Efter lite feedback...

För att få ett så rak spänning som möjligt, spänner man en tråd mellan häftstiften, så att man får vinkelräta hörn. Dessa utgår man sedan ifrån när man spänner ut arbetet. Under arbetet lägger man en väl urvriden trasa.

Idag var jag återigen på HV, och efter att ha diskuterat med lärare och kamrater kom jag fram till att mitt broderi var färdigt. Vilken bortslösad dag jag hade igår med andra ord! Men nu har jag i alla fall lärt mig att spänna ett broderi, vilket gjorde att jag hade så pass ont i tummarna att jag inte kunde öppna knuten på plastpåsen där jag förvarade min matlåda. När man då är hungrig efter en stressig morgon med försenade tunnelbanor, blir man då en aning frustrerad. Tack och lov för kamrater som hade mindre ont i tummarna, som kunde hjälpa mig.

Här har jag kommit en bit på väg med spänningen, skeden använd för att ta bort häftstiften som hamnat fel.

Här har jag spänt upp broderiet färdigt. Imorgon ska det tas ner och monteras.

Senare under dagen gick vi igenom nästa projekt, som ska bli trasvävar, och då inte nödvändigtvis mattor. Temat är Landskap, och jag har redan en idé som gror, men eftersom jag inte har arbetat färdigt idén är det lite tidigt att dela med sig av den nu. Och innan jag kan börja med den har jag en vecka med färgning att vänta.

Ingenvart

Nix, jag har inte kunnat förklara mitt broderi varken färdigt eller inte idag, jag satt och stirrade på det hela förmiddagen med skissen bredvid, och stickningen i knät. Men inget orakel ville ge mig svar, och jag bestämde mig till slut för att åka till Farsta. Det var nog bra, annars hade jag nog kreverat hemma i lägenheten i frustration över mitt broderi.
Imorgon förväntar jag mig förändring, då ska jag till skolan och diskutera saken med min lärare.

Jag har lärt mig en grej idag...

... är du trött, hungrig och tappar kontrollen över hur många stygn du broderar: Gå hem, laga middag, ät och sov på saken.

Skissen, innehåller tekniker som blåst tush, svampad färg, ritade streck och frottage.

Detta var dag två på våran konstsömnadsvecka, och de flesta har blivit eller håller på att bli klara med broderiet. Tjurig oxe som jag är stannade jag kvar tills jag hade sytt i alla mina fält, vilket kanske inte var så bra när man ser resultatet. Skissen blev såklart snyggare än broderiet, men jag ska sova lite och se om det sker ett mirakel under natten. Det kanske är snyggt i morgon, vem vet? Men jag törs inte säga nu om jag är klar eller inte, men om inte annat skulle jag vilja påstå att jag är på god väg.

Broderiet, det är det runda fältet i mitten som jag känner mig missnöjd med för närvarande.

Nöden har ingen lag

I min omständiga flytt till Stockholm fick jag inte med mig alla de nödvändiga saker som en textilare kan behöva i form av redskap och material, vilket jag fick erfara idag. Mitt projekt som jag stickade på igår tog slut, och jag bestämde mig för att sticka av garnet som jag köpte igår på Skansens höstmarknad. Då kom jag på att jag inte hade någon härvkrona, varken någon hopfällbar eller min jättebra på fot. Jag fick använda stolarna, lagom roligt och ergonomiskt, och tidsödande, och i hörnet stod nystalätten och hånlog. Men jag har ändå hunnit starta ett nytt projekt, eventuellt en julklapp. Det beror på.
Imorgon är min långhelg slut, och jag återvänder till mitt kära HV. Jag har faktiskt längtat lite, imorgon börjar vi på nya projekt. Då ska vi börja med stygnövningar, något som jag verkligen ser framemot.

Julklappsgarn ingår väll inte i en garndiet?!

Jag föll för frestelsen idag. Jag handlade garn trots min diet, men julklappsgarn räknas väll inte, eller? Jag tänkte väll det. Jag besökte Skansen höstmarknad idag, i hopp om att hitta lite julklappar och födelsedagspresenter. Och jag hade tur, Skansen hade lite kvalité på det som såldes på marknaden. Mer hantverk och inget krimskrams.

Garndieten fortsätter dock, trots mitt återfall idag. Sjalen som jag håller på att sticka är halvägs färdigstickad nu, och det är ju bra då jag har fler projekt på gång. Rätt skönt att ha julklapparna på gång, nu kanske jag kan ta det lungt i december.

Garndiet och julklappsshopping

Mitt garndietsprogram fortsätter, denna gång med ett mångfärgat garn med en helt ljuvlig färgställning. Förstår att jag köpte det en gång för inte så länge sedan. Denna gång blir projektet en sjal, inte så stor men förhoppningsvis stor nog.

