I fredags var det tillslut dags att avsluta skinnkursen. Vart tog den vägen?! Jag som skulle göra så mycket. Precis sådär på slutet fick jag samma känsla som när jag gick på MNT, att det skulle kunna fortsätta i evigheter, det fungerar ju så himla bra! Men inget som är roligt verkar ju vara för evigt, oturligt nog. Jobbigt nog. Tråkigt nog. Oinspirerande nog. Eller så kan jag få ut något inspirerande av det här en dag, men knappast just nu. Vi grät hela klassen under kursavslutningen i fredags, och jag var på väg att börja gråta hela resten av den gemensamma avslutningen och lunchen också. Under lördagen tog jag sedan mitt sista avsked, och sen orkade jag inte mer, utan isolerade mig på mitt rum, i villan där vi suttit och sytt och i det ovanligt, otroligt rena garveriet. Jag arbetade för övrigt med mina barkbad in i det sista, i lördags tog jag upp mina bäversvansar ur mitt sista barkbad. Sen kom Börje, och vi gjorde den mest effektiva packning jag varit med om i hela mitt liv.
På söndagen for vi till Hammarstrand, där vi rensade i packningen. I går for vi till Vännäsby, och hela tiden kändes det som att min (kanske) sista termin på Bäckedal aldrig hade hänt. Nu känns det defenitivt så (undrar vart den fina bävern kommer ifrån?).
Denna dag har bara gått åt till lite skinnsömnad och vila. Undrar vad jag ska göra i morgon, nu när jag inte har några skinn att lufta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar