Mögel!

Ibland är man duktig och städar utrymmen som man aldrig städar annars, som till exempel förrådet, och för några veckor sedan hade jag fått nog av det kaos som just då rådde i vårat förråd inne. Hela lördagen roade vi oss med att tömma förrådet på allt utom det som hörde till min ateljé och sedan stuva in och stuva om det, för att sedan ta ateljélådorna på söndagen. Allt började bra och jag trodde på allvar att vi skulle klara det på en förmiddag. Men i vanlig ordning är ju allt sånt här mycket lättare sagt än gjort, i ordens rätta bemärkelse, för längst in mot väggen, bakom gesällprovet, var det fullt med mögel.

Inget som satt sig på själva gesällprovet, förutom lukt, men däremot i ett annat skolarbete, Fågelbo, som akut fick sprättas loss och klippas upp för att rädda det som räddas kunde. Monteringen, tyget på baksidan och MDF-skivan var bara att slänga, och broderiet fick tvättas så gott det gick. Om jag ska montera om det har jag inte bestämt mig för än, i nuläget känns det ganska bekvämt att slippa besväret med förvaringen. I synnerhet när vi nu kommit fram till att det inte går att förvara stora textila verk i vårat förråd.
Räddningsaktionen gick efter många om och men bra till slut, vad som ska hända med Fågelbo nu är inte bestämt.

Blir man färdig någon gång egentligen?

Först när jag trodde att det var klart.

Det fanns visst plats för fler stygn och fler former, jag inser att jag är farligt nära ett Horror Vacui - anfall, men det skiter jag fullständigt i. Jag får brodera hur många stygn på höjden och bredden jag vill, och jag kan brodera över hela ytan om jag känner för det. Ingen tvekan i kombination med tidspress ligger och flåsar mig i nacken, jag får tveka hur länge jag vill och jag har all tid i världen. Givetvis håller jag fortfarande med om att lite luft och andrum kan vara på sin plats också, men i det här fallet är det för mycket luft i själva motivet. Just nu letar jag efter kontraster som utan att skära sig med varandra gör att motivet blir tydligare. Jag kanske får ångra mig sen när jag är färdig, precis som jag har brukat ångra mig när jag avslutat ett projekt "i förtid". Oftast under tidspress. Just nu känns det bara roligt att få lägga till mer och mer. Det är också en längtan att undersöka, utveckla och prova mig fram. Sådant som man inte gör under tidspress.

Numera ser det ut såhär. Fortsättning följer.

Förutsättningslöst försök till skiss.

Jag har också insett att det är den invanda känslan av tidspress som hindrar mig från att börja formge igen, och den stressen som det tillför klarar varken min kropp eller sinne av längre. Men jag har faktiskt gjort ett tappert försök den här veckan, helt förutsättningslöst. Inte så tokigt kan jag känna, och bäst av allt är jag inte behöver städa efter mig förrän jag är färdig, eftersom ingen annan ska sitta där. Och med tanke på att jag inte har städat än så betyder det att jag inte är klar med mitt förutsättningslösa skissande heller.

Ett annat tappert försök.

Skam och skuldkänslor

De senaste åren när jag inte har mått så bra, har ju som bekant mitt textila utövande blivit lidande. Eftersom jag inte varit diskret med min passion direkt så har frågor om hur det går och "vad för projekt håller du på med nu?" och "ville inte du starta eget?" varit riktigt jobbiga. Det är ju ändå en bild av mig jag vill leva upp till, en bild både jag och andra har av mig. Det är skit att inte känna igen sig själv och att inte känna lust till det man alltid brukar längta till i vanliga fall. Det blir dessutom en ond cirkel, att inte känna lust och därmed känna skam och tappa lusten för att man känner skam och till slut sitter man där och förtränger sina skuldkänslor med all den energi man har kvar för att åtminstone ge sken av att man mår bra.

För tillfället övergiven skiss.

Trots att jag kommit igång så smått med att brodera har jag inte börjat formge igen, men ibland får jag idéer som jag inte tecknar ner. Jag har gjort några försök, men tänkt att "det blev ju fult" och övergett det. Senast idag blev jag faktiskt sugen på att testa en grej på papper, men orkade inte. Förhoppningsvis kommer det, långsamt, precis som min läkare lovade att mitt minne skulle göra. Att jag fortfarande får idéer är ett gott tecken, i synnerhet om jag börjar komma ihåg dem också.