Sedan har jag ju som känt startat årets julklappshandel. Jag tänker mig att om jag börjar nu, har jag kanske lite mera pengar efter jul. Idag lyckades jag med konsstycket att hitta julklappar åt mina bröder, som gjort sig förtjänta av titeln "Svårast att köpa/göra julklappar till". Min fjärde julklapp är också på gång, i bakgrunden på bilden står ett kamgarn med silke i som ska bli något till någon. Det blir nästa projekt.

En skatt i frysen

Invirad i en massa plastpåsar förvarar jag en liten nyförvärvad skatt i frysen, jag ska bara se till att göra något av den också. Tack Lillemor, hoppas att du hittade hela vägen till Handen.

Annat som hänt idag är att jag färdigställt mina svartvita vävprover, vilket tog ca tjugo minuter. Det betyder i sin tur att jag varit hemma hela dagen och gjort annat. Till exempel har jag äntligen befriat mig själv från min rosa stickning, och därför kan jag också pricka av en person från julklappslistan.

Det innebär att jag kan fortsätta med min garndiet, och med tömningen av mitt garnlager. Det finns något frigörande i att sticka upp garn man haft länge, som man bara tittat, klämt lite på, bollat med, för att sedan lägga tillbaka det igen. Men trots att jag stickat upp åtskilliga garnnystan, det känns det inte som att det har sinat någon avsevärd mängd. Jag hoppas att jag tills i morgon har hittat på ett projekt för det här nystanet, men det lutar åt att det blir en liten sjal.

Inspiration!

Äntligen tog jag mig iväg till Etnografiska muséet för lite inspirationsfiske, och blev inspirerad! Objektet som väckte mitt intresse var ett dansförkläde i utställningen om Nordamerikas indianer. Dags för lite research med andra ord.

Annars har jag återigen tagit upp min garndiet, och börjat sticka upp ännu mera garn. Denna gång provar jag mitt andra mönster på engelska, ett par tofflor i dubbelt garn av en tjockare kvalité. Jag kommer nog själv inte kunna ha dom, de blev för små, men det gör inte så mycket om man bara är ute efter att prova mönstret som i mitt fall.

Äckel!

Då har jag delvis brutit min garndiet idag, för det jag ska sticka i det här garnet ska bli en julklapp till någon som jag känner. För själv avskyr jag rosa, jag hyser ett smått passionerat hat mot denna kulör. Men jag saknar strumpstickor i rätt storlek, så jag kommer nog inte igång just nu. Det betyder att jag inte har något projekt för kvällen, vilket gör mig frustrerad och rastlös. Jag är inte gjord för att sitta sysslolös. Så i kväll kommer jag att sitta och längta ut på inspirationsfiske, det tänkte jag göra i morgon på Etnografiska. Då ska jag främst leta inspiration till broderier att göra på tehuvan, på sulorna funderar jag på att sy någon landskapssöm.

Varför IGEN?!

Jag kom hem tidigt från HV idag, och fick för mig att jag skulle passa på att städa undan lite. Jag gick runt och röjde lite för mig själv, medan jag lagade en enkel middag, och när jag senare hade tvättid satte jag mig ner i soffan, tittade åt höger och där såg jag följande:

Min lilla hög med saker där det skulle fästas trådar, samt så skulle ett par av tofflorna i högen få sulor. Så jag bestämde mig, när jag hängt min tvätt. Bänkad framför sista avsnittet av BBCs "Stolthet och fördom", så fäste jag alla trådarna. Ännu en film senare hade jag sytt fast sulorna också, med samma dåliga timing som häromdan. Jag blev klar innan filmen. Jag bestämde mig för att brodera sulorna, men jag kan inte bara hitta på. Jag vill gärna tänka över det och göra det ordentligt. Så nu har jag en ny hög i mitt hem:

Min lilla hög med saker som jag ska brodera på, men jag vet inte vad. Skillnaden är att den ligger till vänster om mig nu. Jag behöver ett broderi, helst inte svartvitt, som jag för tillfället fått mer än nog av.
Det blir helgens projekt att fiska lite inspiration, kanske på Etnografiska muséet? Vi får se.

Sulan undertill. Den är mossgrön egentligen.

Varför?!

Så här långt hade jag hunnit igår.

En hel sommar har jag gått och våndats över denna nålbundna tehuva. En hel sommar har jag dragit mig för att ta tag i den och göra färdigt det som jag påbörjat. En hel sommar har jag gått och trott att det skulle ta hur lång tid som helst för den att bli färdig.
Jag hade fel.

Här har jag nålbundigt färdigt.

Och det tog mig hela sommaren och en bit in på hösten att komma på att det skulle ta högst tre dagar. Dessutom satt jag och tittade på film, och arbetet tog slut innan filmen. Då sitter jag där och tänker: "Vad ska jag göra nu då?! Typiskt!" Att bli färdig mitt i ett flow, är lika plågsamt som att bli avbruten, och att titta på film utan ett handarbete gör mig rastlös om jag inte är riktigt trött.

