En ny textilfavorit

Under gårdagen arbetade jag vidare med min kvadratmeter, som nu åter rullats in i sin skyddande plast i väntan på att min konstsömnadslärare ska återkomma till skolan och vägleda mig i det sista steget. Sen är den färdig. I väntan på att detta ska ske ägnar jag mig åt andra saker.

Mitt prov i beiderwand, med inspiration från gamla svenska stickmönster.

Idag har jag återgått till vävandet och lärt mig en ny teknik som heter beiderwand, en ny favorit bland vävtekniker. Det går ut på att man har varpat med fem trådar, i det här fallet fyra vita och en grå, där de vita trådarna är bottenvarp som solvas två gånger, dels genom mönstersolv och sedan genom en bottensolvning.

Vävstolen med vertikal harnesk.

De grå trådarna, som bildar en bindevarp, solvas enbart i bottensolvningen eftersom man mönstrar med de vita trådarna. Mönstersolven är knytna till en harneskvarp som i det här fallet gick ovanför mitt huvud när jag satt i vävstolen. Utifrån ett mönster på rutpapper drog jag sedan i trådarna i harneskvarpen för att mönstra i väven, trådarna fäste jag i krokar som jag hade framför mig i vävstolen. En tråd i varpen var knuten till ett visst antal mönstersolv, och när jag drog i en tråd lyfte jag ett "stygn", dvs en grupp trådar som var solvade i just de solv som jag valde att lyfta.

Harneskvarpen ovanför mitt huvud...

...och ner till mönstersolven längst bak. Här syns krokarna där man fäster trådarna under vävningen.

Kanten till nåldynan som jag håller på att sy.

Hemmavid har jag arbetat på min nåldyna i molateknik, som börjar närma sig färdigt stadium. Igår broderade jag det sista för att idag pressa arbetet på skolan. Just nu ligger det och "vilar" efter pressningen så att jag kan fortsätta imorgon.

Några steg mot färdighet

Tre meter blivande sjal.

Idag vävde jag ner min damastväv och det första jag gjorde var att lägga den i en ofin hög medan jag städade ur vävstolen. Kanske inte det mest ultimata, men just då vågade jag knappt titta. Anledningen till varför jag är så nervös är för att jag vävt två våder som ska sys ihop på mitten och då är ju mönsterpassningen viktig och därmed också storleken på mönsterformerna. Jag är högst osäker på huruvida jag lyckats med mina mönsterformer och när jag tog ovanstående bild undvek jag att titta närmare på just detta.

Fastnålat foder.

När jag inte vågade titta närmare på min väv, bestämde jag mig för att ta itu med min kvadratmeter istället. Igår klippte jag till bitarna till monteringen, som i det här fallet blir en mjuk montering med kanaler för en upphängningskäpp och idag sydde jag ihop de olika delarna. Jag har varit lite nervös inför det, men det var absolut obefogat, då det gick fort och smärtfritt. Varför tvekade jag? Nu är det i alla fall bara tre saker kvar på detta projekt, jag ska sy fast tyget, sy redningar och skaffa en käpp. I morgon blir dagens projekt att sy fast fodret, samt att rita mönster inför provvävarna i olika damasttekniker som jag snart ska ta itu med.

Jag känner för att börja bli färdig med någonting nu

Dragrustning med trettio drag som jag har till mitt förfogande.

Vävningen flyter på, idag vävde jag till och med mer än vad jag hade tänkt. I morgon har jag tre mönsterrapporter kvar att väva och sedan blir det nerklippning av min sista väv på HV. Just nu känns det inte så vemodigt, det är känslor som jag inte riktigt har tid med, då jag har en klasskamrat som ska väva efter mig och jag enbart fokuserat på att hålla mig till min tidsplan. Helt klar med monteringen blir jag inte förren hon vävt färdigt, då jag tänkt ta effsingarna som fransar till min sjal. Hela härligheten ska färgas mörkröd och i nuläget vet jag inte om jag ska montera eller färga först. Alltid lika spännande.

Damaststjärnor.

Från färgningen av fodret. Från vänster: fel färg och rätt färg.

