dragit mig för att ta tag i den och göra färdigt det som jag påbörjat. En hel sommar har jag gått och trott att det skulle ta hur lång tid som helst för den att bli färdig.
Jag hade fel.
Här har jag nålbundigt färdigt.
Och det tog mig hela sommaren och en bit in på hösten att komma på att det skulle ta högst tre dagar. Dessutom satt jag och tittade på film, och arbetet tog slut innan filmen. Då sitter jag där och tänker: "Vad ska jag göra nu då?! Typiskt!" Att bli färdig mitt i ett flow, är lika plågsamt som att bli avbruten, och att titta på film utan ett handarbete gör mig rastlös om jag inte är riktigt trött.
Nu är själva nålbindandet färdigt, och jag börjar känna mig redo för att gå ut på inspirationsfiske inför broderiet som jag vill göra på den. Jag behöver ofta något tema för att komma igång. Eller något som sätter igång nya tankebanor, som leder in på rätt stygn för att få mig i fas. Var jag hittar inspiration denna gång har jag ingen aning om, och nuförtiden har jag ett tillsynes oändligt utbud på platser där jag skulle kunna bli inspirerad. Det är hittills det enda problem jag verkligen har med Stockholm, att utbudet är lite för stort för mig. Men jag får ta till lite flanering, det brukar fungera.
oooo Stockholmspromenader på hösten. Prassla i löv på Djurgården, höst i Gamla stan (lite färre turister) Stockholms gatljus på avstånd en mörk kväll...
SvaraRaderaSpännande att följa fortsättningen på tehuvans tillblivelse!Å