Nu är själva nålbindandet färdigt, och jag börjar känna mig redo för att gå ut på inspirationsfiske inför broderiet som jag vill göra på den. Jag behöver ofta något tema för att komma igång. Eller något som sätter igång nya tankebanor, som leder in på rätt stygn för att få mig i fas. Var jag hittar inspiration denna gång har jag ingen aning om, och nuförtiden har jag ett tillsynes oändligt utbud på platser där jag skulle kunna bli inspirerad. Det är hittills det enda problem jag verkligen har med Stockholm, att utbudet är lite för stort för mig. Men jag får ta till lite flanering, det brukar fungera.

Tisdag i Stockholm

I skolan har jag nästan inte gjort någonting. Vi hade bindningslära på förmiddagen, och under dagen har jag tillsammans med tre kamrater tvättat provlappar, några av mina har krympt såpass mycket att man inte längre kan se vad det var för tyg från början. Det var i och för sig inte så bra, eftersom jag gärna vill veta hur dom olika bindningarna reagerar. I morgon ska jag pressa dessa yllelappar, hoppas jag eftersom jag ledsnat på att inte ha något att göra. Det är förvisso skönt att vara nästan färdig, men kanske inte så långt i förväg som jag blev. Enligt deadline har jag fram till torsdag på mig att bli klar med vävningen, och nästa onsdag att bli klar med monteringen och renskrivning av vävnotan. Och av dessa saker har jag monteringens två sista moment kvar.
Eftersom jag hunnit så långt, gick jag iväg till Armémuseum och lyssnade på ett föredrag med en japanska som överlevde atombomben över Hiroshima. Trots att jag läste om det i grundskolan, och känner till det, var det en helt annan sak att få höra någon berätta som faktiskt var där. Jag önskar bara att jag stannat och sett Barefoot Gen, en anime om atombomben över Hiroshima. Men jag hade huvudvärk och orkade inte *typiskt*.
Istället gick jag hem och nålband på min tehuva, den har blivit större om knappt märkbart. Det garnet tar nog slut snart, och då kommer jag åter att ha gjort mer plats för nya garner.

En hög med projekt jag borde avsluta

Raggsockor och Twinkletoes i en salig blandning.

Efter att ha rivit upp den misslyckade swaggern har jag mest känt för att sticka småsaker, och det har jag gjort också. Dels kan man uppenbarligen inte få för många strumpor, och del har jag inte tänkt köpa nåt garn förren jag stickat upp en ansenlig mängd garn jag redan har. Och trots att denna hög innehåller 300 g garn tycker jag inte att det är tillräckligt mycket för att räknas som en ansenlig mängd. Garndiet när den är som mest plågsam. Dessutom har jag kvar att fästa alla trådar, och på en del av sockorna ska jag sy på sulor så att det blir tofflor. Ett projekt jag inte rikitgt känner för just nu.

Nålbunden tehuva.

Min iver över att göra slut på garn har ändå fortsatt, så därför har jag plockat upp ett gammalt nålbindningsprojekt, en tehuva som senare ska förses med broderier. När jag kommit så långt ska jag ut på stadens museer för inspirationsfiske.

En symajor kan vara bra till mycket...

En annan pysselaktivitet jag hållit på med under helgen är stickmarkörer. Min goda vän och kollega Lillemor inbjöd mig att sitta och demonstrera bandflätning under Fiberfestivalen på Slöjdarnas hus förra året, och som tack fick jag fyra stickmarkörer av henne. Det inpirerade mig när jag av en slump besökte Panduro, Och jag kände för lite pärlterapi. Panduro är inte min favoritaffär, jag tycker nästan alltid att det är lite massproducerat och plastigt över allting, men lite fint hittade jag, och blandade upp med en del som jag redan hade.

Stickmarkörer med japanska flickor. Bjällrorna köpte jag på Musikmuseet.

Dom helvita pärlorna kommer från ett halsband jag fick i namnsdagspresent när jag var liten.

Jag hittade ett armband med den kinesiska zodiakdjuren. Jag tyckte att dom gjorde sig bättre som stickmarkörer, och med bjällror blev det roligt. Lite fulsnygga figurer som inte alltid liknar sina förebilder.

Jag vet tyvärr inte hur praktiskt det kan vara med garntoffsar på stickmarkörer, men jag måste prova för att veta.

Nästan färdigt!