Sen måste jag ta och börja bli klar med min kvadratmeter, eftersom den ska ställas ut under skolans öppet hus om lite mindre än en månad. I torsdags färgade jag ett oblekt linnetyg som ska bli foder till baksidan, och givetvis lyckades jag färga fel. Det i sin tur betydde ny jättegryta med mer av den kulör som inte var grön, mer salt och soda och ännu en timme till på plattan. Och efter ett oräkneligt antal tvättvatten och en bra stund till på plattan för urkokning samt flera timmar med våtspänning eftersom tyget både hade krympt och växt på fel ställen, så hade jag äntligen mitt fodertyg klart. Nu idag när jag inte vävt, har jag klippt till och nålat alla delarna till min hängmontering. Imorgon ska det sys för min del, när jag vävt klart vill säga.

Ovansidan av nåldynan i molateknik.

Ett annat projekt som jag dammat av är en nåldyna som jag påbörjat i höstas, när vi hade en heldag då vi provade på olika tekniker som skarvsöm, intarsia, mola och underläggssöm. Eftersom det enda jag då inte provat av alla dessa var mola, så valde jag att göra en sak av mitt prov. Men som många andra gånger så har andra mer brådskande projekt kommit i vägen, och detta projekt har blivit förpassat till UFO-stadiet.

Resttygsprojekt.

Inte nog med det så drabbades jag av broderilust under julhelgen när jag satt med rester efter provfärgningar inför examensprovet samt efter kvadratmetern och kände för att göra något som bara kunde vara roligt att ägna sig åt på fritiden. Vad det ska bli vet jag inte än, jag gör det egentligen bara på kul och för att jag kan. Jag (och Börje också till en viss del) har varit inne på dyna, väggtextil och skydd till den del av soffan som numera är sliten och smått söndersutten.

Det är roligt med alla dessa projekt, men nu börjar jag verkligen känna för att få färdigt någonting också. Jag är troligtvis ett levande bevis på att inspiration kommer när man minst har tid för den, det vill säga när man har andra saker för sig, men bara inte kan släppa varken det man har för händerna eller den plötsliga inspirationen man drabbas av ibland.

Damastvävning

Idag kom jag på allvar igång med min damastväv, och det är med blandade känslor. Jag märker av hur otroligt ringrostig jag är eftersom jag inte vävt sedan i somras, ena stunden drar det ihop sig för mycket, andra stunden ligger inslagen för tätt, för att sedan ligga för glest, sen blir kanten fin på ena sidan men inte den andra, osv, osv, osv. Så har det sett ut idag, men mönstret ser ut som jag tänkt mig i alla fall. På bilden ser man inte de stjärnor som jag tänkt mig, man måste se två rutor tillsammans, men de finns där. Just nu är jag rätt sugen på att gå till skolan i morgon.

De senaste månaderna

Under våtspänningen.

Några riktigt stressiga månader har gått sen sist, jag har haft massor att göra både före och efter jul. Sista omnämnda projektet har jag inte hunnit färdigställa, men jag jobbar på det. Senast idag gjorde jag framsteg med min broderimastodont och klippte bort allt överflödigt blått tyg runt om och fållade in kanterna med flätstygn. För första gången såg jag hur det faktiskt kommer att se ut och med andra ord är det första gången som jag faktiskt börjar bli lite nöjd med vad jag åstadkommit med mitt projekt. Nu återstår att färga in linnetyg med vilket jag ska fodra baksidan på arbetet samt sy en kanal för upphängning. Jag börjar på allvar känna för att slutföra det här projektet nu.

Här börjar den se ut som den ska.

Under julmånaderna har jag haft min värsta period, inför examens-perioden. Det innebär att allt ska bestämmas och provas för att examensarbetet ska flyta på så smidigt som möjligt. Det var en stressig period,  jag jobbar ju jättelångsamt med förberedande moment, men nu har jag kommit fram till vad jag ska göra och egentligen så väntar jag bara på att få sätta igång.

Min damastskiss.

Men just nu ägnar jag mig åt vävning för första gången på hela läsåret och denna gång väver vi damast. Ingen vävuppsättning som jag har varit med om har bestått av lika många snören och specialutrustningar som den här, uppsättningen har tagit mer än en vecka och imorgon ska jag äntligen få väva på allvar. För min del är målet en storsjal som vävs i två våder och sys ihop på mitten och som sedan ska färgas röd.

Lite provvävning.