Ett nytt slags handlag

Senast avbrutna nålen.

När jag var 15 år hade jag en PRAO i en textilateljé där jag för första gången råkade ut för fenomenet böjda synålar. Jag blev lite förvånad när jag plockade upp den och det var lite ovant att sy med, men det gick. Jag fick det förklarat att det handlade om handlag helt enkelt, och jag har inte tänkt så mycket på det förrän nu. För numera verkar jag själv anammat samma handlag utan någon större ansträngning, då jag i helgen bröt av en nål mitt i ett stygn (den var böjd). Och innan det broderade jag med en annan böjd nål som jag också bröt av. När jag sedan valde ut en ny nål, råkade jag välja ut en som redan blivit böjd av mig. Lite senare skulle jag sy något annat och behövde en annan slags nål, som även den var böjd. Har jag blivit hårdhänt? Har jag så mycket ångest?

Vi får väl se hur länge det varar.

Mitt gröna lapptäcke går framåt trots de avbrutna nålarna, om än långsamt. Jag har ju inte samma energi längre, till exempel så bakar jag inte så ofta längre bara för att jag inte orkar. Maria för 5 år sen hade fnyst åt mig. Trots det försöker jag sitta varje dag trots att det bär emot stundvis, jag skyller på mina negativa hjärnspöken som jag krigar med sedan länge. Men numera kan jag nästan känna mig nöjd och det får väl räknas som ett framsteg.

Ett hörn.

Long time no seam

Med tanke på att förra inlägget fyller fyra år idag så var det kanske på tiden med en uppdatering. Faktum är att jag på grund av psykisk ohälsa inte orkat, varken blogga eller brodera. Men nu ska jag ju vara, som det heter, "frisk", och jag har börjat tycka om att brodera igen.
Har jag inte alltid tyckt om det? Jo, men först tog gesällprovet nästan knäcken på mig och senare blev jag sjukskriven för stress från ett arbete jag inte längre har tack och lov.
Nog om det för den här gången, idag mår jag hyfsat och broderar igen. Dock så är jag i en ny situation som arbetslös, precis som för fyra år sedan och i nuläget letar jag efter en hälsosam vardag där jag försöker att få in mitt skapande i mina dagliga rutiner igen.

Aktuellt projekt.

Just nu broderar jag i alla fall på ett lapptäcke i grönt, lite spontant och planlöst, men symmetriskt som det ofta blir för mig. Jag har satsat på att få användning för sådant jag redan har hemma i form av material, eftersom jag anser att lapptäcken i första hand är återbruk. Sen beror det inte minst på det faktum att jag har ett lager av diverse som jag tenderar att glömma bort.

Min fina flamskvävstol som jag fått av min morfars syster.

Sen har vi faktiskt bytt upp oss lite vad gäller boende, Börje och jag. Så numera bor vi i en tvåa, det vill säga att vi bor i det ena rummet och jag har en ateljé i det andra. Det egna utrymmet har visat sig vara avgörande för återkomsten av min lust att skapa igen, en egen plats att sprida ut sig på helt enkelt. Numera är ateljén i princip klar, det som är kvar är lite städning och småsaker. Och givetvis att jag ska börja arbeta där inne regelbundet. Fortsättning följer förhoppningsvis...

Utan tvekan en egen plats.

Gesällbrev

Mitt gesällprov och examensarbete, "Båtarna".

I våras var det tillslut dags för examensarbete och för mig var det även dags att avlägga gesällprov. Jag valde att inte blogga om det, det var en tung och jobbig period, med mycket stress och prestationsångest. Hela sommaren har förflutit med en lyckad examensutställning på Almgrens sidenväveri och jag har valt att inte tänka så mycket på det här. Men för tre dagar sedan fick jag beskedet: jag kommer att få gesällbrev i broderiyrket med inriktning mot konstbroderi och en liten silvermedalj.

Modifikation

Äntligen kan jag förklara ännu ett verk färdigt och i god tid innan öppet hus dessutom. Tanken är att min klass ska ställa ut just det här projektet, och inlämningen börjar i övermorgon. Jag känner mig riktigt nöjd tidsmässigt. Eftersom jag tycker om att hitta på namn till allt som jag gör, så har jag även gjort så med denna. Modifikation heter den, eftersom det är precis vad jag har gjort, det vill säga modifierat det som inspirerat mig, trumpetmossa, spindelväv och kottar.