Väven har jag tagit ner idag, och egentligen har jag även hela nästa veckan på mig att bli färdig med vävandet. Fantastiskt, i morgon monterar jag hela dagen lång. och hur det ska se ut vet bara min lärare. Någon diamantkypert fick jag däremot inte göra, eftersom min varp var för kort. Typiskt!
Ett nytt stickprojekt har jag börjat med också, mitt upp i alltihop. Mönstret är på engelska, och det är något helt nytt för mig att sticka på ett annat språk. Men med hjälp av mitt internets översättningsfunktion kunde jag ganska lätt översätta alltihop. Dock kan man ifrågasätta gramatiken, jag fick rätta allting sen. Men det är skönt att slippa göra allting själv.

Myrornas krig

För tillfället har jag glömt vad bindningen hette, pinsamt!

Hela dagen igår och halva idag har jag suttit och vävt prover i olika tuskaft och kypertbindningar, och på något mystiskt sätt har jag faktiskt redan blivit färdig. Jag hade som ställt in mig på att det skulle ta så mycket längre tid, så därför har jag vävt på så mycket som möjligt. Men sen tycker jag att väven inte är så upphetsande färgmässigt, så jag har velat bli färdig.

I morgon har jag dock mer vävning att se fram emot, jag har en extra bit och funderar för fullt på vad jag ska göra av denna. En idé jag har är att ta ner väven jag har vävt, för att solva och skeda om resterande varp till diamantkypert. Det skulle vara roligt att prova, men jag ska so(l)va på saken.

Goda gärningar

Idag utförde jag en god gärning, och det gjorde mig så himla glad. Jag var på Södra station och skulle kliva på pendeltåget, då jag såg två unga killar kliva upp från en bänk och gå. En av dom glömde mobilen kvar, och jag tog den och gick i kapp dom. Killen som ägde mobilen blev uppriktigt glad, och tackade mig flera gånger om. Sånt blir jag glad av, och jag tror man får igen sånt förr eller senare.
Annars fortsätter min sköna helg, utan några förutbestämda planer. I kväll blir det stickning och film.

Trevlig helg!

Tuskaft.

Faktiskt, sen jag kom hit har det bara varit trevliga helger! Men det är väll slut med det snart när jag landat ordentligt. Den här helgen blir trevlig i alla fall, jag har hunnit väva två och ett halft prover av sju, och med tanke på den ursprungliga planen är det riktigt, riktigt bra.

Mera tuskaft.

Därför tänker jag unna mig ännu en helg i lugn och ro, i kväll ska jag äta äppelkaka med äpplen från mammas fasters trädgård, jag ska titta på film och ha sovmorgon. Sen ska jag sticka på mina strumpor också, men framför allt njuta av att jag i nuläget har det riktigt bra.

Nu väver jag igen!

"Min" vävstol i en av HVs vävsalar.

Äntligen har jag börjat med min svartvita väv, trots att det inte ska bli något mer än prover, så känns det verkligen jättekul. Det måste helt enkelt vara någon kick som jag får av att skapa.
Dessutom fick jag lära mig ett jättebra sätt att skyttla på, då man dels inte behöver lägga ner skytteln och man sliter mindre på kanterna. Fantastiskt!

En ny strumpa på gång under en resa i ett fullsatt pendeltåg.

På väg hem kunde jag inte hålla mig ifrån mina älskade trådar, därför åkte min splitternya stickning i form av en strumpa med mosstickat skaft fram på pendeltåget. Av någon anledning känns det fortfarande lite uppkäftigt med offentlig stickning, men det är säkert bara för att det fortfarande är lite hemma-i-soffanstämpel på handarbete.

Jag föll dit...

Jag har faktiskt tagit mig i kragen och skaffat Facebook, och en av få anledningar jag har till detta är att mina kamrater på HV har tartat en grupp och jag tyckte att det kan vara bra att ha lite koll på sånt som rör klassen. Annars vet jag inte, det var inte så imponerande som jag trodde. Jag ska nog hålla mig mest till Ravelry.
Idag har jag för första gången fått vara med om ett traffikkaos i Stockholm. Pendeltåget som jag åkte på i morse var tvunget att vända tillbaka till Älvsjö, som var stationen innan kaoset. Därifrån fick jag åka på en knökfull buss till Liljeholmen, vilket jag givetvis inte visste vad det var förr något. Men därifrån fick jag åka tunnelbana till Slussen, och då tog jag tillfället i akt och åkte Djurgårdsfärjan för första gången sen jag var typ sju. Jag ska nog ta och åka den lite oftare, för trots att turisterna är kvar, är det väldigt lungt på färjan trots allt.
Jag missade såklart första halvtimmen på första lektionen, men som tur var missade jag inget som jag inte kunde leva utan i varje fall. Och som tur var så hade jag två mycket förstående lärare. Traffikkaos är nog lite av vardagsmat här. Idag hade vi formövningar, och det är ett ämne där jag tidigare haft det lite jobbigt. Men nu var det inte alls särskilt farligt, det gick till och med bra.
I  morgon blir det dock fortsättning på vävuppsättningen, förhoppningsvis får jag väll börja med väven snart.